Författare: Annzah

Bokutmaning: Dag 21 – Favoritbok från din barndom

Bokutmaning: Dag 21 – Favoritbok från din barndom
Det blåser på månen av Eric Linklater
 
Detta var svårast hittills! Jag älskade ju alla böcker när jag var liten. Ungefär. Men jag tänkte, vi behöver ju inte ta de vanliga, Astrid Lindgren och sådär (även om jag naturligtvis räknar in hennes böcker till favoriterna!) – utan nu väljer jag Det blåser på månen av Eric Linklater istället. Det är pappas gamla bok som jag fick överta. 
 
Huvudpersonerna är Dina och Dorinda Rytter, döttrar till major och fru Rytter. De har även en hopplöst jobbig guvernant boende hos sig, fröken Tjatlund. 
 
En vacker dag måste major Rytter ge sig iväg till Bombardiet, och varnar sina döttrar – om de är olydiga när det blåser på månen så kommer de att fortsätta att vara olydiga under lång tid. Och så olydiga är de att de ger sig iväg till en lokal häxa som ger dem en trolldryck. Och efter det är det oklart om de någonsin kommer att bli sig själva igen. 
 
Major Rytter råkar illa ut i Bombardiet och Dina och Dorinda tillsammans med sin danslärare som de fritagit från fängelse, Herr Gitarr, ger sig av på en ganska otrolig resa för att hjälpa honom… 
 
Det är en fantastiskt rolig bok! En av de första ”riktiga” böckerna jag läste själv är det också. 
 
 

 

Dagens dikt: I know why the caged bird sings av Maya Angelou

~ * ~ 
 
The free bird leaps
on the back of the wind
and floats downstream
till the current ends
and dips his wings
in the orange sun rays
and dares to claim the sky.

But a bird that stalks
down his narrow cage
can seldom see through
his bars of rage
his wings are clipped and
his feet are tied
so he opens his throat to sing.

The caged bird sings
with fearful trill
of the things unknown
but longed for still
and his tune is heard
on the distant hill 
for the caged bird
sings of freedom

The free bird thinks of another breeze
an the trade winds soft through the sighing trees
and the fat worms waiting on a dawn-bright lawn
and he names the sky his own.

But a caged bird stands on the grave of dreams
his shadow shouts on a nightmare scream
his wings are clipped and his feet are tied
so he opens his throat to sing

The caged bird sings
with a fearful trill
of things unknown
but longed for still
and his tune is heard
on the distant hill
for the caged bird
sings of freedom. 

 
 
~ * ~ 

Evening

 
Dricker peach cream-te igen – beroende, much? – men ska strax åka hem. Tänkte skaffa mig något lätt och käckt att äta, jag är popcorn-mätt men det står man ju sig inte sådär jättebra på. Sedan har jag Amélie nedladdad samt en massa korsord, så jag kan nog skapa en ganska trevlig afton för mig själv. Och mina rivsår. Hoho. 
 
Två personer vid bordet bredvid slåss om vem som hade fattigast barndom. Det känns så himla onödigt? 
 
((Äsch, detta skrev jag ju vid sjutiden och upptäckte nu – strax efter ett – att det inte kommit upp. Jaja. Amélie-versionen jag hade laddat ner var otextad och jag orkar inte koncentrera mig på franska så länge så det får bli något annat. Med min rödrivna rumpa blir det enbart skönt med läggning Eller sitta på hela ryggen som morfar sa.))

Bokutmaning: Dag 20 – Favoritbok: romantisk

 
 
Det kan ju inte bli annat än Svindlande höjder! Nog för att det är rätt mycket emo vad gäller Heathcliff, men jag tycker ändå att det är en fin romantisk historia. Inte för att jag egentligen kan förklara varför för han är ju jefvligt tröttsam. 
 
Men när jag läste den som tonåring tyckte jag att den var så fantastiskt romantisk. Jag har inte läst om den på några år, men jag kommer alltid att hålla den varmt i hjärtat. 
 
Om inte annat är det ju en underbart välskriven roman, rent textmässigt! 

Dagens dikt: I do not love you except because I love you av Pablo Neruda

~ * ~
 
I do not love you except because I love you;
I go from loving to not loving you,
From waiting to not waiting for you
My heart moves from cold to fire.

I love you only because it’s you the one I love;
I hate you deeply, and hating you
Bend to you, and the measure of my changing love for you
Is that I do not see you but love you blindly.

Maybe January light will consume
My heart with its cruel
Ray, stealing my key to true calm.

In this part of the story I am the one who
Dies, the only one, and I will die of love because I love you,
Because I love you, Love, in fire and blood. 

 
 
~ * ~ 

Återträffen av och med Anna Odell

 
 

Såg trailern för denna i onsdags och kände på en gång att den här måste jag ju bara se. Vi minns ju Anna Odell efter det mycket omtalade konstprojektet på Konstfack 2009 när hon spelade psykiskt sjuk, så det var väl rätt givet att detta skulle bli minst sagt intressant. 

 
Och det var det! Otroligt intressant och tankeväckande. Filmen behandlar saker som gruppstruktur, hierarki, mobbing och utstötning. Anna Odell spelar sig själv i de två delarna som filmen består av – Talet och Möten. Det är meta upphöjt till två – samma personer förekommer i båda delarna spelade av två olika personer men utan att någon av dem är den riktige. Om det låter överhuvudtaget vettigt… 
 
I första delen konfronterar Anna alltså sina klasskamrater på en klassåterträff, tjugo år efter att de slutat nian. Hon ställer sig upp vid bordet och berättar om sina erfarenheter och hur hon upplevt skoltiden. Och på den vägen är det. 
 
Fantastiskt bra, tycker jag. R frågade ”hur många fyrar” och jag sa stark trea eller fyra, men nu har jag funderat lite grann och jag undrar bannemig om det inte är en femma. Resonemanget om ”vi var ju bara barn då” är någon sorts manifestation av hur lätt det är att förtränga sådant man inte vill kännas vid. 
 
Återträffen förhandsvisades i Riksdagen för att belysa problemet med mobbing i skolan. Som någon recensent skrev – hoppas att skolorna tar efter.