Kategori: 2010-tal

2016: 293 – Flykten av Jesús Carrasco

Det finns många bra saker med att bokcirkla – en av dem är att det får mig att läsa böcker som jag annars inte hade valt. Så är definitivt fallet med Flykten av Jesús Carrasco. 
 
Jag skrev ju lite grann igår om hur jag tenderar att hamna i hemtama miljöer och genrer när jag väljer böcker, och detta är en spansk berättelse som väl inte direkt lockade mig när den valdes ut. Jag hade svårt att komma igång med den – försökte med både lyssning och läsning men höll på att bli tokig när ingenting hände. Men så började saker och ting faktiskt hända när jag verkligen tog mig för att lyssna ordentligt i söndags och ja, jag är glad att jag kom igenom den. 
 
En ung pojke har flytt sitt hem – vi vet inte varför förrän mot slutet av boken. I början ligger han helt sonika i en grop och hör hur män, däribland hans far, går omkring och letar efter honom, ropar på honom. Det är främst tillsyningsmannen han flyr ifrån – honom, och familjens svek. 
 
Av en slump träffar han en gammal herde och de två slår följe. De säger inte så mycket – det finns bara en person i boken som överhuvudtaget får ett namn – men en sorts relation växer fram dem emellan och det är en vacker berättelse. 
 
Det blir riktigt spännande längre fram – jag ska inte säga för mycket, men läs själv vetja. Det är en gripande historia, mycket innerlig och med ett helt gudomligt språk. Tack Sara för att du hade med dig denna som förslag! 

2016: 291 – Tala är guld – de sa allt till varann utom det allra viktigaste av Cammie McGovern

  

Amy är gravt CP-skadad. Hon kan inte tala utan dator och voice box, hon kan inte gå särskilt bra och hon måste ha haklapp när hon äter. Under hela skoltiden har hon haft vuxna assistenter med sig i skolan, men när det nu är dags för hennes sista år på high school har hon övertalat sina föräldrar att istället anställda jämnåriga klasskompisar som ska fungera som hennes assistenter istället. Nu vill hon träffa vänner och förbereda sig inför college. Det är en väldigt smart och vass ung tjej! 

En av de som söker, med Amys uppmuntran, är Matthew. Han är nämligen en av de få som varit ärlig mot henne tidigare. Han är mycket tveksam till uppdraget, för han har nämligen väldigt fullt upp med sig själv och sina röster i huvudet, som ”tvingar” honom att tvätta händerna som en kirurg och banka i skåpdörrar dagarna i ända. Ja – tvångstankar och OCD. 

 
Men en vänskap utvecklas emellan dem via mail, och till slut bestämmer han sig för att söka och får jobbet som Amys assistent en dag i veckan. En innerlig och underlig vänskap uppkommer emellan dem. Men båda har svårt med känslor och att hantera vänskap och den sociala biten. Det blir en skakig resa med tvära kast som man aldrig hade kunnat föreställa sig. 
 
En varm och fin bok som väcker många tankar och känslor kring ett brett spektrum av frågor. Det blev riktigt spännande på sina ställen och jag tycker att detta vore en lämplig bok att läsa i undervisningen på högstadiet – det finns väldigt mycket att tala om och bolla. Riktigt fint. 
 
Jag läste boken på engelska, men har hört att den svenska översättningen (den är utgiven på Constant Reader) är bra. Tycker dock att det svenska omslaget är jättefult, men kanske förstår jag inte poängen? Det engelska är ju underbart! 

2016: 290 – Barnbruden av Anna Laestadius Larsson

 
Jag har tänkt läsa denna bok – och hela serien – sedan den kom ut. Det har bara inte blivit. Som så ofta är fallet. Men så fick jag ett infall och bestämde mig för att försöka och ja, det gick ju som en dans! Den är underbar. Det hjälper förstås att vara historiskt intresserad och det är jag – särskilt när det gäller svenska regenter och liknande. Två flugor, alltså. 
 
Barnbruden börjar när den femtonåriga Hedvig Elisabet Charlotta av Holstein-Gottorp ger sig av på båtresan till Sverige där hon ska möta sin kusin och make, hertig Karl (senare Karl XIII). Planen var att lösa problemet med tronföljden, men som vi redan vet blev det ju inget av med det och man fick importera Karl XIV Johan – eller Jean Baptiste Bernadotte – från Frankrike. 
 
Men detta är ännu långt i framtiden. Hedvig Charlotta – senare drottning Charlotta – skrev utförliga dagböcker och brev, och stora delar av boken är baserad på dessa. Ett fantastiskt tidsdokument kring Gustav III:s hov, förstås. Fascinerande. Man kan ju inte låta bli att dra paralleller till Philippa Gregorys böcker om engelska hovet under olika perioder, men detta är betydligt mer rumsrent… 
 
Vid sidan av Hedvig Charlotta får vi följa hennes älskade väninna Sophie von Fersen, dotter till Axel d.ä och syster till Axel d.y, och en flicka som kommit till slottet som hittebarn, arbetar med de skitigaste av sysslor och följaktligen kallas Pottungen. Hon är stum, och när Hedvig Charlotta tar henne till sig, lär henne att läsa och skriva och vill ha henne hos sig på nätterna när hon längtar hem tror man inte att det är någon fara att hon finns med bland det fina folket – hon kan ju ändå inte föra något vidare. 
 
En av de förväntningar Hedvig Charlotta har på sig är ju förstås att bli havande med en tronföljare, då det inte verkar som om drottning Sofia Magdalena och Gustav III kan få några egna barn. Det visar sig finnas en förklaring till den saken. Hovstallmästare Munck får styra upp lite grann. Pressen är outhärdlig och stackars Hedvig Charlotta klandras för både det ena och det andra. Hemskt. 
 
Det är en lättläst berättelse, men den är inte ytlig, inte alls. Det är underhållande läsning, men samtidigt känner jag att jag lär mig massor – något som vetgiriga personer som jag förstås älskar. 
 
Jag kommer att fortsätta med serien, ingen tvekan om saken. Jag har läst baksidestexten på nästa bok, Pottungen, och åh, det verkar redan spännande! 

2016: 289 – The girl with the lower back tattoo av Amy Schumer

 

 
Vi är bortskämda nog att kunna välja mellan att lyssna på denna på engelska, i inläsning av författaren herself, eller i översättning i inläsning av Josephine Bornebusch – som är en ypperlig inläsare. Jag ville nog hellre lyssna på Schumers egen inspelning – men det är inte alls omöjligt att jag kommer att lyssna på Bornebuschvarianten också. Ja, boken är så bra att jag kan tänka mig att lyssna på den igen. Och igen, antagligen. 
 
Detta är en fantastisk samling essäer om att vara sig själv, om hur det kan vara att försöka ta sig fram som ung kvinnlig komiker, om faderns MS och alkoholism, om moderns otrohet, om familjens relativa fattigdom i Schumers yngre år, om att gilla att dricka, röka på, ligga och festa och inte skämmas nämnvärt för det, om bra val och mindre bra val (som tatueringen som betitlat boken – vansinnigt rolig titel, för övrigt), om att vara om sig och kring sig för att få det man vill ha… ja, ni förstår. 
 
Och det är underbart. I en text skrattar man hejdlöst, i nästa är tårarna inte långt borta. Jag gillar verkligen Amy Schumer i allt jag sett henne i, och nu älskar jag henne för alltid. Riktigt, riktigt bra. Inläsningen är också strålande. 

2016: 288 – Du är inte ensam Stargirl av Moa Eriksson Sandberg och Eva Susso

Förlaget skriver: 
”Jag är snart 13 år (fyller den 18 november) och söker en mejlvän som också går i sexan och inte är lättchockad. Kille eller tjej spelar ingen roll.

När Milo sökte en mejlvän kunde han inte ana att det var just Stargirl, eller Stella som hon egentligen heter, som skulle svara. Milo och Stella skriver öppenhjärtigt till varandra om sina känslor, drömmar, ja helt ocensurerat om allt som händer i deras liv.

Milo vill bli skådespelare och gör allt för att få huvudrollen i skolans föreställning, men det är inte så lätt när resten av klassen inte ser honom för den han är. Stella försöker desperat att frigöra sig från sina så kallade vänner, det populära Rosa gänget. Mejlväxlingen mellan Milo och Stella blir ett andningshål där de kan vara sig själva. Och deras vänskap blir en vändpunkt som kommer att påverka dem resten av deras liv.” 

Jag gillade verkligen Eriksson Sandberg och Sussos tidigare samarbete – 8 saker du aldrig skulle våga – och när jag tyckte mig behöva något lättsmält och lättläst i helgen efter att ha läst Malmsten, Redondo och boken om Märta och Hjalmar kändes Du är inte ensam, Stargirl som ett ypperligt alternativ. 

Och det var det! Jag gillar ju brevromaner – eller mailromaner,i detta fallet – och denna var inget undantag. Mysig, viktig och välskriven. Lättläst utan att vara för barnslig – riktigt bra ungdomsbok för mellan- och högstadieåldern. Och 34-åringar med ungdomssinnet i behåll 😉 

2016: 287 – Märta och Hjalmar Söderberg – en äktenskapskatastrof av Johan Cullberg och Björn Sahlin

 

 
En kommentar på Instagram påminde mig om att jag hade tänkt ta reda på mer om Hjalmar och Märta Söderberg – och när detta inlägg publiceras sitter jag, om allt går som det ska, i biosalongen och är ganska mitt i Den allvarsamma leken. Det var kollegan S som påpekade att hon gärna hade använt Hjalmar som bebisnamn – efter Söderberg – om det inte hade varit för hur han behandlade hustrun. 
 
Och ja. Jävla gubbe, sammanfattar väl det hela. Fantastisk författare, men han var fasen ingen bra människa för det. 
 
Cullberg och Sahlin har gjort fantastisk research bland brev, artiklar och annat och det är oerhört intressant från första till sista sidan. För den som vill ha en snabb re-cap så handlar det i stort sett om hur Hjalmar S placerade Märta S på mentalsjukhus, nervhem och olika anstalter när hon väl egentligen främst hade behövt hjälp mot sin reumatism och artrit… 
 
Jag rekommenderar boken. Rekommenderar den som bara den. Dessutom en väldigt intressant berättelse om Stockholm där strax efter förra sekelskiftet – sådant är alltid spännande. 

2016: 285 – Den osynlige väktaren av Dolores Redondo

 
Åh, jag har varit så sugen på att läsa denna – första delen i en trilogi om den baskiska poliskommissarien Amaia Salazar! Bucket List Books är ett av mina favoritförlag och deras devis är ”Vi ger ut böcker som bara måste ges ut” – kan det bli bättre? 
 
En av de saker som har lockat mig allra mest är ju förväntan att en spansk deckare i baskisk miljö kommer att vara helt annorlunda än de svenska och brittiska jag tenderar att fastna i. Och förväntningarna stämmer, och det tycker jag att man märker från första början i boken, faktiskt. Språket är betydligt mer målande och tar ut svängarna mer än även de mer litterära deckarna jag har läst. Mycket intressant och stimulerande, tycker jag. 
 
På baksidan står det såhär: 

”När en tonårsflickas nakna kropp flyter i land vid Baztánfloden kopplas den snabbt till ett liknande mord som begåtts en månad tidigare. Snart florerar ryktena i den närbelägna byn Elizondo. Är det en ritualmördares verk eller är förövaren basajaun, den osynlige väktaren? Kriminalinspektör Amaia Salazar leder utredningen som tar henne tillbaka till den baskiska landsbygden där hon föddes. Platsen är insvept i dimma och omgiven av ogenomträngliga skogar. Här göms olösta konflikter, och under utredningens gång hemsöks Amaia av en fruktansvärd barndomshemlighet.”

 
Vi följer förstås utredningen såväl som Amaias privatliv – och, något som är mycket gripande och fruktansvärt hemskt, en bakgrundshistoria om Amaias barndom. Det kan ju gå lite hur som helst med sådana grepp, men här fungerar det oerhört bra. Jag gillar också invävningen av folktro och mytologi i berättelsen – det går alltid hem hos mig. 
 
Monika har också recenserat boken, och hon irriterar sig på beskrivningen av Amaias man James, som verkligen beskrivs som ett helgon. Och ja, jag håller med henne. Det är så sött att man får lite ont i tänderna. Men annars har jag inga direkta invändningar. Jag sträckläste i två sittningar och tyckte att det flöt på bra utan att vara för enkelt. Mycket bra! 

2016: 284 – Den tredje hustrun av Lisa Jewell

Låt mig bara börja med en sak – jag är väldigt besviken på att jag lyssnade på denna boken istället för att läsa den. Den står faktiskt i tryckt version i hyllan i Hunnebo, men jag såg att det var Gunilla Leining som läser och jag tänkte att den säkert är väldigt trevlig som ljudbok. 

Och det hade den varit också – om Leining hade gjort sin research. (Ja, jag tycker nog att det är uppläsarens ansvar och ingen annans.) Ett ord som dyker upp väldigt ofta i boken är Islington, som i stadsdelen i London. Islington uttalas som det stavas – Is-ling-ton. Dock har jag full förståelse för att man kan tro att det ska vara Aj-ling-ton. Men vet man inte så kollar man. Det blir så ofantligt störande. Det var ett par andra platsnamn också, bland annat Fowey i Cornwall som uttalas Foy – men det kan jag stå ut med. 
Nästa sak jag inte kunde stå ut med var att hon uttalade huvudpersonen Adrians namn på svenskt vis, men en av exfruarna heter Caroline och hon fick heta det på engelskt vis. Dottern Cat eller Kat fick heta ”Katt” vilket är helt okej om man är konsekvent, men nja. 

Så det var synd, för jag störde mig betydligt mer på en väldigt bra bok än jag hade behövt göra. (Och undrar verkligen hur det gick med Cirencester i Fågelburen som Leining visst också läst in.) 

Men nog om det. Det är boken jag ska skriva om, och det var den som förtjänade betyget på Goodreads också. Den fick en välförtjänt fyra. 
Jag har skrivit om Jewell ett par gånger tidigare i år och jag slutar inte att häpnas över hur hon har mognat som författare från ganska flamsig chicklit på nittiotalet till välarbetade böcker med bra story, en stor skopa humor men även mycket svärta. 
En sen natt kliver Maya, Adrians tredje hustru, ut framför en buss på Charing Cross Road i London. Var det medvetet, självmord? Eller helt enkelt en olycka då hon hade druckit alldeles för mycket sprit? (Här kom även en översättningsmiss – man säger att Maya hade 0,2 promille i blodet och alltså var stupfull. Det är man inte på 0,2 promille även om man är en nätt liten kvinna – antagligen hade hon hela 2 promille. Man räknar inte i promille i England utan procent, så antagligen stod det bara 0,2 i originaltexten.) 

Adrian är alltså numera änkling, men har två tidigare hustrur bakom sig som han har en god relation till och fem barn – dock inget med Maya. Han måste få reda på varför Maya lämnade dem. 

Det är ingen deckarhistoria men det är spännande. Man förstår att det finns mycket mer under ytan, och i flashbacks får man reda på vad som hänt förut. Mailen Maya fick från anonym elak avsändare, och hennes relation till barnen och exfruarna. 

Och – vem är den mystiska Jane som uppenbarligen till varje pris vill komma åt Adrian?

 
 
Riktigt bra och intressant, alltså. Och åh, vad jag ser fram emot att faktiskt få träffa Lisa Jewell om en dryg vecka! ❤ 
 

2016: 282 – Skugghäxan av Katerina Janouch

 

 
Sedär – nu är jag faktiskt i fas med böckerna om Cecilia Lund! 

Egentligen är jag ju lite trött på dem – men samtidigt är de oemotståndliga. Och de är väldigt trevliga att lyssna på. Dock undrar jag varför ingen kan lära Anna Maria Käll att uttala ”body”? I Cecilia Hagens bok pratade hon om ”buddy builders”, nu är det ”buddy lotion”. Det är väldigt tråkigt när det blir fel, tycker jag, särskilt när det är så enkelt att ta reda på. Men – det slår inte Gunilla Leining i Lisa Jewells Den tredje hustrun – mer om det inom kort. 
 
Cecilia Lund startar denna boken i Paris. Åh, vad härligt. Där borde hon vara oftare! Hon är betydligt roligare att ha med att göra när hon sitter på bistro, Tinderdejtar fransmän och går på fest hos voodoopräster i förorterna. 
 
Men – hem kommer hon förstås, och då upptäcks det att Gretas kompis Tiffany är försvunnen. Eftersom Cecilia Lund tror att hon är privatdetektiv är det väl ingen som blir förvånad när hon tar största ansvaret för utredningen? Nej, jag trodde inte det heller. Men jag får säga att den biten är lite mindre jobbig i denna boken än i flera av de andra, det är lite mer lågmält och stillsamt och faktiskt spännande och det är bra. 
 
Gillar även att äldsta dottern börjar bli vuxen, och även om det kanske verkar lite urflippat med voodoopräster i Paris förorter så är det ett ganska roligt inslag också. 
 
Klart lyssningsvärt om man gillar böckerna, men jag undrar hur länge serien egentligen kan fortsätta innan den överlever sig själv.