Författare: Annzah

Valrossar i badtunnor

Valrossen har intagit min comfort zone och pratar med min nye bästis Per om badtunnor. Jag blir så trött. Och jag vill inte ens tänka mig honom i badbyxor. Eller värre. Huga.
 
Fortfarande en ovanligt bra dag dock även om det känns att det har varit mycket att göra och att jag har rört på mig lite för liite. Hann inte ut vid lunch – men tydligen är det jättevarmt – och man blir såsig i huvudet. Sätter på fläkten riktad rakt på huvudet då och då. Man får göra som Eddie och hålla huvet kallt.
 
Ringde ett telefonsamtal som jag skjutit upp sedan före semestern. Hur svårt var det liksom? Eller jo, det var svårt eftersom det lät som om tjejen pratade i en nylonstrumpa, och vi hade lite svårt att förstå varandra, men det är ju lika bra att ta tjuren vid hornen och köra, eller hur?
 
Blomskorna klarade halva dagen. Jag går fortfarande in dem, och de är lite hårdare än de ser ut. Men så lätta att det går utmärkt att ha med dem som inneskor om man vill komma ur de lite rejälare doningarna. Dock kan jag ju bara ha dem till enfärgade stasser, det är lite synd.
 
Tror något har bitit mig i armen. Det kliar som sjutton. Jag skyller på Valrossen.
 
Mera kött kaffe nu.
 
Edit. Chockad. Tjej, eller kvinna, som nästan aldrig ler och alltid låter rätt gnällig kom precis och pratade superglatt med mig om sin semester och min semester och deras nya lägenhet och hur stora hennes barn är i maten. Hon måste ha fått ligga.

Wednesday on my mind

Trots superdålig sömn – igen – artar detta sig till en bra dag! Tog en kort sovmorgon, fast jag låg bara och gonade mig, vädret är vackert, bussen var acceptabel, jag känner mig fin i gul tröja och blommiga skor, chefen och Elisabeth är tillbaks, lagom mycket och lagom roliga saker att göra, pigg trots sömnbrist och hade ett bra samtal med chefen om ett och annat. Varför oroar man sig så för saker när de i de allra flesta fall löser sig rätt bra?
 
I eftermiddag ska jag och pappa åka och titta på ny dator till mig. Jag har inte råd med en just nu så det får bli på ”avbetalning” till dem, vilket är jättesnällt. Det är rätt jobbigt att inte ha en dator hemma, visst kan jag surfa gratis på mobilen men det är ingen smart phone och därmed väldigt osmidigt, och jag skulle aldrig t.ex våga göra bankärenden på den. Så jag ska se om jag kan hitta något bra på Net-on-Nets hemsida på lunchen.
 
Därefter bär det av till Backatorp, jag ska hjälpa mamma handla på eBay och så grillar vi. Jag sover över för pappa ska skjutsa mig till Sahlgrenska imorgon så att jag kan lämna nya blodprover – vilket var bestämt sedan innan men nu blir det ju ännu smidigare när han slipper köra in och hämta mig och vi kan åka raka spåret, vara där när labbet öppnar 07, sedan åka och lämna in min jobbdator på reparation och sedan till kontoret. Det blir mycket innan klockan ens är åtta 😉
 
Sedan hem förstås, fixa lite, packa lite och sedan vaknar jag som trettioåring på fredag. Tjena. Vi åker till Hunnebo efter jobbet. Jag vill inte göra något stort, jag orkar inte med det just nu, jag träffar hellre mina vänner i efterhand och tar ett glas vin och umgås. På fredag blir det troligen räkor och kanske någon kräfta eller två och lite gott. Kanske en tur ner på samhället och ta en drink på någon uteservering. Det får vara bra med det helt enkelt. Hoppas på en bra dag helt enkelt, det räcker alldeles utmärkt. Kanske gå ut och äta lunch för en gångs skull också.
 
Igår åt jag super-LCHF-middag. Jag har slarvat sjukt mycket med maten sedan jag kom hem från Hunnebo – för två veckor sedan… – inte så att jag inte har ätit LCHF, jag har bara struntat i att äta, typ. Inte så bra. Men igår åt jag tre ”hamburgare” (de är som pannbiffar, typ), röda i mitten med vitlökssmör och tomatklyftor. Tomaten är inte idealisk men resten var rätt perfekt 🙂
 
Igår orkade jag inte äta lunch (se, jäkla slarv!) förutom lite turkisk yoghurt, så jag har lådan kvar. Tonfisk, rädisor, tomat i massor, mammas och pappas hemkörda lök och så en klick creme fraiche och lite goda kryddor. Salt med ramslök och citronpeppar, till exempel. Jag längtar rätt hårt. När jag väl kommer in i ätandet igen så stannar jag där, det räcker med en ordentlig måltid så blir jag hungrig som ”man ska” sedan, men tills jag får i mig den måltiden är det slarv. Vilket inte är bra någonstans.
 
Nej, nu fikar vi lite tycker jag. Marsch pannkaka!
 

2012: 87 – Musselstranden av Marie Hermanson

 
Det är inte första gången jag läser Musselstranden. Kanske till och med fjärde eller femte. Jag älskar den men jag glömmer hur mycket jag älskar den mellan gångerna, så att säga. När jag väl plockar upp den igen av ren… obeslutsamhet kanske, så blir jag förälskad igen.
 
Språket är så ljuvligt. Så lätt och samtidigt mättat, så flytande.
 
Och historien är då sannerligen inte fy skam heller.
 
Berättaren är antingen Ulrika, en kvinna född i mitten på femtiotalet, eller, i Kristinas kapitel, en allvetande berättare.
 
Ulrika berättar själva historien om somrarna i Tångevik med bästa väninnan Anne-Marie och hennes familj, där det ingår en liten adoptivflicka från Indien, Maja. Det var inte särskilt vanligt med adoptivbarn i Sverige i slutet på sextiotalet förstår man. Där finns även storebror Jens och ett par storasystrar. Maja är autistisk – eller vad hon nu är, hon talar inte alls – men är annars väldigt utåtagerande. En midsommar ska alla ungdomarna (och ett gäng till) åka ut till en ö och fira. Maja vägrar släppa Anne-Marie på bryggan när de ska åka, så till slut får hon följa med.
 
Under natten försvinner hon spårlöst.
 
Kristina är en ung kvinna som lidit av någon form av psykossjukdom tror jag – hon brukade gå runt på stan med olika djurmasker på sig och kommunicera i djurläten. Efter att ha vårdats på sjukhus ett (bra) tag får hon flytta till något eget och hittar en liten stuga vid havet. Hon blir ett med naturen och börjar gå på upptäcktsfärder där hon samlar skallar från djur och andra souvenirer. Och en dag kommer hon av en slump över en kajak…
 
Ulrika forskar i bergtagningsmyten och föreläser om densamma. Hon bor i Göteborg och får en barnledig dag för sig att åka till Tångevik och titta på Gattmans hus en gång till. Väl där kan hon inte låta bli att gå in – och somnar till sist i Anne-Maries säng. När hon vaknar har någon annan dykt upp. Jens.
 
SÅ BRA LÄS DEN OMG!!111!

Vår vän Ragnar Branting

Har jag förresten berättat här om typ det roligaste jag har hört i hela mitt liv?

Tror det var förra sommaren eller hösten. Jag stod i Brunnsparken eller vid Lilla Bommen och väntade på vagnen. Bredvid mig stod en familj, uppenbarligen från ostkusten skulle jag tro, som letade efter rätt vagn till Ragnar Brantingsplatsen. Jag höll på att DÖ.

Nog för att man inte kan kunna platser i okända städer, men alla kan väl för farao namnet Hjalmar Branting? Jag kan typ inget OM honom med namnet är ju bekant… Eller är jag presumtuös? Jag skrattade ihjäl mig när jag kom utom hörhåll i alla fall.

Trött i mössan

Gud, jag är verkligen trött.

Jag fick ju byta skrivbord igår då eftersom denna datorn är stationär och vi inte får flytta sådant själva. Detta är tio meter från mitt andra, eller gamla, eller vad jag ska säga för jag kommer att flytta tillbaka – men jag har gått fel säkert femton gånger idag.

Sedan hade någon kallblodigt snott min lunch! Låda och allt! Tills jag kom på att jag ställde påsen i kylen i det andra fikarummet.

Har dessutom lyckats få handsprit över halva mig – det luktade bryggeri när jag kom ut från toaletten men som tur är går ju handspritsdoften bort väldigt snabbt. Jag blir nämligen fumlig när jag är sömnig.

Sedan var jag just och hämtade bubbelvatten. Efter fikarummet kommer dörren till ena skrivarrummet, och därefter dörren till labbet. Jag kan gå genom labbet till min plats vilket var tanken. Gissa vem som stod i skrivarrummet och såg dum ut i flera sekunder?

När jag väl kom genom labbet gick jag naturligtvis till fel skrivbord. Nygamla killen P tycker att jag är jätterolig.

2012: 86 – The Hours av Michael Cunningham

 
Hittade The Hours på den där skojiga loppisen. Jag har inte ens sett filmen, men folk verkar ju tycka om den så… ni vet hur det brukar gå. Jag kan inte motstå en pocket för två kronor som verkar även det minsta intressant!
 
Vi följer tre kvinnor, Mrs Dalloway, Mrs Brown och Virginia Woolf själv. Mrs Dalloway är lesbisk och medelålders och ska hålla kalas för en god vän som är döende i AIDS (eller någon följdsjukdom). Mrs Brown är ung fru till en krigsveteran och läser Mrs Dalloway i sängen i början på boken. Och Mrs Woolf vet vi ju vem det är, det råkar ju vara hon som skrev Mrs Dalloway… (för övrigt kände jag inte igen Nicole Kidman på omslaget, sheesh!)
 
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om handlingen. Det är tre helt skilda berättelser, de har ingenting med varandra att göra förutom att alla handlar om, eller speglar, situationer i Mrs Dalloway (och det var jättelänge sedan jag läste den).
 
Språket är fantastiskt bra, jag sträckläste den och njöt av varenda minut. Jag är förvånad över att filmen inte gjordes tidigare. Rekommenderar till alla som gillar dels kvinnoskildringar och dels Virginia Woolf. Nog för att jag blev liiiiite trött på henne på universitetet, men egentligen tycker jag ju om henne, så det var lite roligt att läsa en fiktiv berättelse om henne så att säga.
 
Jag har filmen på min LOVEFiLM-lista, så förhoppningsvis kommer den snart. Eller ja. Jag har ju faktiskt ingenting att titta på den på ännu! (Men fick äntligen prata med lokala IT-supporten och får komma dit med åbäket imorgon.)
 

Hej hej hallå dagboken!

Men GODDAGENS!
 
Tillbaks på jobbet – eller ja, jag var tillbaks i slutet på förra veckan men mer om det sedan (började lite senare idag) vilket betyder att jag kan blogga under pauserna. Så roligt för jag har saknat det och er!
 
Tack Anniz för att du la in inlägget. Ibland blir folk lite oroliga när man skriver värsta angstinlägget och sedan bara försvinner… und so tänkte jag att jag helgarderar mig. Och ja, milde himmel vad dålig jag var då.
 
Och i fredags och lördags. Fy farao alltså. Blev hemskickad från jobbet efter att ha spytt fyra gånger på en och en halv timme och inte blev det bättre på eftermiddagen. Herregud. Fem till blev tydligen jättesjuka under dagen… vi hade varit på samma möte dagen innan allihop, men vi åt ingenting förutom fika och jag åt ju inget kaffebröd. Men man vet aldrig, det var många vars barn var tillbaks på förskolan och fritids i förra veckan och det BLIR ju smitthärder. Man vet väl att alla inte tvättar händerna ordentligt (man HÖR det när man sitter där jag gör) efter toalettbesök och liknande och kontor är ju riktiga smittohärdar. Man tar i så himla mycket grejer under en dag och allting är inte så rent som man skulle kunna önska.
 
Tjolahopp. Men det var faktiskt snabbt övergående, redan i lördags eftermiddag var jag på stan en sväng.
 
Jag har för övrigt sådan sjuk tur just nu. Min dator gick sönder. Jobbdatorn har klappat ihop så jag sitter vid världens långsammaste stationära. BÅDA mina telefoner slutade fungera vad gällde samtal i förra veckan (IT-killen tror att det kan vara något med Bluetoothen men jag vet inte jag) och så magsjuka på det. Eller vad det nu var för något. Hade inte alla andra blivit dåliga hade jag ju trott att det var medicinen förstås, eller möjligtvis stafylokockerna (man kan väldigt lätt ”smitta sig själv” med sådana), men det var riktigt skönt att det inte var så för det är ju lite mer… pågående.
 
Ett litet gnäll till – det är så varmt vid detta skrivbordet att jag går under! Och det finns uppenbarligen inga uttag för min fläkt. Jo, vänta, nu kan jag ha hittat något här! Man blir så SLÖ när luften inte går runt, alla sitter och viftar med tidningar för att svala av sig. De måste göra något åt det här, mätningarna var ju helt sjuka. Allting stannar verkligen i Sverige under semestertider!
 
Annars är det väl… bra. Typ. Jag borde få telefonerna ordnade idag så det är en bonus. Datorkillen har inte dykt upp idag så jag vet inte vad jag ska göra med jobbdatorn. Den blev plötsligt jättehet på vägen hit (det var alltså som att lägga handen på en platta, jag kunde inte ta i den) och så bara startar den inte. Jag har bett lite andra tekniska gubbar att titta och de säger att det måste vara hårddisken. Åh så roligt. Men förhoppningsvis kan den bli reparerad, jag kan leva med att låna denna sålänge. Fast jag stör mig på att det inte finns någon minneskortsslot så att jag kan överföra bilder – men jag får ta med mig en USB-sladd. Ingen panik, alla på en gång.
 
Oj! Detta inlägget har jag visst skrivit på i flera timmar för jag glömde publicera förut och öppnade precis Firefox. Oops 😀
 

Kollapsad dator och gästinlägg

Hej! Det kommer bli en inaktivitet på den här bloggen p.g.a kollapsad dator. Men Anna ska försöka lösa det på bästa sätt :).
 
Bara för att jag är inne på Annas blogg (ja, godkännande) så passar jag även på att skriva ett inlägg om vår älskade Anna. 
 
Jag har aldrig träffat Anna även om vi var nära på att träffas 2007 när min syster och jag befann oss i London. Dessvärre fick Anna maginfluensa så det ställdes ju självklart in (och det tackar jag nog för, att ha maginfluensa på ett flyg hem verkar inte det roligaste när man inte klarar av flygtoaletter alls). 
 
Vi tappade kontakten däremellan men återfick den nu i år och snart befinner jag mig allt i Göteborg för att kunna träffas :). Ska faktiskt bli superkul då Anna verkar vara en person som både är rolig, har humor och verkar aningens vettig ;).
 
 
 
Innan jag nu avrundar så måste ni kolla på det här klippet. Jag skrattar så jag gråter åt den busiga lilla rackaren.
 
 
/anniz