Kategori: Hemma hos Anna

Bloggutmaning 365: 149 – En mindre bemedlad vecka

149. Om du blev av med alla kort och kontanter utom en hundralapp i en hel vecka, hur skulle du klara veckan? 
 
Jag förutsätter då att jag inte har räkningar att betala och att jag inte kan låna av någon eller bli matad, typ? 
 
Under gällande förhållanden så har jag en del mat i form av torrvaror, lite konserver och så vidare hemma, så det skulle inte vara några problem – då skulle jag köpa billig mat, typ potatis och rotfrukter, ooch kombinera med det jag har hemma. Inga problem, jag skulle väl till och med ha pengar över. 
 
Det kostar ingenting att sova eller promenera. Det jobbigaste vore i och för sig att jag måste fylla på mitt mobila bredband ungefär en gång i veckan, men det är ju inte heller någon panik – är det akut får jag väl surfa på telefonen. 
 
Nu antar jag att detta handlar om shopping egentligen, men jag shoppar inte varje vecka och skulle lätt kunna hålla mig ifrån det i en månad om det vore så! 

Lunchpromenad

Bättre tempo idag, minst sagt! Hade det inte varit för att jag fick en sten i skon och fick stanna och tömma ut ett mindre grustag hade vi kanske kommit upp i 5km/h. Vilket jag tycker är helt okej för en vanlig promenad. 
 
   

 
Så har vi varit och handlat till kvällens födelsedagsfirande av lilla mamma, jag har gjort en apgod marinad och snart ska vi åka och titta på skor. Rena rama semestern! 

Tropisk hetta på Elevator Nobody

Det är tjugosju grader varmt och jag fick för mig att jag skulle överraska mor och far med en maträtt som skapar rätt mycket värme i köket när de kommer hem ikväll. 
 
Så smart. Haha. Om jag bara hade hållit mig till originalidén att värma köttbullarna från i… när det nu var. Men nähä, här ska det lagas kålpudding minsann. 
 
Jag vill gärna meddela att jag har varit och handlat i min Mighty Ducks-keps från 1994 (eller kanske till och med tidigare) idag. Rätt snyggt faktiskt, särskilt till spetsklänning. Och om inte annat extremt käckt när man vill slippa saltvatten i ögonen. Om man säger så. 
 
 
Nu måste jag genast äta sparris och kallrökt skinka till lunch och dricka fyra liter vatten innan jag blir medvetslös. Jag avskyr värme. 

Min bästa tomatsås

Ja, det skulle ju bli köttbullar igår. Och det blev det också, de är hemskt goda. Och så skulle det vara en riktig god tomatsås till förstås, när det är italienska smaker i köttbullarna. Stod vid tomathyllan och försökte som vanligt bestämma mig för om jag skulle köpa smaksatta, eller vanliga, eller billiga, eller Mutti, eller… så tittade jag på översta hyllan och hallå?! Är dessa nya, eller är det bara för att de står så högt som jag har missat dem? 
 
 
Jag kan ärligt säga att det är en av de godaste tomatsåserna jag har ätit, och definitivt den bästa jag har lagat själv. Tack vare tomaterna, inget snack om saken. 
 
Så – till en ganska rejäl sats: 
 
1 gul lök
1 stor eller 2 mindre vitlöksklyftor
något syrligt (vinäger, citron, vin…) 
2 burkar ovan listade tomater
lite honung eller strösocker
salt och peppar och ev. färska örtkryddor
 
Svårare än så var det bannemig inte. Jag satt just och tänkte att jag måste ha glömt något men jag tror inte att jag har det. Nåväl. Hacka lök och vitlök, behöver inte vara särskilt finhackat eller tjusigt. Fräs i smör och lite olja, men bryn inte. I med ”något syrligt” som får koka loss lite med löken och vitlöken – hade jag haft vitt vin hade jag valt det, nu tog jag lite vitvinsvinäger och vatten istället. I med tomaterna och någon burk vatten, salta och peppra, koka upp, rör om, lägg på locket och koka försiktigt så länge du kan. 
 
Nästa moment är frivilligt, men jag valde att stavmixa såsen efter sisådär tre timmar – dock inte så att den blir som en soppa utan det ska fortfarande vara lite bitar kvar.
 
Smaka av med honung och mer salt och peppar och kolla konsistensen – den kanske behövs spädas, men förmodligen inte. Låt bubbla en stund till under lock om du har tid, t.ex medan köttbullarna är i ugnen? 
 
Servera med pasta eller polenta. Jag struntade i sånt finlir och åt köttbullarna med sås ur djup tallrik med Dijonsenap på kanten framför Ullared. Det går också bra. Nigella hade gillat det, hon som tar med sig Carbonara till sängs. 
 

Rimmad torskrygg med pepparrots, dill- och citronsmör

När det finns tid, plats och lust så är det ju kul att testa nya saker. Jag har aldrig tidigare rimmat någonting (förutom dålig poesi) så när jag såg ett tips på att göra det innan ugnsbakning av just tinad torskrygg så gjorde jag det. 
 
Receptet tyckte att jag skulle använda 1 liter vatten, 1 dl salt och 1 dl socker och låta stå i 90 minuter. Jag tyckte att det lät som väl mycket socker och jag använde nog inte de mängderna vatten och salt heller. Höftade lite bara, tänkte att hellre tar jag i i underkant. Den fick väl ligga i kylen så i ett par timmar – den var halvtinad när jag lade den i lagen. 
 
Under tiden lät jag lite smör mjukna – kanske 25g, men jag tror inte det var så mycket. När det var mjukt blandade jag ner en försvarlig mängd riven pepparrot (från tub), rivet citronskal, dill, salt och peppar. Rullade ihop till en korv i plastfolie och la i frysen så länge. 
 
När torsken var färdigrimmad (eller något, inte vet jag) så tog jag ut den och lade den i folie tillsammans med pressad citron, smöret förstås, små rara cocktailtomater och citronbitarna som blev över efter pressandet och rivandet. Mer dill och svartpeppar och så slå in ordentligt. 
 
 
In i ugnen på 175 grader i 20 minuter och… den var rå. Smöret hade inte ens smält. Jag vet verkligen inte vad som hade gått fel, för folien ska ju inte hindra tillagningen och ugnen var varm och på rätt inställning. Jättekonstigt. Men jag öppnade paketet och skjutsade in den igen i någon kvart och då gick det ju bra – så folien kanske inte ska vara så tättslutande när det ligger i en form snarare än direkt på gallret? 
 
Senapsmarinerad broccoli till (jag åt upp nästan alltihop i väntan på fisken) och ett par potatisar. Men vi kan säga som så att fisken var värd att vänta på. Herreminje så gott det blev, både konsistensen tack vare rimmandet och smaken tack vare det goda smakrika smöret. Fisken riktigt föll isär när man tog gaffeln till den, ljuvligt! 

Husvakt, köttfärslimpa, getinginvasion, film, böcker etc.

Jag är husvakt i Backatorp ett litet tag. Inte för att huset behöver vaktas egentligen va, men det är skönt att kunna sitta utomhus när vädret är vackert, och så blir det inte lika stekhett här inne som hos mig. Och så är det onekligen lite tystare och lugnare i största allmänhet. 
 
Så jag planerar att läsa, skriva och lösa korsord, laga och äta god mat och njuta i största allmänhet i flera dagar. Och promenera, och imorgon ska jag äta middag med duktiga kusin E som har sprungit Göteborgs-Varvet. Har suttit ute och druckit kaffe och läst en stor del av eftermiddagen. 
 
Och nu lagar jag köttfärslimpa med bacon och fetaost i mitten och ett par sardeller uppepå, dricker en skvätt rödvin och försöker bestämma om jag ska se gårdagens TBBT-avsnitt nu på en gång eller spara det till senare. Förmodligen sparar jag. Säsongsavslutning! Usch! 
 
Det var full cirkus hemma hos mig i veckan förresten. HerreGUD. Jag behöver inte berätta hela historien ordagrant kanske, men om vi säger som så att grannarna hittade ett getingbo på sin balkong och Anticimex kom och sög ur mina ventiler i onsdags. Så kan vi säga. Många av er vet vad jag tycker om getingar och om getingar tycker jag INTE. Men nu känner jag ju mig helt luttrad när jag överlevde detta stora äventyr. 
 
På tisdag ska jag till SVT igen och fokusgruppa och på onsdag morgon åker jag till Stockholm, och blir kvar en eller två nätter. Hoppas två! 
 
Förresten – jag läste ju Flicka med pärlörhänge häromveckan och nämnde att jag inte sett filmen tidigare – ikväll kommer den på Sjuan klockan 19:55! Jag är ju jättedålig på film och att koncentrera mig och sådär, men jag ska ge den en god chans. Jag älskade boken och jag gillar verkligen Scarlett Johansson (och Colin Firth). Dessutom har den fått bra kritik lite här och varstans. 
 
Inatt blev jag klar med Wahlberg och Trenter som jag skrev om tidigare, och började på Lyckan, kärleken och meningen med livet – eller Eat pray love som den väl är mer känd som (jag fattar inte vem som översatte titeln!). Väntar fortfarande på att förstå det fantastiska men jag har inte kommit så långt ännu. Får hoppas att det vänder, för jag har faktiskt en del förväntningar på den efter allt tjat de senaste åren. 
 
Vad gör ni i helgen? 

Slottsskogen 2014-05-05 – bilder i massor

 
Lite bouleherrar vid Slottsskogsvallen. Jag vill gärna få det noterat att jag upptäckte att jag faktiskt kan zooma på min telefon efter att jag kommit ut ur själva parken. Därmed bilderna på långt håll här och där. Sorry. Nu vet jag! 
 
 
 
 
Mitt i stan och så är det såhär vackert. 
 
 
Stora Fågeldammen. Inte så många fåglar på plats. 
 
 
Fin buske. Vill säga rhododendron men det är garanterat något helt annat. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Sälar sälar sälar sälar!!!! Jag hade för mig att Säldammsbacken var rätt jobbig att knata uppför, men det var den inte alls. Men – jag förstår verkligen att den inte är rolig att springa uppför under Varvet… 
 
 
Denna stigen ser väldigt mysig ut. Den är mysig, men jefvligt brant. 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ponnyridningen vid Barnens Zoo. 
 
 
Lite änder. 
 
 
 
 
Detta är nog den finaste dammen ändå, men den missas väl av de flesta eftersom den ligger så opraktiskt högt = halvkul att putta barnvagn och släpa småbarn. Gissar jag. 
 
 
Denna skylten leder… ingenvart. Om det inte är så att utsiktsplatsen är bergknallen till höger. 
 
 
Kossa ville inte vara med på bild, men titta noga så ser man ändan i dörren. 
 
 
 
Russ. Som såg så uttråkat ut. Lite deprimerande, tills den fräste åt ett barn. Ja, russ kan tydligen fräsa. 
 
 
Lite fler russ. 
 
 
 
 
 
 
 
Svanar är så otroligt vackra, men jag är lite rädd för dem efter en incident i tonåren där jag och kusin F blev lurpassade på av en jättesvan. Som också kunde fräsa. Tror aldrig att någon har klättrat upp för badstegar snabbare än vi gjorde då. 
 
 
Kronhjortar. Det är till exempel här som jag borde ha fattat att jag kunde zooma. 
 
 
 
Väldigt lustiga höns. En av dem hade något vitt i näbben och alla andra jagade henne – tills tuppen kom och styrde upp. 
 
 
Lite får i älghägnet, bara sådär. Precis när jag tagit bilden hoppade alla nerför stupet. 
 
 
Orutinerade getter som låg nära stängslet… 
 
 
och svarade på tilltal! 
 
 
Sött litet hus som jag var tvungen att stanna och ta kort på för att släppa förbi ett emopar som bråkade om vem som fick och inte fick ragga på tjejer på spårvagnen. Eller något sådant. 
 
Så ja – riktigt skön långpromenad blev det! Men att det är så mycket uppförsbackar? Jag tyckte att jag bara gick uppför hela tiden och knappt nerför alls när jag hamnade på marken igen. Lustigt nog blev jag inte ens trött eller andfådd – men backarna bakom älghägnet var så branta att jag blev yr i huvudet på allvar. Fick alltså gå framåtlutad för att inte välta baklänges, no joke. 
 
Promenaden på kartan i det tidigare inlägget tog alltså slut mitt på Linnégatan då jag gick in på Hemköp för att leta Caesarsallad. Vilket jag inte hittade, men romansallat hade de och mozzarella för typ 5:- och Lönnebergaskinka för 12:- / hg. Sedan fyndade jag loss på Ica också och har nu mat i typ en vecka för ett par hundralappar inklusive dyr sill och Caesardressing. Are you impressed? I’m impressed. Särskilt med Romanticatomater för 15:- istället för 40:-, och ett knippe färsk, fin, tunn sparris för lika många kronor. Score! 
 
Jag hade faktiskt kunnat fortsätta gå om det inte hade varit för att jag fick så vansinnigt ont i fotbladen. Mina skor är ett par ganska lätta Mary Janes, visserligen med gummisula men det är inte så mycket styrsel i dem. En bra sak – jag har undrat ett tag om jag använder magmusklerna rätt för att hålla en rak hållning, så att säga, och det gör jag nog för jag känner av att de har använts när jag spänner dem. 
 
Hastigheten var inte så imponerande, men med tanke på hur många kort jag tog och hur mycket uppför det var så är jag ändå rätt nöjd allt som allt. 
 
As you were, readers!