Denna har jag läst förut, tror att jag fick den i julklapp 2010? Eller så köpte jag den på flygplatsen runt jul… inte hundra. Men jag vet att jag läste den i samma veva som en massa annat – Hypnotisören tror jag och någonting av Johan Theorin och något av Ajvide Lindqvist… så jag tror att det har rört ihop sig lite i skallen här för jag kom inte direkt ihåg mycket av handlingen.
Men. Detta är en jättebra deckare. Språket är mycket bra, det märks att Schulman är journalist i grunden och har skrivit mycket genom åren. Persongalleriet är trovärdigt, folk heter inte så fantastiskt konstiga saker som i många deckare – och lika mycket som jag tycker om att läsa böcker från Göteborg och västkusten gillar jag att läsa ur miljöer som jag inte vet så mycket om. I alla fall när det är beskrivet så trevligt som Hagfors och närområdet beskrivs här.
Dessutom är det SÅ spännande. Jag gillar inslag där man inte vet vem det är som berättar och det dyker upp ett par sådana här också i form av brev till en farmoder i ett annat land.
Jättebra. Passar att läsa som en strandbok likaväl som något att krypa ihop med en mörk höstkväll. I like a lot och måste leta rätt på Pojken som inte kunde gråta snarast möjligt.
Den är så jefvla stor va. 
KROKAR. 
Extremt stor majoritet röddhåriga i lärarkåren på denna skolan. Åtta av elva. Kvotering då?? 
Svårt beroende. 
