Författare: Annzah

londontips

Alltså alltså alltså. Nu ska jag inte vara snobbig här, det är absolut inte meningen.

Men jag kan inte låta bli att skratta lite när någon som benämner sig ”något av en London-expert” rekommenderar en fellow forummedlem att ställen hon absolut måste besöka är Shepherds Bush och STARBUCKS I CAMDEN.

Hahaha.

Vad gäller Shepherds Bush så gissar jag att hon menar att det inte är fullt med turister – men det är ju i gengäld fullt med fulla australiensare. Nog får man ett lite mer äkta London om man åker österut till exempel? Du hittar inte så många turister i Mile End och Bethnal Green (inte Brick Lane-ändan)… och Starbucks i Camden? What? Eller är det hela Starbuckshysterin som verkar råda i Sverige som slår till?

Nog finns det betydligt mer intressanta ställen i Camden än STARBUCKS?!

Gud. Jaja. Ett gott skratt och allt det där.

que?

Herregud. Kan en extra timme i sängen på morgonen verkligen göra så stor skillnad för hur man mår efter ett litet tag? Jag är jättepigg! Normalt är jag rätt simmig i huvudet på mornarna – det är väl mörkret – men idag bestämde jag mig för att ta den senare bussen (framme 08:15 eller så) och av någon anledning går jag upp före 06 när jag ska åka 07:22, men det räcker med 07 när jag ska åka 07:52. Helt irrationellt. Fast det är klart, jag är väl ännu mosigare i huvudet så tidigt. Och det blev *lite* stressigt imorse, bland annat glömde jag ta min medicin (för att det är en ny karta, normalt har jag en karta i handväskan) och åt inte mycket till frukost – fast jag hade ju som sagt inget direkt att äta till frukost heller. Har med mig en stor fruktarsenal idag så vi ska nog överleva 🙂

Ser redan fram emot tonfisksalladen till lunch. Aaaah tonfisksallad. Byttan blev smockfull (överdoserar alltid isbergssallad och den tar ju sådan jäkla plats!) så varken ägg eller oliver fick plats, men vad gör väl det. Keson fick i alla fall plats. Keso is my friend. Men varför är det så himla dyrt med keso egentligen?

Anyway, jag ska inte klaga på att vara pigg och på ett strålande humör en måndag morgon, det är ett som är säkert!

total home makeover

Ja, som sagt var det ett år sedan idag som jag såg denna lilla lyan för första gången! Tyvärr glömde jag att ta ett-år-efter-bilderna innan det började skymma, så jag var tvungen att använda blixt, vilket är varför dessa är lite underliga i kvalisorten. Men, here goes! Vinklar och sånt är förstås inte exakt som då eftersom jag helst inte klättrar på möbler och sådär på söndagar.

Vardagsrummets norra hörn:

Vardagsrummets södra hörn:

Säng”alkoven”:

Kökets norra hörn:

Kökets södra hörn:

Kylskåp och sånt:

Spisbiten, typ:

Glad att jag tog kort första gången jag var här, det är roligt att jämföra. Visst var fondväggen i köket tjusig? För att inte tala om den svarta väggen vid sängen? Milda Matilda.

sköna söndag

Tittar på Desperate Housewives-DVD:er på jobbdatorn och slösurfar på den andra. Backatorpsbesöket blir imorgon istället. Kanske lika enkelt det – pappa hämtar mig på jobbet, vi åker hit och plockar ner väskorna samt langar in mina grejer, och åker hem till dem efteråt. Simples. På sätt och vis är det skönt att vara hemma på söndagskvällar också, komma i ordning inför veckan och sådär. Har gjort tonfisksallad till lunch imorgon (dock är jag vansinnigt sugen på att äta upp den nu på en gång) och är glad att jag klarade av all städning igår för idag har jag verkligen inte ett enda måste i världen. Om jag inte får för mig att gå ut i kylan och handla ett par saker inför veckan, har slut på ägg, nästan slut på mjölk och fruktbeståndet sjunker i och med att jag blivit duktigare på att leka fruktstund på jobbet… och potatis kanske också vore en idé. Men det är ingen direkt kris att göra det precis idag. Har mjölk till kaffet imorgon och det är det viktigaste. Frukost kan jag alltid improvisera, det måste inte vara konventionell frukostmat för min del.

Jag är trött idag. Kunde inte somna förrän väldigt sent inatt och vaknade strax efter 09 imorse och tyckte att det var lika bra att gå upp, så det gjorde jag och det var väl klokt. Skönt att komma igång, och förhoppningsvis betyder det att jag kan sova gott inatt. Det behövs! När jag var yngre fungerade jag bra på tre-fyra timmar om det var så, men nu kan jag vara helt slut även om jag sovit åtta. Fast – det händer sällan att jag sover åtta timmar utan att ha haft ett par nästintill sömnlösa nätter innan, så det är väl inte helt representativt.

Det singlar lite snöflingor här av och till men har bara varit ”rejält” snöfall i några minuter då och då. Det är inte tillräckligt för att lägga sig i någon särskild utsträckning skulle jag tro.

Hade glömt hur bra DH är! Tittar på fjärde säsongen, väldigt spännande indeed även om jag minns ungefär hur upplösningen går till.

Vad gör ni idag?

missförstånd

Ibland blir det lite roligt när folk skriver ”min kille” istället för ”min son”.

”Jag har märkt att min kille uppskattar småsaker. Bara en munprutt framför tv eller vid köksbordet är helt toppen och han tjuter av glädje. När vi ska byta blöja brukar vi flyga bäbisflygplan eller prutta på magen på vägen till skötbordet. Brukar hålla honom som en gitarr och killa han på magen som att det vore en gitarr jag höll i och spelade på.”

Tja.

kaos i paradiset…

Jag introducerade konceptet att ställa en stor träskål på mitt nattduksbord för att jag vet att jag är otroligt bra på att drälla saker just där, som bara åkte i golvet eller ramlade bakom eller försvann spårlöst under nätterna. Och vissa saker är ju faktiskt bra att ha på ett sängbord, så resonerade jag. Det fanns lite små halvviktiga saker där – ett hårband, bankdosan, någon penna, bok… ja.

Såhär ser skålen ut nu.

 

Vad som finns i skålen? De akut viktiga sakerna man kanske behöver på nattduksbordet?
Jo, hör nu på go’vänner så ska jag för er berätta…

 

– en skruvmejsel med olika mejslar i skaftet, samt en hårnål som vill para sig med skruvmejseln

– två grå mjukissälar, Glenn och Steve

– en lila hårborste

– farfars gamla anteckningsblock tydligt märkt med hans initialer, som jag använder till Rebuskrysset i Allers och då och då Melodikrysset om jag löser det i tidningen

– ett halsband i träkulor från H&Ms barnavdelning

– ett bonusbesked från ICA

– ett födelsedagskort till min… 24-årsdag, kanske? Tim har skrivit ”almost 25” så jag antar det. Det var definitivt inte min 25-årsdag… eller var det det? Nej, jag tror Tim var i Vancouver då. I alla fall, det är ett sådant med en skiva med hits från mitt födelseår på, från Selina, Tim Hélène och Tom (jag kan EN av låtarna på skivan, Golden Brown med The Stranglers. Tror de flesta andra var one hit wonders i UK – David kan nämligen alla 😉

– en ansiktsmask från Montagne Jeunesse

– en foundationtub

– hörlurar till min mobiltelefon som sitter fast i ett reflexsnöre och lite garnbitar

– ett Västtrafik-kort som jag och Hanna hittade förra veckan

– Statsrådets Fall av Bo Balderson

– tuggummi

– en röd tändare

– sex nagellack – pärlemor, mörkrött, turkos, mörkgrå metallic, knallila och silver

– bankdosa

– en blommig nagelfil

– en Dove Summer Glow body lotion

– ett täckstift

– två munspel

– en blyertspenna

– ett kvitto från Le Pain Francais på Västra Hamngatan för 1 Sandwich & 1 Boisson

– en trasig glödlampa (alltså, insidan är trasig, inte glaset!)

– hoppsan sa, ett nagellack till, rosaglittrigt

– nagellacksremoverpads som jag hittade igår – köpta från ELF i New York

– två par örhängen

– fyra hårnålar

– en reflex från JC Rabbit (minns ni?!)

– lite fler garnbitar

 

Visst känns allt väldigt nödvändigt att ha precis inom räckhåll? Så känner ju jag, i alla fall. Detta har ju bara resulterat i fler saker på bordet, för allt detta hade ju inte fått plats horisontellt. Gah. Vad tröttsam jag är.

a new alien in town

Jag är ju ingen främling för alienbett, men vad kan det vara som försökt mumsa på mig inatt egentligen?

 

Närå. Det är nog bara en torr fläck. Men jag blev lite fundersam när den dök upp bara sådär måste jag säga? Och bara på en enda fläck?

 

Vill även meddela att det är svårt att ta kort på sin egen högerhand när man är högerhänt. Det har jag aldrig reflekterat över förut.

 

Vill även också meddela att nagellacket är ELF’s Pearl – jag hade tänkt mig något mer subtilt åt pärlemorshållet, sådär som mormor brukade ha, men det är ganska hi-shine alltså. Jag skulle nog kallat det Platina om det var jag som namngav produkter. Åh how I wish att det var jag som namngav produkterna!!

 

Och när jag ändå namedroppar (hahahaaa) så kan jag även meddela att påslakanet i bakgrunden är IKEAs Alvine, ännu en av de mycket få saker som jag så gärna ville ha in i mitt och Andys hem men han vägrade. Mamma hittade två set på rea för hur längesen som helst men de blev aldrig använda så nu har jag fått ett och så har hon ett för sig själv, så kan pappa få ha lite manligare sängkläder i sitt eget rum 😉 Sov i dem första natten inatt, verkade fungera 😉 Jag gillar mina kaprifoler högt och rent också, men täcket glider gärna ur. Det verkar inte ara något problem här. Top marks, för det stör mig mer än typ något annat på jorden.

duktiga, duktiga vovvar, och lite andra tankar

Jag läser ju alldeles för mycket om allting, och av förklarliga anledningar har jag snöat in lite på att läsa om epilepsi på senare tid. Inte jättekonstigt – även om jag hoppas att neurologen kommer att låta mig slippa Lamotrigin på onsdag. Eller ja. Man får inte sluta tvärt, det är jättefarligt, men åtminstone trappa ner. Grejen är att de flesta som verkligen har konstaterad epilepsi, ofta med många anfall om dagen, tar upp till tio gånger så mycket jag gör och många ändå får anfall ofta under medicineringen.

En sak som jag är otroligt fascinerad av är epilepsihundar. Eller seizure response dogs, som de heter på engelska. Den engelska artikeln har mer information.

Så otroligt häftigt. Och särskilt som det ännu inte finns en förklaring till hur hundarna reagerar. Helt fantastiskt.

Det finns diabetesvovvar också. Fan-fucking-taskiskt om du frågar mig.

Jag har kommit på ett par gånger under de senaste kanske tio åren där jag ”vaknat” på underliga ställen (andra sidan sovrummet med alla mina sängkläder, utanför badrummet på andra våningen i min MH-lägenhet, på golvet innanför dörren i samma lägenhet) och bara trott att jag gått i sömnen – det vore inte första gången så jag har väl inte tänkt så mycket på det. Och kände inget särskilt i efterhand heller så vitt jag minns, men det kan mycket väl ha handlat om någon sorts anfall. Ett par andra gånger har jag också bara rasat ihop, varit borta en kort stund för att sedan sova som en stock i många timmar utan någon som helst uppfattning om vad som hänt, även om jag har klara minnen av vad som hände precis före och efter.

Efter första anfallet här i Sverige i maj var jag trött dagen efter, men inte mer. A kom hit igen och vi lagade fisksoppa, inga problem. Efter andra anfallet hade jag som svår träningsvärk i PRECIS i hela kroppen – och det menar jag – inklusive tuggmusklerna, ögonmusklerna och andra ställen som man inte tänker på att man har muskler i.

Fick höra av en sjuksköterska att under ett grand mal-anfall – som det senaste jag hade, det första vet jag inte riktigt hur det ska klassificeras då A inte ”var med från början” – är för kroppen som att springa ett maratonlopp, så det var väl inte så underligt att jag var lite stel i några dagar 🙂

Nu hittade de ju ingenting på EEGt. Och alla prover de har tagit båda gångerna jag varit inne – allt i från temp till blodtryck till EKG (i många timmar i köret), fyra-fem rör blod, magnetröntgen, syresättning, puls, hjärt-och-njur-och leverprover… allting är precis som det ska. Enda gången något har varit nåååågot högt var det blodsockret sist, och då hade vi ätit en ganska rejäl middag med varsitt glas vin på kvällen så de tyckte inte att det var så underligt, tydligen. Jag minns att de stack mig (för av någon anledning började jag skratta när de frågade om det var okej, eh, ja, stick ni! Jag vet inte ens vad ni gör här!) och jag minns att de sa att syresättningen var väldigt bra (för då föreslog jag att jag skulle få gå och lägga mig igen ;)) men jag minns inte att de pratade blodsocker. Jaja.

Och efter att ha lekt med den där skojiga utblåsmätaren som mamma har hemma är det ju ganska tydligt att åtminstone hjärta och lungor är i superbt tillstånd. Underligt nog, för så himla vältränad är jag inte!

Okej, detta blev långt. Jag skulle ju bara nämna epilepsihundar!

lövbiff, lycka och lakan (och reeves and mortimer)

Något väldigt underligt hände med tvätten idag – två saker som jag alltid tvättar i samma värme och tumlar på samma värme och längd krympte brutalt på längden. Och enbart på längden. En chiffongklänning och ett nattlinne. Spelar ingen större roll – men allt annat var intakt och jag har tvättat dem på samma vis i samma maskiner i snart ett år. Underligt!

Tvättstugechefen (den självutnämnda) var naturligtvis där igen och pratade strunt. Jag förstår mig inte riktigt på henne. Hon måste verkligen ha något sorts fritidsproblem… jag var nere och bokade tiden till idag sent igårkväll (typ halv tio, så inte *sent* men långt efter sista tvättiden) och jag tyckte att jag hörde någon i tvättstugerummet. Oh well. Det spökar ju här så 😉

Nya lakan – inte bara rena utan NYA – i sängen, och ren Anna och ren pyjamas. Himmelriket. Och jag blir fortfarande lika chockad varje gång jag tar på mig pyjamasbyxorna från Mulhouse 1998 och de passar ungefär lika? Välsignade byxor alltså. Fast jag har lite andra kläder som är lika gamla och fortfarande hänger med – min grå duffel till exempel – de tenderar att sitta lite tightare över bystpartiet men annars går det bra. Underligt värre.

Men de gamla byxorna med världens skönaste linne och Toms gamla långärmade bomullströja är en ultimat outfit för en chillad lördagskväll. Jag har ätit lövbiff med ugnsrostade rödbetsklyftor och vitlöks-och-dragon-och citronsmör och har inga måsten förrän klockan 14 imorgon förutom att äta frukost och packa pyjamas och ett par andra saker innan avfärd till Backatorp.

Har dessutom återupptagit kontakten med en mycket kär gammal vän som förlorades någon gång förra vintern. Av otroligt onödiga anledningar, egentligen. Det känns bra inombords, sånt där. Och så har en (relativt) ny släktmedlem fått ett väldigt fint besked idag!

Fy katten vad bra man kan må!

Nu, lite Bang Bang It’s Reeves and Mortimer innan sängdags. Proppmätt så jag vill inte riktigt somna än.

Kärlek och värme, som Eva brukar önska oss alla!