Ännu en dag i paradiset

Jag älskar när saker och ting fun-ge-rar! 
 
Jag och Arbetsförmedlingen missförstod varann i fredags. Ingens fel egentligen, snarare för mycket kommunikation med mig och ingen kommunikation sinsemellan på kontoret, så jag fick tre olika mötestider – en per telefon, en per mail och en per brev. 
 
Så, nu trodde jag att jag skulle behöva åka dit och påanmäla mig till a-kassan igen idag, men jag pratade med en snäll herre som hette Bernt som förklarade att allting var i sin ordning och gav mig en ny tid i nästa vecka. 
 
Sedan ringde han till och med några minuter senare för att säga att OM någon skulle skicka en ny tid så skulle jag ignorera det och gå på mötet som vi bestämt. 
 
Sådant gillar jag. De sköter sig snyggt på Hisingens AF till skillnad från Frölunda, till exempel, som råder till sjukskrivning för att de inte har tid… fast det är nästan så att jag undrar om den personen verkligen arbetade där för det var det sjukaste jag har hört. 
 
Jaja, skönt i alla fall! Inte för att det hade varit några problem för mig att åka dit, men det är ändå skönt att slippa sitta och vänta och sådär, det är inte mitt forte… 
 
Hade tänkt mig sovmorgon idag men jag vaknade vid åtta och var rätt pigg så jag drog mig lite och nu äter jag stillsam och långsam frukost. Ska hoppa i duschen strax och sedan dricka en liter kaffe till och sedan blir det väl en tur till Backaplan. Jag måste verkligen köpa en kalender känner jag, det börjar bli nödvändigt. 

Peter08 – Erektion

Okej, slösurfar lite i väntan på att telefonen ska ladda klart och kom över Peter08s senaste låt Erektion. (Kissies lillbrorsa, nivet.) 
 
Jag höll på att skratta ihjäl mig. Mest åt att folk verkar tro att han menar ett uns av allvar med låten och att han ”tror att han ska bli känd” via den. Det är väl ingen större risk. 
 
Men sedan skrattar jag alltid väldigt mycket åt självdistans, som jag tycker är ett strålande personlighetsdrag. Här tycker jag att det finns rätt mycket av den varan. 
 
 

Kvällslektyr

Läste färdigt Skuld i bilen – åååhhhh jag vill gifta mig med Karin Alvtegen – och sög tag i denna, Påminnerskan av Anne Tyler.

Nick Hornby säger att hon är hans favoritförfattare vilket bådar gott och hittills gillar jag den mycket.



Återkommer med blurb om Skuld lite senare!

Imorgon tänker jag ha sovmorgon, eventuellt åka till Arbetsförmedlingen och fixa lite med ett smärre missförstånd samt försöka få tag på en vettig kalender. Hittade en bra på Göfab igår – som kostade 160:- – eh nej kanske inte. Knäpp tid på året att köpa en men jag behöver en ny. Tänkte göra en egen men jag har inte hunnit. Får väl se hur det lyckas!

Har tänkt laga nåt spännande till middag imorgon också, får fundera ut något!

Middag på Bella Gästis

 
Det var så trevligt igår kväll att jag helt glömde av allt vad fota maten hette. Haha. 
 
Vi tog ett glas vin med mamma och pappa här hemma först och vandrade sedan ner på metropolen. Det blev Bella efter lite lätt övervägande och det var faktiskt rätt mycket folk, vi fick vänta en stund på bordet till och med. 
 
Fantastiskt goda pizzor, gott vin (vi drack bara ett glas på hela kvällen inklusive väntan och var hemma kl 22, snacka väluppfostrat!) och mycket trevligt sällskap. Det är så roligt att komma ut på lokal ibland 🙂 
 
Dessutom vet man att pizzorna är fantastiska goda där. Ingen risk för att det ska vara tjockt och degigt och till och med sådant som räkor, som gärna smakar ”burk”, smakar färskt – och musslorna kvar i skalet. 
 
Superkväll! 

2013: 50 – Hitta vilse av Carin Hjulström

 
Chick-lit, chick-lit, chick-lit. Och ännu en bok som jag inte förstått är en fristående fortsättning på en annan förrän jag redan hade börjat. Men det spelar inte så stor roll. 
 
Så, detta är historien om Frida, 25, journalist, flyttar till Stockholm, krångel med lägenhet, krångel med jobb, krångel med familj, lite lösningar, lite mer krångel, lite framgång, lite krångel… nja, med andra ord. 
 
Underhållande, jo, för all del. Men bra? Nej, jag tror inte att jag kan säga att jag tyckte det, tyvärr. 

2013: 49 – Den högsta kasten av Carina Rydberg

 
Den högsta kasten kom ut 1997, och jag vet att jag har hört talas om den i olika sammanhang, men jag har aldrig läst något av Carina Rydberg förut. 
 
Nu har jag det. 
 
Oj. 
 
Detta är en vansinnigt självutlämnande biografi – och dessutom utlämnande vad gäller andra. Den del av handlingen som utspelar sig i Stockholm tar sin plats på krogar som till och med jag känner igen namnet på, och de flesta karaktärerna är mer eller mindre kända. Mauro Scocco dyker till exempel upp alldeles i början, och karaktären Rolf som tar upp en stor del av Stockholmshandlingen är en känd advokat. 
 
Resterande del av bokens handling utspelar sig på en resa i Indien, med komplexa och underliga förhållanden till ”motspelarna”. 
 
Sedan finns en sorts bihistoria som har både med Stockholm och Indien att göra… jag vet inte riktigt. 
 
Hade jag varit i Rydbergs ålder då det begav sig (hon är tjugo år äldre än jag), och haft lite mer koll på Stockholm så kanske det hade klaffat lite tydligare i huvudet på mig. Nu vet jag inte riktigt om jag kan säga att det gjorde det. 
 
Men det är en ganska underhållande bok, om än med ett något för brett personspektrum för att jag riktigt ska hänga med utan att superkoncentrera mig, och den är välskriven förstås. 
 
Den kommer att skänkas bort för det finns inte på kartan att jag orkar läsa om den… tror jag inte i alla fall.