Kategori: Film & TV

Kvinnoalfabetet – Bokstaven W

 

Sen, igen! Men nu har jag ju faktiskt varit på semester 🙂 Vi tackar enligt O för frågorna i Kvinnoalfabetet! 
 
Vilken är din favoritförfattare med för- eller efternamn på W? 
 
Den underbara Arabella Weir har har skrivit två av de roligaste böcker jag vet, nämligen Does my bum look big in this? och Onwards and upwards. Stupid Cupid tycker jag inte är lika bra, men den är inte heller oäven – och nu ser jag att hon har skrivit två böcker som kommit ut de senaste åren om Tabitha Baird – och har genast laddat ner dem, såklart. Hon är även helt fantastisk i The Fast Show och Smack the Pony om man är lagd åt det hållet 🙂 Men Karin Wahlberg ska ha en eloge också. 
 
Det finns ju annan kultur än böcker. Vilken kvinna med för- eller efternamn på W vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare?
 
Amy Winehouse var en fantastisk talang som tyvärr inte fick använda sig av den tillräckligt länge. Jag vill gärna rekommendera dokumentären Amy också – den var underbar! 
 
Vilket verk på W av och/eller med en kvinna tycker du är riktigt bra?
 
We were liars av E. Lockhart är fantastiskt bra. Jag blev alldeles tagen av Lockhart när jag först började läsa henne i somras. På tal om W – WOW! 
 
Vilken kulturell kvinna med för- eller efternamn på W har du ännu inte utforskat?
 
Jag har inte läst något av Edith Wharton – men jag tror att jag är lite sugen på åtminstone The House of Mirth. 

Girls just wanna have fun…

 
Hann aldrig skriva något om Kvinnodagen igår, var verkligen på språng mellan 7 och 21 utan någon särskild mellantid och efter det var det ju bara att äta middag, kolla lite på Camping Queens som är riktigt bra – och jag tänker inte göra något debattinlägg om dess vara eller inte vara heller. Kvinnodagen alltså. 
 
Vad jag däremot kan rapportera är att vi hade stormöte på jobbet igår, och Kinakontoret skulle egentligen vara med live.
 
Nu gick inte det, eftersom alla kvinnor erbjuds ledigt på Internationella Kvinnodagen i Kina! 
 
Ja, säger du, men varför kunde inte männen vara med på videolänk? Jo, sa VD:n, för att utan kvinnorna på plats var det ingen som fattade hur man skulle koppla upp videolänken så det gick inte… 🙂 

Kvinnoalfabetet – Bokstaven V

Denna veckan blev det tätt mellan Kvinnoalfabeten – det var ju först igår jag hann skriva om bokstaven U! Men så får det bli ibland. Mycket att göra på jobbet samt reseförberedelser – då blir det som det blir. 
 
Men nu är det dags för bokstaven V och frågorna kommer som alltid från Linda på enligt O. 

 

Vilken är din favoritförfattare med för- eller efternamn på V?
Jag har älskat Viveca Lärn sedan unga år, när jag först kom i kontakt med Mimmiböckerna. Då hette hon förstås Sundvall. Sedan kom spin-off-böckerna om Eddie och Anders, och underbara Saltön, och nu senast böckerna om människorna i bostadsområdet Öster om Heden – bok nummer 2 heter Väster om Vinga och i tredje boken möter de minsann Saltöborna, i Södra vägen till Saltön. Jag tycker oerhört mycket om hennes böcker – mycket för att de handlar om Göteborg och västkusten som ju är mammas gata för mig, och i synnerhet för att de är så sanna till verkligheten vad gäller beskrivningar av staden. Det är som med Åke Edwardson – skriver han om bageriet på Vasaplatsen eller hotellet på Grönsakstorget så ligger det där det ska. 

 

Det finns ju annan kultur än böcker. Vilka kvinna med för- eller efternamn på V vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare?
Jag gillar verkligen Vanessa Paradis. I min allra första Okejtidning, rimligtvis då 1992, var hon med som veckans (månadens? Jag kommer inte ihåg hur ofta de kom?) karikatyr och då med ett personporträtt av Anders Tengner, som jag fortfarande minns som riktigt obehagligt. Det var mycket Lolitaparalleller och gubbsjuka fantasier om hennes tandglugg. Suck. Men jag tycker att hennes musik är så härlig. Och i början av Joe le Taxi så viskar hon ”Barbès” och nu vet jag ju vad det är för något! (En métrostation i utkanten av Montmartre, Barbès-Rochechouart.)  

 

Vilken fiktiv kvinna med för- eller efternamn på V tycker du om?
I Shakespeares Twelfth Night – eller Trettondagsafton – hittar vi huvudpersonen Viola. Hon lider skeppsbrott och blir separerad från sin tvillingbror Sebastian, klär ut sig till pojke och kallar sig Cesario för att kunna ta sig in i ett hertigdöme på Balkan… ja, det är förväxlingar och galenskaper på högsta nivå. Mamma och jag vann biljetter för att se den på en pubteater i Brockley för ett antal år sedan, fantastiskt kul – och högljutt! 

 

Vilken verk på V av och/eller med en kvinna tycker du är riktigt bra?
Nu fattar jag beslutet att ”The” inte räknas, och säger därför The Virgin Suicides – filmen av Sofia Coppola, då, som är baserad på romanen av Jeffrey Eugenides. Både boken och filmen tillhör mina absoluta favoriter, men nu ska vi prata om filmen som är… helt underbar. Så vacker och så välgjord – och med så underbar musik. Allt ifrån Air till fantastiska The air that I breathe av The Hollies. Och ja, Josh Hartnett är så tjusig att det är inte riktigt klokt, det måste nämnas. Mitt sjuttonåriga jag var oerhört förtjust i hans karaktär, Trip Fontaine. 

 

Vilken kulturell kvinna med för- eller efternamn på V har du ännu inte utforskat?
Jag har inte läst något av Victoria Benedictsson. Minns att vi läste om henne på högstadiet, och lustigt nog var hon med i GP idag, i den där fem-frågor-rutan – men det har inte blivit att jag har läst något, förutom då några utdrag på högstadiet – men det är ju tjugo år sedan snart. Borde naturligtvis göra något åt det. 

Kvinnoalfabetet – Bokstaven U

 

Oj oj oj. Stod just vid diskbänken och funderade på att det är torsdag när jag insåg att – det är torsdag. Idag igen. Och jag har inte svarat på frågorna på U, ännu. 
 
Sagt och gjort – det får bli ett snabbinlägg! 
 
Vilken är din favoritförfattare med för- eller efternamn på U?
Här svarar även jag Edith Unnerstad – jag älskar Kastrullresan och de andra böckerna om syskonen Larsson. Har Pysen och Pysen och Lilla O i bokhyllan också, men jag tror att jag har läst ännu fler. Så himla fina. 
 
Det finns ju annan kultur än böcker. Vilka kvinna med för- eller efternamn på U vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare?
Får man ta någon fiktiv person? Isåfall tar jag Ulrika i Västergöhl från Utvandrarna-serien. Hon var väl kulturell, på sitt sätt…! 
 
Vilken verk på U av och/eller med en kvinna tycker du är riktigt bra?
Jag läste Under the net av Iris Murdoch när jag pluggade och den tog mig med storm. Rekommenderas verkligen som inkörsport till Murdoch om inte annat. 
 
Vilken kulturell kvinna med för- eller efternamn på U har du ännu inte utforskat?
Kristin Lavransdotter har stått i bokhyllan sedan högstadiet men är fortfarande oläst. Därmed blir mitt svar Sigrid Undset. 

Tisdagsutmaningen – Gubbar

 

 
Det har varit gubbvecka på Kulturkollo, och naturligtvis handlade Tisdagsutmaningen om – gubbar! Nämligen: Berätta om din favoritgubbe! 
 
Och detta är ju väldigt svårt, eftersom jag älskar gubbar. Både intellektuella, roliga gubbar, och tokiga gubbar, och rörande gubbar, och gubbar som gör precis som de vill, och så. Jag gillar alla gubbar utom fula gubbar och gubbsjuka gubbar. 
 
Den förste jag kom att tänka på här var GW. Jag älskar honom högt och rent. Sedan original-Barnaby i Midsomer Murders, räknas han som gubbe, verkligen? Kanske inte är tillräckligt gammal? Kommissarie Morse dock, han är ju en riktig gubbe. Och jag vill nog ha in Kommissarie Lynley i gubbfacket också, när vi ändå pratar kommissarier, eller vad tycker ni? 
 
Får man kalla Paul McCartney och Ringo Starr för gubbar, förresten? De är ju en bit över 70 båda två, men det känns inte riktigt schysst… eller? 
 
Förra helgen tittade jag på Akuten på SVT – det fantastiska programmet från King’s College Hospital i London, och då var dä en gubbe med som hade blivit biten av sin lille hund Benjy när de lekte. Han är just nu min favoritgubbe – han berättade om när han hade åkt in till stan för att kolla in Prideparaden och träffade Boy George och tog en selfie med honom, och han visslade och flirtade med sköterskorna och var så himla rolig. Tyvärr hittar jag ingenting om honom på nätet, men vi får väl hoppas att han lever och fröjd, lille vännen. 
 
 
Men tja. Jag får väl välja en gubbe dårå, och då får det bli Barbro Lindgrens Dartanjang. På tal om gubbar som gör som de vill, ni vet 🙂 

Me and Earl and the dying girl – filmen!

 
Jag läste ju Jesse Andrews utmärkta bok häromveckan, och förra helgen såg jag även filmen. 
 
Och jag vill rekommendera den. Åh, vad jag vill rekommendera den – den var ljuvlig. Fantastiskt välgjord. Karaktärerna är verkligen helt perfekta – även om jag hade velat ha mer av Earl, för han är så sjukt rolig. De har lyckats så himla bra med de roligaste scenerna i boken – som samtalet mellan Greg och Rachel om hennes kuddar – och ja, det är så bra. 
 
Dessutom – filmaffischerna för spoof-filmerna som Greg och Earl har gjort är helt otroligt kul. 
 
Bra! 🙂 

Girls, säsong IV

 

 
Jag såg klart säsong 4 av Girls häromsistens – lagom i tid till att säsong 5 börjar imorgon! 
 
Och jag ska inte bli överdrivet långrandig. I början av säsongen flyttar Hannah till Iowa för att gå på den anrika post-grad-skolan Iowa Writers’ Workshop. Marnie är älskarinna till sin musikpartner Desi, vad Jessa håller på med är väl lite av en gissningslek och Shoshanna har gått ur skolan och håller på att leta jobb. I slutet av säsongen ser ingenting riktigt likadant ut. 
 
Ray ger sig in i politiken, Adam flyttar ihop med en väldigt underlig konstnär som heter Mimi Rose, Elijah stöttar upp i Iowa och Hannahs pappa kommer med en mycket stor och omvälvande nyhet. 
 
Ja. Det händer mycket, och samtidigt… betydligt mindre än man kan tro. Men det är ingen negativ kommentar, utan snarare ett konstaterande att Girls ju handlar om… livet. 
 
Vill man kan man se en teaser för säsong 5 här. Jag rekommenderar att man gör det. 😉 
 

Fredag!

 
Urdåligt bloggande denna veckan. Jag vet. Först var jag sjuk och orkade inte tänka, och sedan har jag haft lite fullt upp helt enkelt. Men det kommer! Jag har massor av inlägg i utkast, har ju inte hunnit göra en enda utmaning ens. Men det kommer! 
 
Igår var jag som sagt på myskväll hemma hos H i finhooden. Vi såg på Black Widows, och en film som jag ska skriva mer om imorgon, och åt vietnamesiskt (how I have MISSED you fresh summer rolls) och hängde. Och imorse gick vi upp tidigt och utnyttjade ett frukostpresentkort som jag hade kvar sedan i höstas – supermysigt. Jag smakade alkoholfritt rödvin för första gången också, det var riktigt gott. Smakar lite som saft såklart, men ändå lite sådär surt och torrt på ett bra sätt. Jacob’s Creek var det, Unvined heter det, jag kan rekommendera! 
 
Ha en fantastisk fredag, kära vänner! Det tänker jag ha. Och ikväll blir det AW! 

The Affair

 

 
Alltså… har ni sett The Affair, eller? Annars – ni måste. Jag har just sett klart säsong 2 (ja, i helgen då, inte nu) och vet inte vad jag ska ta mig till tills de nya avsnitten kommer i höst, eller vad det kan bli. 
 
Så oerhört bra. Jag menar allvar. Olika berättarvinklar, man vet inte vad som är sant och inte, alla minns olika… verkligen helt otroligt bra. Finns på HBO Nordic, bland annat. Jag har nog aldrig varit så förbannad på en fiktig karaktär som man blir på en av dem. Eller ja. Särskilt en. Och Joshua Jackson, ni vet som spelade Pacey i Dawson’s Creek – helt fantastisk. På riktigt – oerhört bra. Se se se. Men bli inte arga på mig när ni också drabbas av grav abstinens efter sista avsnittet…