Mamma köpte en påse gamla barn- och ungdomsböcker på auktion häromhelgen – flera fina Astrid Lindgren (okej, det var någon som hade tuggat på en av Emil-böckerna samt Madicken och Junibackens Pims, men det är smällar man får ta) och tre Maria Gripe. En hade jag aldrig hört talas om, Tappa inte masken, men Hugo och Josefin känner jag ju till! Här fanns alltså Hugo och Hugo och Josefin, inte Josefins egen bok (men det gör ingenting för de andra två är bättre tycker jag, första är lite väl barnslig).
De är verkligen underbara! Josefin, sladdbarn i prästgården, utstött i skolan med knappt några vänner. Och Hugo, bondpojken som skolkar i två veckor för att han måste ta hand om sina vattenspindlar och kallar lärarinnan för ”frökna”. I första boken kommer Hugo till skolan och han och Josefin blir bänkkamrater – och oskiljaktiga! Och i de följande två – alltså dessa två – fortsätter äventyren. Jag älskar Hugos karaktär, han är så no nonsense man kan bli, språket är vackert rakt igenom och det är vad man måste kalla vardagsrealism utan att bli alldeles för sentimentalt och ledsamt trots att det på sina ställen ÄR ledsamt.
Dessutom är det väldigt roligt här och var. Listan över Josefin och Karins ”banntning” är ett komiskt mästerverk. ((Man ska dra ner från tie till nie smörgåsar om dagen och bara äta tre pårschoner till midda utom på missommar då man får äta fem. Bland annat.))
De ljuger! Servern ligger nere och jag är ensam på plats. Okej då lösa korsord på arbetstid 😉
Havssvall, kom sköljande, ge mig den salta och runda klangen att smaka, den som gavs mig till ett urnamn åldrar och åldrar tillbaka! Ord, som inga dödliga läppar kan uttala, ligger gömda inne i svallen svala.
Länge, för länge svalt jag på lättuttalade människoord. Jag vill uppstå, jag vill mätta min mun vid moderns bord. Som ett förvillat barn i ledans ånger vänder jag hungrig om till hemmets sånger. Låt mig dricka språkens språk ur eviga dova brus. Låt mig klarna till ditt vilande djup av skapelseljus. Innanför själ och ande hör jag dig sjunga. Stig i mitt blod, och blomma i min tunga!
Karin Boye
==
Weep, and you weep alone ;
For the brave old earth must borrow its mirth,
It has troubles enough of its own.
Sing, and the hills will answer,
Sigh ! it is lost on the air ;
The echoes rebound to a joyful sound,
But shrink from voicing care.
Rejoice, and men will seek you,
Grieve, and they turn and go ;
They want full measure of all your pleasure,
But they dont want your woe.
Be glad and your friends are many,
Be sad and you lose them all ;
There are none to decline your nectard wine,
But alone you must drink lifes gall.
Feast, and your halls are crowded ;
Fast, and the world goes by ;
Succeed and give and it helps you live,
But no man can help you die,
There is room in the halls of pleasure
For a long and lordly train ;
But one by one we must all file on
Thro the narrow aisles of pain.
Ella Wheeler Wilcox
==
Jag, Ingemar och Carl Johan sitter på bussen från Smögen till Göteborg. Ganska behagligt hittills!
