Författare: Annzah

Go’midda gott folk

Vilka himla psychodrömmar jag har haft inatt igen. Jag och Linda har bland annat letat i en storköksfrys efter kycklingfiléer att koka till hennes bebis(?), så har jag fått en lektion i vad som händer om man kokar en Skrållan-docka utan lock på, samt sett en atombombssvamp genom fönstret i pappas rum i Backatorp – det visade sig vara ”Ryska Skolan” som övade sprängning på en parkeringsplats. 
 
Jag har dessutom varit ute och klättrat på stegar med Heidi. På varje avsats fanns en ovanlig blomma som man var tvungen att lära sig namnet på innan man fick klättra vidare. 
 
Så har jag varit ute och sprungit på flygplatser igen. Mött alla mina kusiner med en massa okända barn på väg hem till en annan kusin och jag fick inte följa med. Åkt London-bussar ganska mycket. 
 
Und so weiter. Jag var jätteförvirrad när jag vaknade och var genast tvungen att gå och lägga mig en stund till när jag hade varit uppe på toaletten, för att återkomma till verkligheten, liksom. 
 
Jaja. Jag har löst Melodikrysset för första gången på flera veckor här på förmiddagen, och lite annat krafs. Det blir nog inte världens aktivaste dag känner jag spontant. Fast jag har en massa att skriva om, så jag kan väl i alla fall få något gjort på den fronten 🙂 

Trodde du ja…

Här på gatan bor världens sötaste golden retriever som heter Dina. Hon är i fjortonårsåldern och rör sig inte sådär jättefort – men är en väldigt glad hund, så det är inte djurplågeri osv. 
 
Alls. 
 
I och med att hon inte kommer så långt får hon vara ensam i trädgården ibland. För en liten stund sedan när vi körde nerför gatan satt hon helt sonika mitt i gatan. Vände på huvudet, såg att vi kom men struntade rätt kapitalt i det. 
 
 
Mamma fick hoppa ur och locka med sig henne i sin egen trädgård… underbart roligt. 
 

Friday Friday

Låg uppe alldeles för länge igår med Jeeves – men äntligen har jag läst min första hela Wodehouse. Och hur glad är jag inte för det? 🙂 Detta är en av de senare Jeeves + Wooster-böckerna såg jag just, men det verkar som om det inte är några som helst problem att läsa dem fristående. 
 
Därmed sov jag som en stock till en bra bit efter 9. Hur skönt? Lång varm dusch, rostemacka med min egen hallon- och saltlakritsmarmelad och nu lugn och ro. En tripp till Kungshamn om ett tag. I afton dans skaldjur. 
 
Rätt nöjd! 
 
Nästa vecka blir det action för övrigt – till labbet på Sahlgrenska tiiiiidigt måndag morgon, sedan träffa Pontus på tisdag, sedan releasefest på onsdag, sedan bokmässeintervju på torsdag och sedan bokmässan någon av de följande dagarna. Jag får väl lägga in mig på vilohem efter det. Är inte van vid så mycket happenings, hoho. 
 
Får se om jag får med mig någon på onsdag. 
 
Nä – nu ska jag gå ut och sätta mig och njuta lite av det vackra vädret innan det är lunch time. 
 
Au rev! 

2013: 163 – Ängel i grön klänning av Anita Eklund Lykull

 
Jag behöver ju knappast sjunga Eklund Lykulls lov längre, för det gör jag ju ganska ofta ändå 😉 
 
Jag kan bara inte förstå att jag inte har skrivit om denna tidigare? Det känns som om jag har gjort det men jag har letat och letat och det verkar faktiskt som om jag har missat det. Hur det nu har gått till. 
 
Hur som helst är det en av mina favoritböcker of all time. 
 
Ann-Ida och TomTom bor i Fiskeläget tillsammans med sin mamma och styvfar. Ja, han är förstås den enda pappa de har känt, så de kallar honom pappa. Mamma Christa är barnmorska, ganska ung, vacker som en dag och så levande, beskriver Ann-Ida. Hon brukar dansa magdans på femtioårskalasen i sin gröna klänning. Pappa Gillis är mycket äldre, kantor i kyrkan, alla tanters älskling och en hustru- och barnmisshandlare. 
 
En natt i slutet på sommarlovet kommer en präst, två poliser samt Christas bästa väninna hem till villan där syskonen suttit vakna och väntat på att föräldrarna ska komma tillbaks från en dagstripp till Göteborg. Det gör de inte. De krockade med en älg nära Torp och dog på en gång. 
 
Vad skulle nu hända? Jo, det var ju så, fick Ann-Ida till slut ur sig, att de hade en annan pappa, typ, i Göteborg… 
 
En historia om kärlek och sorg, förlust, svek, hat, anpassning, missbruk, syskonskap, om att få en helt ny familj när man är alldeles på gränsen att bli vuxen. 
 
Alla ska läsa! Eller okej. Alla över 13 kanske. 

Bussresa i bilder

Ja. Som sagt skrev jag ett långt inlägg i bilen som bara försvann.
 
Nu såg jag att det kom upp… blankt. 
 
Okej. Så spännande var det inte, men lite ändå… jag hade ingenting att läsa på väg hem idag, så jag fick något infall där jag bestämde mig för att ta ett kort vid varje hållplats där bussen stannade – direkt ut från fönstret som jag satt vid, vilket var på vänster sida. Det är en faslig skillnad på vänster och höger sida på Litteraturgatan kan jag säga – nästa gång gör jag självklart tvärtom! 
 
Så, here we go! 
 
 
Start vid Götaplatsen. Med snyggt hus och klassiska Jonsborgs gatukök. Inte för att jag har varit där, men ändå… detta är lite efter hållplatsen eftersom jag inte hittade på att jag skulle göra det förrän, ja, här. 
 
 
Nästa Valand. Mindre snyggt hus insprängt emellan en massa snygga. 
 
 
Kungsportsplatsen. Med Hotel Avalon. I det stora huset till höger jobbar kusin F minsann. 
 
 
Brunnsparken. Visste ni att Bifrost betyder regnbåge på isländska? Det gör det nämligen. 
 
 
Lilla Bommen. Jag tänker ofelbart på Spiderchick när jag ser denna godisaffären, för jag kommer ihåg att hon skrev om den ofta när hon bodde i Göteborg. Jag har varit därinne en gång och höll på att svimma. Så. Många. Sorter. 
 
 
 
Bonusbild från Göta Älv-bron. Svaaaart över Gasklockan och bortöver. 
 
 
 
Bonusbild från Göta Älv-bron. Betydligt vackrare västerut. Kolla stora moderna kryssningsfartyget till höger i bild och gamla fina fyrmastade barken Viking till vänster. Masthuggskyrkan bredvid kranarna från hamnarna på Hisingen. Jag älskar kontraster. 
 
 

 
Ragnar Hjalmar Brantings-platsen, aka Backaplan. Tur att polisen är här. Haha. 
 
 
 
Brunnsbotorget är inget roligt torg. 
 
 
 
Balladgatan – eller Banangatan – inte fullt så poetiskt som det låter…
 
 
Vid Björkrisvägen ligger ett jätteoväntat villaområde mitt i betongen. 
 
 
Backa Kyrkogata. Inte heller riktigt så poetiskt som det låter. Men – detta är lustigt – det är väldigt grönt och lummigt just bakom den hållplatsen. Tio meter åt vardera hållet är det röda betongtegelhus. Detta är området där det eldas upp bilar och som i alla tider kallats för Lilla Pakistan, även av dess invånare. 
 
 
 
Sägengatan. Intetsägande (no pun intended, faktiskt!). På andra sidan vägen, eller på den sidan vägen där jag befann mig, ligger kyrkan högt upp på ett berg. Betydligt vackrare. 
 
 
 
Selma Lagerlöfs torg. Tja. På denna sidan ser det ju riktigt trevligt ut. Bakom buskarna gick jag i låg- och mellanstadiet och den låga byggnaden på vänster sida innehöll SIA-verksamhet och ibland fritids. 
 
 
Akkas gata med infamösa Blå Staden i fonden. 
 
 
 
Körkorven Körkarlens gata. Ni som läser GP och Metro gällande trängselskatten kanske känner igen fonden… det är den omtalade vägtullen som de Aldrig Slutar Tjata om. I och för sig tycker jag ju också att det är väldigt löjligt att betala trängselskatt för att köra FRÅN stan. 
 
 
 
Det var ingen som ville gå av på Fridhems Kyrkogård, så detta var i farten. 
 
 
 
Samma sak med Båtsman Hisings gata. 
 

 
 
Men på Båtsman Kapers gata ville jag gå av! Kortet taget från marken, obviously. 
 
Spännande va? 😉 Carolina kanske får lite minnesblickar.