Författare: Annzah

C’est vendredi, bienvenue vendredi!

 
Jag tycker mest att jag ser smutsig ut när jag blir såhär brun. ((Och ja, jag vet, jämfört med de flesta andra är jag itne det minsta brun, men för att vara jag så är jag det.)) Ni skulle se hur jag ser ut på ryggen, jag ska be någon ta ett kort sedan. Rosabeige på ena sidan, brunbeige på andra… typ. Ska dricka upp kaffet och sedan gå och hamstra lite medicin tror jag. Inte för att jag kan vara alltför säker på att de har den inne här, men kan ju lika väl försöka här som i stan. Den är ju så fruktansvärt dyr utan frikort så det är lika bra att köpa så mycket jag bara kan innan jag får börja betala typ tusen kronor för tre månader igen. 
 
Annars hade jag nog tänkt ta det ganska lugnt idag. Jag skulle gärna vilja ha en sådan där dag med läs och skriv och korsord och promenad utan att egentligen veta vad klockan är på hela dagen. 
 
Så, det blir Göteborg på söndag. Kanske tvätta söndag kväll och så blir det frukost med Maria och middag med Hanna på måndag, tisdag hittills öppen men hoppas på svar, och sedan fullt kaos antar jag, om Ewa och Lotta inte förändrats något nämnvärt sedan sist. Haha. 
 
Förresten blev jag klar med Sandmannen igår kväll. Ska skriva lite om den sedan tänkte jag men vill inte säga alldeles för mycket innan veckan officiellt är slut… 

Typ tapaskväll

Valnötsbröd, patatas bravas och lite goda ostar gjordes sällskap av en fantastiskt god sallad på ruccola, vattenmelon, fetaost och svarta oliver, dressad med enkel olivolja och svartpeppar.



och gott kallskuret:



och naturligtvis hummus och grönsaker:



Gott som bara den och hemskt trevligt. Nu Kommissarie Lewis och en mycket reell risk för attack av knäckglassen i frysen… Pam från Gavin & Stacey spelar präst i detta avsnittet, askul.

En sällsam kärlekshistoria

En sparv har blivit kär i min mammas bil. Eller ja. I sig själv, men på mammas bil. 
 
Det började med att han satt och speglade sig i ena backspegeln och bajsade precis non-stop. 
 
Backspegeln kläddes in i plast. 
 
Sedan upprepades samma förförelseteknik på andra backspegeln. 
 
Som nu också är täckt av plast. 
 
När jag kom från affären för en stund sedan upptäckte jag att han nu förälskat sig i vindrutetorkarna istället. 
 
Han bor med frugan på stuprännan ovanför: 
 
 
Men så fort hon vänder ryggen till så flyttar han ner en våning. 
 
 
 
Väldigt svårt att se, jag vet, men han sitter där vid vindrutan. Han är dessutom inte den förste narcissisten vi har sett i år, men den förste som har förälskat sig i just denna bilen. 
 
Knäppskalle. 

2013: 102 – Och fjättra Lilith i kedjor av Åsa Schwarz

 
Wow! Vilken sjukt välkomponerad bok! Vet inte riktigt om man ska kalla det deckare eller… ja, inte deckare. Men det spelar ju mindre roll. 
 
Tre historier flätas i alla fall samman. Annas historia på 1870-talet, studenten Lena som hittar Annas dagbok under golvet i sin nya lägenhet på Söder i Stockholm, och hackern som snillar bort 35 miljoner från ett företag. Dagen därpå hittas en anstäld på företaget brutalt mördad och datasäkerhetskonsulten Martina, tjusig brud från Öfvre Östermalm kallas in för  att reda upp IT-biten. 
 
Extremt spännande. 
 
Jag kände väl till myten om Lilith lite grann innan – Adams första hustru, demon etc. men här fick jag lära mig massor mer. Jag har alltid varit rätt intresserad av judendom och dess mytologi och här fick jag massor av den varan! Dessutom en hel del intressanta matteproblem, inte för att jag lyckades ens tillnärmelsevis att lösa något av dem, men det är ändå lite roligt att läsa sådant och åtminstone försöka få sin tröga matteskalle runt dem. Hoho. 
 
I alla fall, jag var så trött igår kväll att jag knappt förstod vad jag läste till slut men jag var bara TVUNGEN att läsa klart för så bra är den. 
 
En speciell bonus är att karaktärerna är vanliga människor. Någon har lite kläder slängda på golvet ibland, någon räknar Viktväktarpluppar och har konstant med sig nyttiga mellanmål i plastpåsar, någon är bakis och dricker massor av juice medan personens partner försöker att inte gapskratta åt sin älskades självförvållade misär… och så vidare. Inga konstigheter liksom. 

2013: 101 – Det gårfulla mordet i Partille av Sven Westerberg

 
 
Åh! Intressant deckare. Nominerad till Svenska Deckarakademins pris 1998 och det förstår jag verkligen. 
 
Anthony Galea är allmänläkare, ursprungligen från Malta, med privatpraktik i Sävedalen i Göteborg. En kväll får han reda på att hans patient och gode vän Oskar Isacson hittats brutalt mördad i sitt hem. 
 
Detta leder in på en jättespännande historia. Delvis en deckargrej, delvis minnen från Galeas barndom på Malta och delvis en hel del myter och historiska händelser. 
 
Mycket göteborgsskildringar. Jag har nog aldrig riktigt tänkt på att böcker som utspelar sig i Stockholm är så knökade med adressreferenser osv. – bara struntat i dem eftersom jag inte har någon aning om hur det ser ut, men i denna romanen kan jag sätta mig in i en hel del av miljöerna. Sävedalen har jag egentligen ingen järnkoll på, men bitarna i centrala stan är dessutom centrerade runt kvarter där jag har spenderat mycket tid genom åren. Kul! 
 
Hur som helst är detta en väldigt tänkvärd och skickligt skriven deckare. Jag vet inte ens om jag ska kalla det för en deckare faktiskt, det är så  mycket mer än så. Psykologin tar stor plats, liksom minnen och hjärnans processande av intryck och ja, allt som allt mycket bra. 

No finer place for sure

Jag är ganska solbränd. Det var inte igår kan jag säga, jag känner knappt igen mig i spegeln. Särskilt som jag inte sminkar mig förrän jag absolut måste (om jag absolut måste) på dagarna. 
 
Men det är väldigt skönt att bara lolla omkring lite grann. 
 
Förresten köpte jag två helt underbara scarves häromdagen i världens dyraste och störigaste affär här nere på Strandgatan – fast just dessa var varken dyra eller störiga utan underbart mjuka i fina pastellfärger. Tyvärr hade de inte rosa kvar, men ljusblå och en typ… champagnefärgad. Ska visa sedan. 
 
Igår när vi satt och åt gick trädgårdssoffan sönder. Oops! Så mamma och pappa är och handlar nya möbler på Torop och jag har FF i ett par timmar. Hihi. Lyssnar på Spotify jättehögt och sjunger med ännu högre. Hoppas att de som går förbi utanför tycker att det är tjusigt. 
 
Förresten kanske ni kommer ihåg rävgiftet till rödvin jag och pappa kom över i juni? Mamma har orerat om att det väl inte kunde vara SÅ farligt, och det fanns en flaska kvar i källaren som pappa föreslog att hon skulle smaka på. Inte ALLS illa sa hon, och ville sedan blanda det med riktigt vin och tyckte att det var ju INGET fel på det. 
 
Såhär mycket fick hon i sig: 
 
 
A. Larsson + A. Larsson un point. 

Dinering

Jag gjorde potatissallad med hopvispad olivolja, Dijonsenap och vitvinsvinäger som bas plus citron, soltorkade tomater, kapris, vitlök och dill, persilja, dragon och gräslök från trädgården.



Just det, några små ostkuber också.

Avnjöts med chorizo, bratwurst och svarta, gula och röda småtomater.



Ja, vi äter på papperstallrikar på sommaren…

Min senaste, om än ej nyaste, besatthet, fanns förstås vis sidan om.



Efterrätt: jordgubbar och vaniljglass.



Allt som alltid en mycket skön dag.