Kategori: 1980-tal

Barnvaktsklubben av Ann M Martin

 

 
Min kompis Maria var med i alla bokklubbar när vi gick i skolan, bland annat TL-klubben (det stod för Toppen Läsning…) som gav ut titlar som såg ut som ovan, alla relativt enkla amerikanska tonårsböcker. De flesta blev väl aldrig så särdeles kända, men jag såg nu att Caroline B Cooneys böcker om den försvunna flickan Jennie har kommit i nyutgåva, och Barnvaktsklubben blev ju i alla fall film. 
 
Och jag har verkligen ingen aning om hur det gick till, men förra veckan efter hemkomst från semestern blev jag plötsligt vansinnigt sugen på att läsa om några av Barnvaktsklubben-böckerna. Sagt och gjort, jag läste en hög av de första. Somliga har jag inte läst förut, andra tiotals gånger. Men jag får säga att jag blev positivt överraskad över en hel del i böckerna, även om de inte är några mästerverk. De första är skrivna i början på 80-talet och jag tycker att de är riktigt genusmedvetna och har en sund inställning till det mesta. Ett förvånansvärt trevligt återseende, alltså, även om jag inte tror att jag bryr mig om att läsa alla hundratals olika spin-offs som kommit… 
 
(Min favorit bland dessa tidigare böcker är och förblir Killtokiga Stacey – inte för den spirituella titeln utan för att den utspelar sig vid havet i New England!) 

Dadlar och dromedarer av Viveca Lärn

 

 
Viveca Lärns böcker om Tekla och Ulle är inte lika kända som de om Mimmi, Anders och Eddie – det är lite synd, för jag älskar dem fortfarande. Det är Killbacillen, Vad händer om man vänder på Paris? och Dadlar och dromedarer – alla är reseskildringar, till Sydkoster, Paris respektive Sousse i Tunisien, vilket förstås är platsen för just denna som jag valde att läsa om för att kryssa En gammal favorit i Sommarbingot. Det är kul att den har kommit ut som e-bok bara nu härom månaden – jag trodde nästan att de hade blivit bortglömda. 
 
Det är dags för Tekla och Ulle att börja högstadiet till hösten – men först ska de alltså åka på semester med Teklas pappa Tommy. Han är konstnär och har mest tänkt stå i arabisk klänning på stranden och måla, men det finns fullt av livsfarliga drakar till kvinnor som vill sätta klorna i honom. Tekla och Ulle har inte bara fullt upp med att rädda honom (vare sig han vill eller ej) – de planerar även sin vuxentid i sina anteckningsböcker, räddar andra vuxna som är på gränsen till förfall – och träffar tjusige Samir från Göteborg som är och besöker sin farbrors bondgård… 
 
Det är naturligtvis både dråpligt och lite galet, men det finns som alltid ett visst mörker och andra aspekter att fundera över också. Jag gillar dem lika mycket nu som för tjugofem år sedan när jag läste dem första gången och som sagt – hemskt glad över att de verkar komma som e-böcker nu! Hoppas det även gäller de andra berättelserna 🙂 
 
 
 
Boken finns att köpa som ljudbok eller e-bok här eller här. 

Double Love (Sweet Valley High #1) av Francine Pascal

Åh, jag vet inte riktigt vad som fick mig att vilja läsa en gammal Tvillingarna-bok – men skulle det ske så fick det ju vara ur high school-serien, och gärna då den första boken. Och det visade sig att den har jag faktiskt aldrig läst. Vi hade liksom några stycken allihop som vi lånade av varann, men just denna – som hette Rivaler i kärlek på svenska – tror jag inte att någon av oss hade. 
 
Och jag ska inte skriva någon längre utläggning om saken heller. Det är en ganska rörig historia med förväxlingar, missförstånd, lögner, hämnd och naturligtvis ett relativt lyckligt slut. 
 
Jag undrar vad det var som var så lockande när vi var små – antagligen någon sorts kombination av glamouren i USA (som vi ju även kunde se i t.ex Pang i plugget och California Dreams) – ni vet, de hänger på restauranger och går på danser och baler och allt vad det är. Det var ju främst på mellanstadiet vi läste böckerna, och då var det förstås otroligt spännande! Vi trodde nog till och med att högstadiet skulle vara något i stil med high school… det var det nu inte. Haha. 
 
Men – visst var det kul att återse tvillingarna, även om de är otroligt irriterande på varsitt vis. Jag kan varken rekommendera eller avråda, men om det är tjugo år sedan även du läste dem sist så varför inte! Dock tycker jag att Lottaböckerna har hållit bättre för tidens tand och de är ändå tjugo-trettio år äldre… 

Lida av Stephen King

                                    
 
Jag behövde ju läsa en Stephen King-bok för att bli klar med Bokutmaningen 2016 – var helt säker på att jag inte hade läst något av honom förut men kom på att det har jag ju visst gjort – jag läste Carrie för några år sedan.
 
 
Varför jag valde just Lida är lite av ett mysterium – jag har ju velat läsa Varsel ett bra tag, men av någon anledning blev det denna. Jag minns att min kusin E läste den när hon var kanske tolv-tretton, så jag kanske blev nyfiken? (Och är nu förundrad över att hon vågade!) 
 
 
Nåväl. Författaren Paul Sheldon vaknar efter en svår bilolycka hemma hos Annie Wilkes, en sjuksköterska som ”tagit hand” om honom efter kraschen. Hon är dessutom ett av hans största fans, hon älskar hans serie om hjältinnan Lida Chastain. Men när hon upptäcker att han tagit kål på hjältinnan i den senaste boken blir hon vansinnig och kräver att han återupplivar henne, och att han bränner manuskriptet han arbetar på nu. Paul har inget val – han är beroende av morfinpreparatet hon ger honom och det är bara att skriva. 
 
 
Naturligtvis spårar det ur fullständigt, Annie är spritt språngande galen och det blir en enda orgie i tortyr och blod och paranoia. Läskigt? Nja. Lite grann i slutet kanske. Skräck har aldrig riktigt funkat på mig, vare sig i skrift eller på film, och det gjorde det inte här heller. Dessutom är den alldeles, alldeles för lång – man hade kunnat kapa 150 sidor där inget särskilt händer. Antagligen är det meningen att det långsamma förloppet ska bygga upp spänningen och det kanske funkar på vanliga människor, men jag är visst smått immun mot det 😉 
 
 
En fyra får det bli, i alla fall, för det är en intressant berättelse. 
 
 
 
Andra som har skrivit om boken: Booksessed, I bokhyllan. 
 
Boken kan man köpa till exempel här eller här. 

2016: 265 – Det finns annan frukt än apelsiner av Jeanette Winterson

   

 

Jeanette växer upp i fosterhem i Lancashire, i en före detta bruksort. Fosterföräldrarna är mycket aktiva evangelister inom pingstkyrkan, och Jeanette uppfostras helt enkelt till att bli missionär. Det är det finaste man kan vara. Tyvärr sätter skolan tidigt käppar i hjulen när de menar att Jeanette måste… gå i skolan. Till hennes mors stora förtret. Vad kan skolan lära henne som hon inte kan lära sig hemifrån av Herren, modern själv och hennes kompisar? 

Lösningen på alla problem är bön och apelsiner. Och Jeanette finner ändå en ganska varm och fin gemenskap bland pingstvännerna. De hänger en filt över TV:n på söndagarna och lyssnar på gudstjänster och missionsrapporteringar på radion istället. 

Men när Jeanette blir tonåring och träffar en flicka som hon blir förälskad i sviker gemenskapen henne. Hon blir utkastad hemifrån och tvingas försörja sig som glassbilschaufför och sminkös på en begravningsbyrå, hankandes fram i livet. Men det blir, trots allt, ganska bra. 

Detta är förstås en ganska hemsk berättelse egentligen (dock förstår jag att uppföljaren, Varför vara lycklig när du kan vara normal? är betydligt hemskare då den är mer självbiografisk medan denna är fiktiv med självbiografiska inslag eller kanske tvärtom) – men den är skriven med en stor skopa humor. Jag minns inte exakt vad det var nu, men jag började gapskratta åt ett av moderns påhitt vid ett tillfälle – det är inget jag brukar göra när jag läser. 

Varvat med den raka berättelsen finns myter och legender som jag inte alls fastnade för utan skummade mig igenom. Så får man också göra ibland. 

Som helhet tyckte jag hemskt mycket om boken. Galghumor är underbart och jag tycker att Wintersons språk är härligt. Lär läsa nästa bok också men får nog lov att smälta denna lite grann först 🙂 

2016: 209 – Life moves pretty fast av Hadley Freeman

 
Jag lyssnade på ett avsnitt av podcasten All the books förra veckan där de pratade om Hadley Freemans bok Life moves pretty fast – även om jag inte har sett hälften av alla 80-talsfilmer som den handlar om blev jag väldigt intresserad, eftersom man tenderar att åtminstone känna igen titlarna och i vissa fall har jag definitivt koll. The Breakfast Club och Dirty Dancing har jag ju sett minst tjugo gånger. 
 
Sedan fick jag klart för mig att den innehåller listor av olika slag. Jag gillar listor. Rätt mycket. Så jag blev naturligtvis sugen, och väldigt nöjd när jag såg att den fanns på Storytel. Detta är nämligen en typisk bok som jag gärna konsumerar i ljudform – det blir ju lite som ett enda långt podcastavsnitt, man måste inte höra varenda ord utan kan lyssna medan man pysslar med annat. 
 
Jag rekommenderar den varmt, och gärna i ljudboksform. Jag vet förstås inte om det finns en massa bilder och illustrationer i pappersutgåvan, så missa inte att bläddra i den om du får chansen. Förstås. Men den är väldigt väl inläst av Cassandra Harwood. Mycket behaglig att lyssna på. 
 
Undertiteln är ”The lessons we learned from eighties movies (and why we don’t learn them from movies anymore) – ganska wysiwyg. Det är intressant att tänka på somliga aspekter på det viset, och Freeman tar upp massor av olika saker som är kul att titta på ur olika perspektiv. Hon gör även vissa väldigt träffsäkra jämförelser med dagens filmer och ideal som är viktiga att tänka på, och hon har med massor av citat från regissörer, stylister och självaste Molly Ringwald. 
 
Så ja – jag älskade varenda minut. Och gjorde en lista i Wunderlist på 80-talsfilmer som jag verkligen borde se. Kan ni fatta att jag inte har sett Pretty in pink ännu? Jag hade till och med en hemsida som hette så på 90-talet! 

2016: 180 – Opp och hoppa, morfar prosten! av Eva Bexell

 

 
Tredje boken om Anton, Carl, morfar prosten och alla runtomkring – jag har inte så mycket mer att tillägga. Kaotiskt, roligt, varmt och alldeles underbart. Alla borde lyssna på Margaretha Krook! 
 
Sedan vill jag, nu när jag skriver om den sista boken i serien, även nämna Karin Stjernholm Raeder och hennes fantastiska illustrationer. Man missar ju dem i ljudboken av naturliga skäl, men de är superfina. Kolla prosten här ovan, liksom! 🙂 
 

2016: 151 – Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitj

Detta var en av mina cirkelböcker denna månaden. Jag har tänkt läsa Aleksijevitj sedan hon fick Nobelpriset, men det har inte blivit av. Då är bokcirklar alltid en bra spark i baken för att komma igång. Vi har pratat om att läsa den sedan just i julas, men den var ju slut på förlaget och det var långa köer på biblioteket, men nu gick det visst att få tag på den som e-bok, äntligen. 
 
Det är svårt att skriva om en sådan här bok – det är ingen roman, utan en reportagebok sammanställd av många kvinnors berättelser från kriget, kombinerat med författarinnans egna kommentarer och även kommentarer från censorn. 
 
Det är stark, tuff läsning. Jag lyssnade på halva, läste halva och skummade en del. Det går inte att läsa vartenda ord, åtminstone gick det inte för mig. Det är ett ovanligt format för mig, och det blev lite rörigt här och där. Främst under lyssningen ska sägas, för jag hade svårt att få klart för mig om personen som berättar refereras före sin berättelse eller efter. Men så är det ju att lyssna på slika böcker. 
 
Det är en så viktig historia, och det finns så mycket att prata om. Det som vi fäste oss vid särskilt var hur många av dem som kände att de aldrig kunde prata om kriget. Och att de ingalunda hyllades som hjältar när de återvände – de var inte krigshjältar som männen, trots att de på många sätt behandlades utanför sitt kön under sin tjänstgöring. 
 
Och det finns så många sådana här berättelser som måste komma fram. Det är ett mycket välförtjänt Nobelpris, då det är hög tid att dessa blir belysta. Någon hade läst en kritiker som tryckte på att Aleksijevitj är expert på att kombinera pusselbitar till en helhet, och precis så är det. 
 
Jag kommer att läsa mer – åtminstone boken om Tjernobyl – men det får vänta ett tag. Det är tungt, så tungt. 

2016: 143 – Matilda av Roald Dahl

 
Kära nån – varför har jag aldrig läst Matilda? 
 
Jag älskar ju Roald Dahl. Funderade till och med på att skriva min avhandling om honom på universitetet (eller, om skräck i barnlitteratur, ungefär). Men när jag rannsakar mitt minne så har jag faktiskt inte läst hans största klassiker, förutom Kalle och chokladfabriken – inte Matilda, inte James och jättepersikan och inte SVJ. Mycket oklart varför, som sagt – men nu har jag åtminstone kommit en bit på vägen. 
 
Och det gjorde jag medelst ljudbok, mästerligt inläst av Kate Winslet. Åh, vad bra hon var, med olika dialekter och intonationer och höjda röster och barnröster… ja, det var så fint. Det gjorde ju inte ont att jag lyssnade på den på ovanvåningen på en Londonbuss som körde genom hela stan från Kings Cross till Hammersmith, heller! 
 
Matilda är ett litet underbarn, som lär sig själv att läsa i mycket ung ålder. När hon är fyra år upptäcker hon biblioteket och lyckan är gjord. Tyvärr bryr sig hennes föräldrar inte särskilt mycket om henne – pappan säljer begagnade bilar med ruffel och båg, och mamman spelar mest bridge i Aylesbury. 
 
När det blir dags att börja skolan träffar Matilda Miss Honey, som blir hennes räddare och hjältinna. Hon inser även att hon har telekinetiska förmågor – hon kan flytta föremål med tanken… 
 
En helt underbar barnbok. Fantastisk! Rolig och seriös i jämna mått vilket är härligt Dahligt ❤