Kategori: Film & TV

Ryan och Ryan

Jag insåg igår, när jag läste att Ryan Gosling ska bli pappa och jag var helt säker på att han är gift med Blake Lively, att jag tror att Ryan Reynolds och Ryan Gosling är samma person. 
 
Och det är väl egentligen inte så konstigt? 
 
 
Okej, de är inte så lika. Men tillräckligt för att man ska bli yr i huvudet eftersom de har samma förnamn och ändå är lite lika. 

Vulture om Hannah Horvath

 
Vulture skriver om Hannah Horvath i Girls och varför man inte står ut med henne. 
 
Och just nu gör man ju inte det. Denna veckans avsnitt var det konstigaste jag har sett på TV, tror jag, nästan. Ville mörda varenda en utom, för en gångs skull, Adam! (Okej, inte Ray. Aldrig Ray.) Om det någonsin funnits en karaktär som jag tyckt så illa om från början som sedan redeemat sig till att bli den enda vettiga som Adam gjort skulle jag vilja veta vem det är. 
 
Hur som helst. Bra artikel! 🙂 

Härliga helg

 
Jag har ju varit svår på asiatisk mat denna veckan och det höll i sig. Såpass att jag åkte ner till Sushi Mamaya igår och hämtade dumplings. Och det var värt den lilla resan (det tar inte särskilt lång tid) – rackarns, vad goda de var! 89:- för tolv stycken med ris och en god kålsallad – till och med sojasåsen var godare än vanligt. Kan rekommenderas. Och för den som är intresserad såg jag att de säljer husets vin för 33:- glaset, det är ju nästan löjligt. 
 
Köpte med mig lite lösgodis på Hemköp (forna Bogö Livs!) också och hade sedan en väldigt skön kväll med ypperliga LOVE på Netflix (äntligen har jag kopplat vem Mickey är – det är ju hon som spelade Mimi-Rose i Girls!) och så ganska tidigt till sängs.
 
Vet inte om det var något särskilt i stan igår, men det var otroligt brötigt på utsidan någon gång vid halv tre – men det tystnade väl och jag somnade om. Vaknade jättetidigt vilket kan vara ganska skönt, och nu har jag äntligen tid att se Det mest förbjudna på SVT Play! 
 
 
Den gick ju under påsken, men då var jag bortrest med mamma och pappa som inte hade något särskilt intresse av den, så jag tittar nu, med kaffe och ett bloggfönster uppe – passar perfekt en skön söndagsmorgon. 
 
Och det är dessutom en mycket vacker söndag, så jag ska väl åka ner på stan lite senare. Ska ju läsa ut min bok, det kan ju passa fint att göra det med en latte på en uteservering, till exempel! Det är bara 5 plus ute upptäckte jag just, men det kan ju vara betydligt varmare i solen 🙂 

Lena Dunham om Lena Andersson

Detta är ju några dagar sedan nu, men jag bara måste skriva om Lena Dunhams hyllande av Lena Andersson i Lit Thursday på Lennyletter! 
 
 
Så coolt! Och det är inte första gången amerikanska Lena hyllar en svensk Lena, hon har även skrivit om Lena Nyman för inte så länge sedan. 
 
Hur som helst, detta är riktigt roligt. Och lika roligt och på samma tema är att Teater Tamauer gör extraföreställningar av den hyllade teatereföreställningen av Egenmäktigt förfarande och Hanna och jag lyckades få biljetter till 20:e maj. Ska bli jätteroligt, verkligen! 
 
På tal om Lena Dunham, förresten, hur bra är inte nya säsongen av Girls? Så himla mycket bättre än förra tycker jag – Shoshanna i Japan, Marnie i Central Park och avsnittet jag såg igår när Hannah pratar med rektorn… alltså, det är helt fantastiskt! Dessutom har önskeparet fått ihop det… ja, det går bra nu. 

Kvinnoalfabetet – Bokstaven Å

 

Kära nån, vad tiden alfabetet går fort! Det är dags för Kvinnoalfabetet med enligt O igen! 
 
Vem är din favoritförfattare med för- eller efternamn som börjar på Å? 
Jag gillar verkligen Åsa Asptjärn. Hon har skrivit två böcker – Konsten att ha sjukt låga förväntningar och Manifest för hopplösa om tonårige Emanuel Kent, och jag har gillat båda skarpt. Hoppas på mer från henne! 
 
Finns det någon annan kulturpersonlighet på Å som du gillar? 
Jag tycker mycket om Sonja Åkessons poesi. Vara vit mans slav är väl den mest kända – en mycket vass representation av förtryck och underlägsenhet. 
 
Vilket kulturellt verk av och / eller om en kvinna med Å i titeln vill du lyfta fram? 
Jag såg Återträffen av och med Anna Odell när den gick på bio för ett par år sedan och tyckte att den var väldigt bra. Blev nog lite positivt överraskad av den – man (jag) hade väl mest hört talas om Odells tokiga konstprojekt där hon fejkade ett självmordsförsök – men filmen var verkligen mycket bra. 
 
Finns det någon författare eller annan kulturpersonlighet på Å som du ännu inte upptäckt, men är nyfiken på? 
Jag har bara läst Solstorm av Åsa Larsson, och minns att jag inte var så särdeles imponerad av den – men jag misstänker att jag var i fel sinnesstämning eller liknande när jag såg den, eftersom alla verkligen älskar böckerna om Rebecka Martinsson. Därför är det nog läge att försöka igen! Det vore inte första gången som en omläsning får mig att helt ändra uppfattning om en bok eller en författare 🙂 

Kvinnoalfabetet – Bokstaven Z

Det är Kvinnoalfabetet, det är bokstaven Z och det är som vanligt enligt O som ställer frågorna! 
 
Vem är din favoritförfattare med för- eller efternamn på Z? 
Det känns lite konstigt att säga ”favorit” om någon jag bara läst en bok av, men jag tyckte oerhört mycket om Än klappar hjärtan av Helena von Zweigbergk. Har några andra av henne på lut också och har höga förväntningar. 
 
Finns det någon författare på Z som du provsmakat och skulle vilja läsa mer av? 
Jag har faktiskt inte ens läst ut White teeth men jag har påbörjat samt läst utdrag i olika sammanhang. Dessutom har jag lyssnat på henne i Lena Dunhams podcast Women of the hour och blivit väldigt nyfiken på en kvinna som jag misstänker figurerar i mångas listor denna veckan – Zadie Smith. 
 
Finns det någon annan kulturpersonlighet på Z som du gillar? 
Ja – Monica Zetterlund ligger förstås mycket nära till hands. Jag lyssnade nyligen på hennes memoarer, Hågkomster ur ett dåligt minne uppläst av henne själv, och tyckte så mycket om den. Även om den gjorde att jag blev arg på filmen som kom häromåret, med Edda Magnasson, så den uppenbarligen verkligen gjorde ner hennes pappa. I memoarerna förstår man att han inte alls var en sådan missunnsam och elak jäkel som han är i filmen. Jag lyssnar ofta på Monica Z, i alla möjliga sammanhang. 
 
Finns det någon författare eller någon annan kulturpersonlighet på Z som du ännu inte upptäckt, men är nyfiken på? 
Här svarar jag precis som enligt O själv Zelda Fitzgerald. Hon har dykt upp i en massa sammanhang för mig de senaste månaderna och jag känner att jag har väldigt dålig koll. Jag kom i kontakt med konceptet ganska tidigt, när Maryann och Ira leker Scott och Zelda i ett avsnitt av Cybill men jag vet väldigt lite, förutom att hon ansågs lite… tokig. Ska bli intressant att bekanta mig mer med henne. 

Tisdagsutmaningen: Kokböcker och middagsskildringar

 
 
Ett underbart tema på Kulturkollo denna veckan – vi går nämligen in i köket! Och snackar kokböcker och middagsskildringar! Två av mina favoritämnen. 
 
Jag samlar på kokböcker, skulle man väl kunna säga. Har en hel hylla full i köket – många köpte på second hand lite på kul, men även en hel del Jamie Oliver, Nigella Lawson, James Martin, Nigel Slater… ja. Det är många britter. För vem har sagt att britterna saknar matkultur? Det gör de ju verkligen inte. 
 
Hur som helst så följer naturligtvis veckans utmaning detta temat, och uppgifterna är som följer: 
 
Finns det någon kokbok du älskar trots att du faktiskt inte använder den särskilt mycket?
 
 
Jag använder nästan ingen av mina kokböcker särskilt mycket. Jag läser dem för inspiration och för att titta på bilderna… lagar mat gör jag helst på en höft. Det är en kreativ process för mig, som inte kan rita och sådär. 
 
Och hon älskade dem alla! Men den jag tänker på först och främst är denna, 100 Pasta Sauces, av Diane Seed. Ni ser hur vackert illustrerat omslaget är – hela boken är sådan! Recepten är kantade av färgglada teckningar och det finns inte ett enda foto – dock underbara målningar av alltifrån människor till citroner och auberginer. En helt underbar bok, som jag köpte för 50p i en välgörenhetsbutik i Golders Green i London för kanske 13 år sedan. 
 
Det motsatta då, vilken kokbok är den mest nerkladdade och använda i bokhyllan där hemma?
 
 
Den allra mest använda är nog Nigella Express av Nigella Lawson – jag älskar Nigella. Hennes How to eat är en bibel i sig själv. Men Nigella Express har bott på många ställen tillsammans med mig, och har inspirerat till många goda middagar i goda vänners lag – så det är nog faktiskt den som är mest använd – mycket för att andra har använt den också. Vilket förstås är superhärligt. Jag vill fortfarande prova att göra margaritaglassen – fast utan tequila då – och det finns en asiatisk biffsallad som ser så oerhört god ut.. mmm. Jag får nog läsa om den snart! 
 
 

 
Måste få lägga med en bonusbok också – Mrs Beeton’s Everyday Cookery som också är köpt för en spottstyver för något pund för längesen. Kom ut 1890 så ni kan ju tänka er själva vilka oerhörda recept den innehåller, med inälvsmat och instruktioner för hur man typ vränger en gris, och så. 
 
Bonusuppdrag: Har du någon favoritskildring på film eller i litteraturen av just mat? Berätta gärna!
Spontant tänker jag förstås på Julie & Julia – både boken av Julie Powell och sedan filmen med Amy Adams och Meryl Streep. Wow, bara wow! 

Tematrio: Asiatisk kultur

 

Lyran skriver: ”Asien är enormt stort och dess kultur oerhört varierad. Kanske vi i en tematrio gemensamt kan täcka in litteratur och övrig kultur från olika delar? Berätta om tre ”kulturella yttringar” från Asien, litteratur, musik, dans, konst o s v. Blanda gärna friskt. Eller håll er till det som känns bekvämt.” 

 
      
 
I höstas såg jag en underbar japansk film, Under körsbärsträden – den vill jag verkligen rekommendera. Helt ljuvlig. 
 
Jag har ännu inte läst De förklädda flickorna i Kabul av Jenny Nordberg, men planerar att göra det inom en mycket snar framtid. Den väntar på plattan! 
 
Vi pratade om Xiaolu Guo så sent som i torsdags, men jag känner verkligen att det är dags att både läsa om A Concise Chinese-English Dictionary for Lovers och ta tag i hennes senaste Jag är Kina, efter att ha försökt diskutera henne på jobbet med kinesiska kvinnor i min egen ålder som inte har en aning om vem hon är. Måste därför alltså se till att de får chansen att läsa henne – men kanske ska provläsa först, nu när jag har lite bättre koll på vad som är okej och inte i den oerhört breda kinesiska kulturen. 

Kvinnoalfabetet – Bokstaven X

Denna veckan är det dags för en av de luriga – X – i Kvinnoalfabetet hos enligt O! 

Berätta om en favoritförfattare med för- eller efternamn som börjar på X.

Det kanske är lite konstigt att kalla någon favoritförfattare när man bara läst en bok av henne (hittills) – men jag älskade verkligen A Concise Chinese-English Dictionary for Lovers av Xiaolu Guo. Har ett par andra böcker av henne på lut också, så för konstens skull får hon räknas 🙂 

Berätta om någon annan kulturpersonlighet på X som du gillar (eller en författare till om det är lättare).

Man säger ju att antikens Grekland är kulturens vagga, och därmed måste väl Sokrates grälsjuka hustru Xantippa få räknas, även om berättelserna om henne förstås inte är verifierade. Om man får tro på det som berättas, så sa Sokrates själv att med Xantippa var det så att ”efter regn kommer storm”, snarare än det proverbiala solskenet. 

Finns det någon författare eller någon annan kulturpersonlighet på X som du ännu inte upptäckt, men är nyfiken på?

Ja – alltså, jag var ju tvungen att googla för lit einspiration på denna bokstav som ju inte är den enklaste och upptäckte att det finns en författare som heter Tianna Xander som är omåttligt poppis. Nu verkar det handla om drakar och demoner och grejer, men nog blir man nyfiken när någon är så väldigt populär! 

X får också symbolisera pseudonymen och artistnamnet, berätta om en kvinna som är känd under ett annat namn än sitt eget. Och nej, det behöver inte börja på X.

Ljuvliga Audrey Hepburn hette inte riktigt så – utan snarare Edda Kathleen van Heemstra Hepburn-Ruston. Det ni! 

Youth in revolt

 

 
Kära, kära nån. Jag kan inte få nog av Michael Cera, och jag blev inte besviken den här gången heller 🙂 
 
Nick Twisp avskyr sitt namn. Och sin oskuld. Han är blyg och socialt missanpassad och har lite allmänt svårt med det där med interaktion med folk. Särskilt tjejer. Han bor med sin mamma Estelle och hennes pojkvän i Oakland och har det väl inte jätteroligt i livet, sådär i allmänhet. 
 
När mammans pojkvän är skyldig en massa sjömän pengar rymmer de till en trailer park på semester. Och Nick träffar Sheeni. En ung, smart, vacker kvinna som delar hans intressen för fransk kultur och obskyr musik. 
 
När Nick måste återvända till Oakland skapar han ett alter ego – Francois Dillinger, en rebellisk, mustaschprydd buse. Och när Dillinger väl gjort entré i Nicks liv blir verkligen ingenting sig likt. Det går inte ens att beskriva vad de hittar på – och det tänker jag inte göra heller för du måste se filmen själv. Både rolig och tänkvärd – och stjärnspäckad! Både Ray Liotta och Steve Buscemi dyker upp.