Kategori: Film & TV

Kvinnoalfabetet – Bokstaven R

Kvinnoalfabetet idag igen – ja, för det tog ju lite tid att få ur mig svaren på Q. Detta är ju en lite mer lindrig bokstav, så att säga. 
 
 
Nämn en favoritförfattare med för- eller efternamn på R. 
Åh, det måste ju bli Ester Ringnér-Lundgren – kanske mer känt som Merri Vik, pseudonymen som hon skrev alla ljuvliga Lotta–böcker under. Har älskat dem sedan mamma köpte Hejda dig, Lotta! till mig någon gång på lågstadiet, och läser gärna om dem än idag. Hennes barnböcker om Trulsa publicerades till och med i Storbritannien, så det var inte bara Lotta hon skrev om. Så himla bra. 
 
 
Vilken kvinna på R, död eller levande, tycker du borde få mer uppmärksamhet? 
Jag tycker inte att man hör så mycket om Rhea Perlman nuförtiden, även om hon förstås fortfarande är väldigt känd. Hennes rollfigur i Skål, Carla Tortelli. var ju något av ett stroke of comic genius. 
 
 
Det finns ju annan kultur än böcker. Vilken kvinna med för- eller efternamn på R vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare? 
Bonnie Raitt är en rackarns cool dam som sjunger blues och spelar slide guitar. Helt fantastisk! Lyssna på låten ovan, In the mood i duett med John Lee Hooker – en av de härligaste blueslåtarna jag vet i alla fall. 
 
 
Vilken kulturell kvinna med för- eller efternamn på R har du ännu inte utforskat? 
Det är många år sedan jag köpte Ayn Rands Atlas shrugged och The Fountainhead men jag har ännu inte lyckats uppbringa varken tid eller egentligen lust att läsa dem. Men det borde jag, såklart 🙂 
 
Obs: Ett hedersomnämnande – precis när jag skrivit klart detta kom jag att tänka på en annan kvinna som jag egentligen vill ha in på plats 2 – fast jag vill inte peta Perlman heller! Men – Maggie Reilly, som sjunger på Mike Oldfields Moonlight Shadow, är väl en typisk kvinna som får alldeles får lite uppmärksamhet! 
 

Joy och middag på Yammy Yammy

 

 
Hörrni – denna måste ni se. Jag säger bara det. Helt underbar! Lite seg i starten tyckte jag, men det ger med sig. Och jag ska villigt erkänna att jag inte fattat trailern riktigt, vilket många har sagt – den verkar lite rörig. Men det är den inte, den är helt underbar. Jennifer Lawrence är helt fantastisk, och Robert de Niro är ju heller aldrig fel. 
 
Så himla bra – och inspirerande. Se! 
 
Vi var och åt middag på Yammy Yammy på Kungstorget innan förresten – jag har aldrig varit där förut, har trott att det var lite småsunkigt tror jag – men det var det inte, det var jättegott. Inte billigt för vad du får, men inte dyrt heller för att ligga där det ligger. Jag åt mongoliska nudlar med kyckling, vrålgott och stor portion! Nästa gång ber jag dock om vitlökssåsen vid sidan av – den var god, men påminde lite om kebabsås. Vilket inte behöver vara något dåligt, men det var ingen superhöjdare heller. Hade varit gladare åt något starkt och lite sött – men, gott ändå som sagt. 
 

You’ll not see nothing like the mighty Quinn

Ni såg väl På Spåret i fredags? Isåfall kanske ni också har haft The Mighty Quinn på hjärnan sedan dess. Då kan ni få lyssna på den lite till här: 
 

På inspelningen från 1967 är det Klaus Voormann, som var kompis med Beatles i Hamburg och som formgav omslaget till Revolver som spelar flöjtintrot. Bra sak att veta om man ska gå på nördquiz, till exempel.

 
Texten är ganska härlig också.
 

Come all without, come all within
You’ll not see nothing like the mighty Quinn
Come all without, come all within
You’ll not see nothing like the mighty Quinn

Everybody’s building ships and boats
Some are building monuments
Others jotting down notes
Everybody’s in despair
Every girl and boy
But when Quinn the Eskimo gets here
Everybody’s gonna jump for joy

Come all without, come all within
You’ll not see nothing like the mighty Quinn

I like to go just like the west, I like my sugar sweet
But jumping queues and making haste
Just ain’t my cup of meat
Everyone’s beneath the trees feeding pigeons on a limb
But when Quinn the Eskimo gets here
All the pigeons gonna run to him

Come all without, come all within
You’ll not see nothing like the mighty Quinn
Come all without, come all within
You’ll not see nothing like the mighty Quinn

Let me do what I wanna do, I can’t decide at all
Just tell me where to put it
And I’ll tell you who to call
Nobody can get no sleep, there’s someone on everyone’s toes
But when Quinn the Eskimo gets here
Everybody’s gonna want to doze

Come all without, come all within
You’ll not see nothing like the mighty Quinn
Come all without, come all within
You’ll not see nothing like the mighty Quinn
Come all without, come all within
You’ll not see nothing like the mighty Quinn

—Bob Dylan

Tematrio: Filmatiseringar

 
Veckans tema hos Lyrans Noblesser är: Berätta om tre filmer där du även läst boken/böckerna. Vilken var bäst, boken eller filmen? 
 
Jag, som trott att jag inte är någon ”filmperson”, har fastnat totalt för film det sista halvåret eller så. Kanske för att jag äntligen börjat få ro att faktiskt se en hel film? Spelar ingen roll – jag njuter i fulla drag och tycker att det är underbart att det finns så mycket bra! 
 
      

 
 
Winston Groom skrev 1986 romanen Forrest Gump som senare blev otroligt hyllad film med Tom Hanks i huvudrollen. Jag tycker att filmen är bättre än boken, som är förvånansvärt tunn (rent fysiskt, jag tror inte att den är 300 sidor ens). Boken är bra, missförstå mig rätt, men filmen är mästerlig. 
 
A clockwork orange av Anthony Burgess blev förverkligad på film av Stanley Kubrick. Jag har faktiskt inte sett hela filmen, vilket jag kanske borde göra innan jag uttalar mig, men av det jag har sett – kanske två tredjedelar – tycker jag att boken slår filmen med hästlängder. Jag hade boken klistrad i handen när jag läste den, jag läste överallt. 
 
High Fidelity av Nick Hornby är en av mina favoritromaner, och troligtvis den bok jag givit bort flest gånger också. I filmen har handlingen förflyttats från London, som ju verkligen är Hornbys hoods, till Chicago – vilket jag förväntade mig skulle vara ett riktigt kasst drag. Det var det inte – filmen är faktiskt riktigt bra. Jack Black som Barry är en ren fröjd. Men boken är fortfarande bättre! 

IKEA-lampa #2

Jag hittade ju en IKEA-lampa i Nick and Norah’s Infinite Playlist – nu har jag hittat en till! 
 
 

Jajamen – även i The IT Crowd har de IKEA-lampor! Och papperskorgar från Wilkinsons 🙂 

 
Jag har börjat se serien flera gånger – tror till och med att jag har boxen, inhandlad för typ noll kronor någonstans ~ men har nu sett första avsnittet och känner inte igen någonting. Måste ha blandat ihop den med något annat. Strunt samma, för det är bra! 

Carol ~ och One Mint Julep

 

 
Såg Carol med Sofia igår och åh, alltså! Helt underbar. Så vacker på alla sätt och vis! Och så autentisk gentemot tiden den föreställde. Helt ljuvlig, se den! Såg idag att den är nominerad till Guldbagge, no less. 
 
Har haft en låt i huvudet sedan jag gick ut ur salongen och då är det inte mer än rätt att ni också får det 😉 
 
 
One early mornin’, as I was walkin’
I met a woman, we started talkin’
I took her home to get a few nips
But all I had was a mint julep
One mint julep was the cause of it all

I don’t remember just how it started
I only know that we should have parted
I stole a kiss and then another
I didn’t mean to take it further
One mint julep was the cause of it all

The lights were burning low, there in the parlor
When through the kitchen door, up popped her father
He said, ”I saw you when you kissed my daughter
Better wed her right now or face a slaughter”

I didn’t know just what I was doin’
I had to marry or face ruin
A mint julep, a mint julep
A mint julep, a mint julep
One mint julep was the cause of it all

Now, I don’t want to bore you with my troubles
But from now on I’ll be thinkin’ double
I’m through with flirtin’ and drinkin’ whiskey
I got six extra children from a-gettin’ frisky

A mint julep, a mint julep
A mint julep, a mint julep
One mint julep was the cause of it all

Skön söndag…

…med mycket god mat! 
 
 
Mammas utmärkta fiskgratäng… 
 
 
…i pappas utmärkta tofflor. 
 
 
Lunchen var också mycket god – fläskfilé med rödvinssås, potatisgratäng och någon sorts bearnaisemajonnäs, som jag visserligen kunde både ha och mista. 
 
Filmen var strålande – verkligen, mycket bra. Mer om den snart. Det var himla härligt, hur som helst. 
 
Nu har jag sett klart på Gone Girl, och ser just slutet på And then there were none. Har packat en såld bok, och ska snart krypa till sängs för imorgon blir det till att kliva upp i gryningen – mysfrukost med Hanna!