Författare: Annzah

Idag har jag fått en inbjudan till en förlovningsfest som jag mycket, mycket gärna vill gå på (även om vi har firat paret separat redan nu) men inte kan gå på om en viss person (ett ex, naturligtvis, och inte ettt roligt sådant) kommer att gå dit. Dock siktar jag på att han inte kan komma ner (arbetslös, söker inga jobb och lever på sina svinrika doktorsföräldrar – pappadoktorn sysslar med forskning inom njurar och endokrinologi, mammadoktorn är narkosläkare) till London utan att åtminstone försöka klippa sig och skaffa ett jobb.

Det var ganska roligt när killen ifråga plötsligt fick för sig att han behövde gå i terapi och ringde sina föräldrar för att be om pengar till detta – vid 28 års ålder. Nästan 29. Mammadoktorn erbjöd honom att prata med en av hennes vänner – en av de topp fem ledande terapeuterna i landet – men det kunde han absolut inte gå med på, för hon skulle ju garanterat skvallra. Hallå?!

Jag har även fått en inbjudan till ett bröllop! Som jag (eller vi) borde kunna gå på om vi kan lura oss till en ledig eftermiddag i augusti. Det kan bli svårt, men med lite tjära och fjädrar så kanske… jo, det ska nog gå. Om de ger mig en BlackBerry fungerar det definitivt.

Nu är det läggdags, bannemig. Jag är så trött att ögonen går i kors.

Afton!

Jag har just utövat slagsmål med de flesta saker i köket.

Kylskåpsdörren slog mig i huvudet, trappstegen välte, kontakten till matberedaren fick glapp (mitt fel, jag hade inte tryckt in den ordentligt, så det är inga elfaror eller så), potatisen fastnade på kniven, skärbrädan gled, jag glömde lägga i spenaten före köttfärsen så fick lyfta ut ricottakletig köttfärs ur formen, otur med baconet (massa fett under etiketten), otur med skinkan (massa fett under etiketten), diskmaskinskorgen gled ur gängorna (händer jämt när den är tung – det är rätt kul i och för sig att ligga med hela överkroppen inuti maskinen för att lyfta rätt den), ugnen tramsade, jag skar mig på aluminiumfolien och diskmaskinen hade läckt så jag halkade med ena tofflan tvärsöver köket, och ett kastrullock ramlade ner från brödrosten (vaddå, det är väl ett fullt normalt ställe att ställa av en kastrull?) och ställde till med buller så jag höll på att få en hjärtinfarkt, potatisskalaren har blivit slö och jag höll på att smälta en plastsked med hjälp av gaslågan.

Men nu är allt lugnt och sansat igen. Och jag kan återgå till normalt långa meningar. Det är väl tur?

Köket är i ordning, köttfärslimporna står i ugnen, potatisen är skalad och delad och ligger i vattnet och väntar på att bli påsatt (haha), diskmaskinen är tömd och köket är rent och pristint igen.

Som grädde på moset ösregnar det och blåser tusen sekundmeter. Jag älskar sådant väder när jag är inomhus och varm.

Plötsligt mår jag sådär bra igen.

Humörsvängningar? Nej, det tror jag då rakt inte.

Middagen var inte bildskön men otroligt god. Som tröstmat fast man inte behöver tröst, så att säga. Mjukt och varmt och lent i munnen. Honung-och-senapskryddad skinka, potatismos, kokta morötter och cheddarsås. Värme på alla sätt och vis.

Denna helgen känns som ett halvt liv! Har gått upp tidigt båda dagarna och verkligen gjort saker, likaväl som tagit det väldigt lugnt och stillsamt. Känns som om det var flera veckor sedan jag var på jobbet sist. Skönt.

Tidiga morgnar och aktiviteter har gjort mig till en ganska sömnig Anna dock, så jag planerar att krypa i säng snart. Kanske med ett avsnitt av Father Ted för att hedra Guds dag, vilodagen och så?

På tal om det (?) har vi precis bokat tåg för att åka upp och hälsa på Andys föräldrar den 20:e – 22:e mars. 22:e är Mors Dag, så vi ska överraska hans mamma och mormor, ska bli superkul! Vi åker efter jobbet på fredagen och kommer tillbaka sent på söndagen, det kostade £1 extra att åka första klass och Virgins första klass är härlig, man får mat och gratis drinkar och allt man kan önska sig. Man får även sitta i first class loungen på Euston (vilket passar bra då tåget inte går förrän vid halv nio eller så, men det är ju ingen idé att vi åker hem emellan), med tidningar och kakor och vad man nu kan tänkas önska sig från baren som har typ allt från färskpressad vindruvsjuice till årgångschampagne.

Nej, nu räcker det för mig tror jag, jag gäspar som en galning och kan knappt hålla ögonen öppna. Jo, en sak – de nya grytorna är fantastiska, en dröm att både laga med och diska.

Nuså. Godnatt!