Kategori: 1990-tal

Harry Potter and the Philosopher’s Stone av J K Rowling

 

 
Det är sisådär fjorton år sedan jag läste denna för första gången – just utgåvan ovan faktiskt, jag köpte den för 35p i en second hand-butik på Camden High Street eftersom jag redan då försökte åtminstone ge hajpade saker en chans, särskilt som en kompis tjatade på mig varenda gång vi sågs. 
 
Naturligtvis fastnade jag! Och jag har läst serien ett par gånger hela vägen igenom, ett par av böckerna flera gånger. 
Jag ska därför inte gå in på något djup här – det behövs inte eftersom jag är ganska övertygad om att ni som läser redan är så bekanta med Harry Potter som ni känner att ni vill vara. Men – Storytel har, för några veckor sedan, släppt ljudböckerna på engelska med Stephen Fry som inläsare. Jag lyssnade på den första och det är så otroligt bra! Hans röst, intonation, dialekter – det är helt fantastiskt. Missa inte detta! 
 
Sedan har förresten Storytel gjort egna nya svenska inspelningar som kommer snart-ish. Det är fortfarande hemligt vem som läst in dem, men de kommer säkert också att bli utmärkta. Men lyssna på Fry, vad du än gör, det är den bästa inläsning jag någonsin hört. 

Musselstranden av Marie Hermanson

                

   

   

 
Jag har redan skrivit om Musselstranden här på bloggen, två gånger till och med – här 2012 och här 2014. Därför ska jag inte lägga ut texten här igen, för det jag har skrivit står ju fast. 
 
Men vi cirklade den förra söndagen på läsretreatet, och då läste jag förstås om den för säkert femtonde gången. De allra flesta av oss hade läst den förut, för några var det första gången – det var så roligt att höra vad alla tycker! Vissa hade inte läst den sedan den kom ut då för nitton år sedan, andra hade den färskare i minnet. 
 
Vi landade på ett snittbetyg på 4,36, vilket får anses vara riktigt högt – särskilt för ett gäng personer som är vana att kommentera böcker och inte bara tänka ”den var bra” eller ”den var spännande”. 
 
Jag är övertygad om att det inte är sista gången jag läser den heller – jag älskar de bohuslänska miljöerna, jag älskar berättelsen om barnasomrarna såväl som Ulrikas vuxenliv – ja, det är en fantastiskt bra bok helt enkelt som jag fortsätter att rekommendera varmt! 
 
 
Andra som har skrivit om boken och cirklandet: Bibliotekskatten, Ugglan och boken, enligt O, Och dagarna går
 
Boken finns att köpa här och här! 

2016: 276 – The Crow Trap av Ann Cleeves

Vera, min Vera! 

Detta är första boken om Vera Stanhope – av någon anledning startade utgivningen i Sverige på bok tre, Dolda djup – men sedan jag läst den och nästa och insett att jag och Vera kommer att hålla ihop ett tag ville jag gärna läsa de första två också. Sagt och gjort – one down, one to go! 

Men jag blev lite orolig för när 100 sidor hade gått i e-boken hade Vera fortfarande inte dykt upp! Men hon kom. Med besked. All was well. 

Tre kvinnor som inte tidigare känner varann samlas i Baikie’s Cottage på ödsliga landbygden i Northumberland för att arbeta med en miljöutvärdering inför en eventuell byggnation, eller vad man ska säga, av ett stenbrott. 

Rachael är arbetsledare, och ser uppdraget som ett sätt att återvinna sitt självförtroende efter att ha blivit sviken dubbelt upp av sin chef, som även är ansvarig för detta projekt. Botanisten Anne längtar efter något helt annat. Hon är gift med en homosexuell man, är en del av societeten, bor i ett gammalt priorskloster och sköter sin trädgård på dagarna… men så roligt har hon inte. Och Grace, däggdjursexperten. Tystlåten, tillbakadragen, men med egna hemligheter i bagaget. 

När Rachael anländer till stugan går hon för att träffa sin goda vän Bella, som bor i ett gårdshus i närheten. Hon finner henne hängd i ladan och kan inte acceptera att det kan vara ett självmord. Men det är först när nästa dödsfall inträffas som Vera kopplas in. Där kommer hon stövlande, barbent i solkig klänning och sandaler och korkar upp whiskyn. Jojomen. Very Vera. Joe och de andra är också med förstås, men Vera stjäl definitivt hela showen i denna boken. 

Det är psykologiskt, det är spännande från första stund till sista sidan. Fantastiskt! Jag är så glad att Vera numera finns i mitt liv. 

2016: 263 – That summer av Sarah Dessen

           

   

 

Jag skrev tidigt i somras att jag äntligen skulle läsa Sarah Dessen på semestern, och när jag hade sisådär 40 timmar kvar blev det äntligen av att jag slog upp hennes första bok, That summer, från 1996! 

Huvudperson är Haven, som är femton år och har sommarlov. Det är en omtumlande sommar – den startar med att hennes pappa gifter om sig med en yngre kvinna, och ska avslutas med att hennes syster Ashley gifter sig. Samtidigt verkar hennes bästa kompis ha gått igenom en personlighetsförändring när hon varit bortrest på läger, och den enda av systerns pojkvänner hon någonsin gillat, Sumner Lee, kommer tillbaka till staden. Vad Haven själv håller på med är hon inte riktigt säker på, men hon orkar inte med allt detta drama. 

Hon jobbar med att sälja barnskor i gallerian och en dag, när det blir drama även där, rymmer hon sin väg. Det blir bara för mycket! 

Det är en fin roman och jag kan känna igen mig i den där vilsna tonårskänslan, man vet inte om man är barn eller vuxen och har väl fullt upp med sig själv utan att det ska bli en massa drama överallt runtomkring också. Jag rymde visserligen aldrig hemifrån och har ett stabilt familjeliv i grunden, men jag kan ändå identifiera mig med det där att inte riktigt veta sin plats. 

Detta är den av Dessens böcker som har näst lägst betyg på Goodreads, och så är det ju ibland med debutromaner. Jag tycker inte att denna är fantastisk, men den är trevlig och tänkvärd och jag ser fram emot att läsa mer av författaren. Mycket mer! 

2016: 119 – Vingmuttern, min allra bästa vän av Viveca Lärn

Ännu en bok om Mimmi, och ännu en som jag lyssnade på i inläsning av författaren själv. Jag hade denna som bok som barn – den finns nog fortfarande kvar i Hunnebo – och det är en av få inbundna böcker som faktiskt är nästintill sönderläst. Jag kunde den praktiskt taget utantill då, och jag kan den fortfarande mer eller mindre utantill vilket jag upptäckte när jag lyssnade på den. 
 
I slutet på Vi smyger på Enok får Mimmi reda på att Lasse från Norrland (som hon träffar i Roberta Karlsson och kungen när familjen är i fjällen på semester) ska komma och bo hos henne i Göteborg när Lasses mamma Alma ska in på sjukhuset (med oförklarad åkomma) under jullovet. Nu blir det inte så att Alma åker in på lasarettet – hon struntar i det och kommer med till Göteborg istället. Hon vill ju gå på Ikea, och så. Men storstan är ingenting för Alma. Och Lasse, ja, han vill helst samla bilnummer och fundera på var jeepar har sitt avgasrör. 
 
Mimmi blir lite trött på honom – men de har roligt också! De går på Naturhistoriska, Alma springer bort på väg hem från Ikea, de hittar en mus på vinden när de letar efter nyårspyntet… och så träffar de Linda och Janna. Som retar Lasse för hans utstående öron, och kallar honom för Vingmuttern! (Så jäkla taskiga, osäkra tjejer.)  
 
Men det blir en fin vistelse och det är en fin bok. Roberta Karlsson redeemar sig själv lite på slutet också, när hon kommer hem från Spanien – där hon har träffat sju killar som springer efter henne. Tre heter Pedro och två har tatuerat sitt, jag menar hennes, namn på armen… 
 
Ja, det är precis som det ska vara. Underbart! 

2016: 108 – Rent hus av Louise Boije af Gennäs

Jag insåg för ett tag sedan att jag har läst alla Louise Boije af Gennäs böcker – utom Rent hus och När kärleken kom. Nu har jag läst Rent hus i alla fall. 
 
Jaaa. Vad tycker jag? Jag vet verkligen inte. Denna roman blev refuserad av författarinnans ”eget” förlag, och kom därför direkt i pocket. Jag förstår inte riktigt varför den blev refuserad – förutom, förresten, att den på sätt och vis har väldigt kort hållbarhet. Jag ska förklara varför. 
 
Huvudperson är Siri, som är städerska i riksdagshuset. Hon har städat där i många år, och gör verkligen rent hus. Och just denna dagen har hon sannerligen gjort rent hus, eftersom hon har mördat varenda riksdagsledamot. De ligger och skräpar lite varstans i huset. Vi får inte följa vartenda mord, utan mest hur Siri går omkring bland liken och tar bort fläckar och så. Detta uppblandat med flashbacks till barndomen i Finland och en relation med en man som jag antar var missbrukare. 
 
Oooch på den vägen är det. 
 
Anledningen till att jag säger att den har kort hållbarhet? Att om man inte har koll på regering och riksdag 1998 så är det väldigt mycket döingar folk med som man inte kommer att ha någon aning om vilka de är. Jag menar, jag kommer knappt ihåg hälften och jag var väl ändå någorlunda medveten vid den tiden. Kul att bli påmind om Anne Wibble och Bosse Ringholm och att läsa om Håkan Juholt innan han blev statsminister… eller, är det det? 
 
Nä, jag vet inte. Jag kämpade mig igenom denna, trots att det inte är en dålig bok – språket är ju bra och idén ganska intressant, men nej, det var ändå inget för mig. 

2016: 68 – Sommarsystrar av Judy Blume

Jag läste Judy Blumes superhit Forever för inte så längesen och gillade den. Så när jag hittade Sommarsystrar i en bokhylla på ett hotell för ett tag sedan plockade jag förstås upp den! 
 
Och det är jag glad för, för det är en bra, välarbetad roman som passar såväl ungdomar som vuxna, och som tar upp viktiga ämnen. Som väl Blumes böcker för det mesta gör. 
 
Huvudpersoner är Vix (Victoria) och Caitlin, som växer upp i New Mexico på 70-talet. Caitlin är en typisk free spirit, medan Vix är tystlåten och ganska introvert. De träffas när de går i samma skola i sjätte klass, och Caitlin bjuder med Vix för att spendera sommaren hos hennes pappa i Martha’s Vineyard. Vix lyckas övertyga sina föräldrar att få följa med – och under sommaren blir de just Sommarsystrar. 
 
Och vi får följa dem i tjugo år, eller något. De fortsätter att spendera somrarna ihop i New England och växer tillsammans, även när de börjar i olika skolor och senare på college. Men allt är inte lika enkelt när man är 18 och 20 och 22 som när man är 12 år… 
 
Nästan varenda person i boken får chans att vara berättare. Vix och Caitlin berättar inte själva i första person, men praktiskt taget alla andra karaktärer gör det – föräldrar, syskon, vänner och birollskaraktärer. Och det gör ju naturligtvis att allting blir lite mer intressant. Det är bra, för det är en väldigt lång roman, känner jag. Den hade kunnat vara betydligt mer kompakt – men samtidigt är det inte en särskilt intensiv bok, utan man kan läsa lite i taget och varken glömma bort eller tröttna. 
 
Jag förstår verkligen varför Judy Blume är så oerhört älskad – hon är väldigt, väldigt bra. 

2016: 56 – Cigarett av Per Hagman

 

 
Jag minns mina tonår, när jag tyckte att Linda Skugge var coolast i världen (ja, alltså, det är hon ju ibland fortfarande), och hon brukade skriva om Per Hagman i sina krönikor… trots det tog det väl närmare arton år innan jag faktiskt läste något själv. Förresten lyssnade jag på en eminent inläsning av Peter Öberg. 
 
Cigarett jämförs ofta med Lundells Jack, som jag inte heller kommit mig för att läsa ännu men har för mig att jag har i en sliten pocket någonstans. Sammanfattningen på Adlibris är ”Livet är en fest, men en fest helt utan illusioner” och det är väl en ypperlig mening för att beskriva romanen. 
 
Huvudpersonen, Johan, jobbar i servisen på Hard Rock Café. När han inte gör annat, då. Hela romanen är liksom en svindlande resa genom fester, sprit, tjejer, droger och bakfylla. Och lite jobb. Restaurangbranschens eventuella romantik blir definitivt bortblåst efter att ha läst Hagmans bok. 
 
Trots detta flackande och flygande tycker jag väldigt mycket om den. Även om man får se till att läsa den utan att hoppas på någon sorts sonande känslor för Johan och hans entourage, för det lär man inte få. Eller ja. Får man det ska man nog tänka efter en gång till, för det är ganska svinigt rakt igenom faktiskt. 
 
Men bra är det ju. Definitivt. 

2016: 34 – Hågkomster ur ett dåligt minne av Monica Zetterlund

 

 
Ja, jag lyssnade på denna, uppläst av Monica Zetterlund själv, och det var alldeles underbart. Jag njöt varenda ögonblick – både av de fantastiska berättelserna och av hennes röst, som jag tycker är så härlig att lyssna på -men även lite småvass, förstås. 
 
Det jag tar med mig allra mest utav denna lyssningen är dock inte berättelserna om Marlon Brando och den stumma sångerskan Sven, eller när hon fick stiga på ett flygplan endast iförd underkläder och kappa, utan vilken travesti filmen om henne, som gjordes nyligen, gjorde av hennes relation till sin pappa. Man blir ju tokig på honom i filmen, en riktig sur jantegubbe… så var det uppenbarligen inte alls. Han spelade tenorsax och gillade att dricka whisky med musiker – och verkar snarare ha varit väldigt uppmuntrande till dotterns framgångar. Han var ju verkligen hemsk i filmen, och det är inte bara för att jag har en nedärvd allergi mot Kjell Bergqvist. 
 
Och Ella Fitzgerald var aldrig otrevlig mot henne heller. Inte på det sättet i alla fall. 
 
Men nu var det inte filmen jag såg och jag ska inte flippa ur över den heller, men det kan ju vara bra att veta att man ska ta den med en nypa salt. Den har naturligtvis kritiserats av andra och tydligen används pappan i filmen som någon sorts fordon för den värnländska janteattityden. Bullshit, säger jag, och tycker synd om dottern Eva-Lena som ju faktiskt lever och vet mycket väl att hennes morfar inte var ett svin. 

2016: 6 – My point… and I do have one av Ellen DeGeneres

Ja – det finns inte så mycket att säga om memoarer eller självbiografier egentligen – men detta är ju väldigt kul att läsa, eftersom den kom ut flera år innan Ellen gjorde det. Så att säga. Lite kul! 
 
Sitcomen Ellen gick på TV i USA och var oerhört populär. Ellen blev en av stand-upkomikerna som lyckades landa en egen show – jämför med Seinfeld och Roseanne – och det blev supersuccé av det. Och den var ju verkligen hur bra som helst, jag skulle lägga den i topp 10 sitcoms! 
 
Hur som helst – boken består av essäer på olika ämnen skulle man kunna säga, med massor av sidospår och helt knökfullt av charm. Precis som Ellen! 
 
Jag gillade den massor. Snabbläst är den också. Läs den om du får tag på den! Om inte, så hör av dig för jag kan hjälpa till 🙂