Författare: Annzah

titta!

Detta inlägget av Alex Schulman är extremt roligt – fast det absolut roligaste är kommentarerna. Klart Amanda inte dricker vin. Eller, om hon gör det, så är det en liten sipp eller två, tänker inte ens säga klunk för det låter fel, men ni fattar. Det är en typiskt Schulmansprovokation, men faktumet att läsarna, som ändå borde ha ganska bra koll på Alex, rasar! Blir galna! Flippar ur fullständigt! Kära nån – när ska ni lära er? Alex har bloggat i tre år – det kan omöjligen ha gått obemärkt att han tar i från tåspetsarna för att provocera, för att folk ska reagera – men de som reagerar som samhällspoliser är ju förlorarna i detta. Ett litet ljug, sammankopplat med ett tabu – folk reagerar – Alex vinner. Så enkelt är det. Och så många faller för det. 

the complete polysyllabic spree

Jag blev klar med Nick Hornby’s The Complete Polysyllabic Spree idag och tänkte skriva några ord om den, om ingen har något emot det 😉

Det är alltså en samling av krönikor som skrevs i det amerikanska litteraturmagasinet The Believer, som fungerar som en månatlig läsdagbok – Hornby läste allt i från sin systers Jane Austen-biografi för barn till en biografi över Arsène Wenger, till David Copperfield och, de fyra jag har läst själv, Candide, Notes on a Scandal, The Curious Incident of the Dog in the Night-time och Adrian Mole and the Weapons of Mass Destruction. Mycket gick mig egentligen över huvudet, inte just de jag nämnde nyss, men cricketböcker, halvobskyra böcker om lite halvskumma ämnen som amerikansk baseballekonomi och narcissism, samt självhjälpsböcker om att sluta röka. 

Men det gör ingenting, man kan strunta i det man inte är sugen på att läsa – det säger han ju själv. Men jag blev inspirerad att plocka tag på lite olika grejer i alla fall, allt av J D Salinger förutom Catcher in the Rye (som inte nämns i boken men som jag har läst flera gånger), George and Sam av Charlotte Moore (det fanns ett utdrag i boken – den handlar om att vara mamma till två autistiska pojkar med minst sagt intressanta idéer – extremt roligt och extremt hemskt på samma gång, det är som att läsa Linda Skugges tidiga böcker och samlingar, man sätter skrattet i halsen) och Citizen Vince av Jess Walter. Även Lynne Truss Eats, Shoots and Leaves som står här i bokhyllan och väntar – jag har läst två av hennes romaner (Going Loco och …with one lousy packet of seed och blev idag anklagad för att vara en grammatikssnobb, så det vore kanske på tiden.

Hur som helst. En underbar bok, just för att man kan välja själv vad man är ute efter att läsa, både ur boken själv och rent externt, och det är en jättebra bokidé. Hornbys prat om The Polysyllabic Spree, som styr hela tidningen, är härligt mellanrumsmaterial och fick mig att skratta högt flera gånger om idag.

Rekommenderas extremt starkt! Vill någon låna den så ropa till, den kostar £6 på Amazon vilket den lätt är värd, men jag lånar så gärna ut den 🙂 
Nu har jag börjat läsa om The Virgin Suicides av Jeffrey Eugenides som sagt, jag gav bort min gamla till en kärlek i York 2004 och den får nog bli kvar där, så jag skaffade en ny och sjutton vad jag tycker om den – och sjutton hur mycket jag fortfarande kan utantill! Filmen var också otroligt fin, jag såg den många år innan jag läste boken (Josssshhhhh!) och nu har jag skaffat mig den på DVD – vill gärna läsa om boken innan jag ser om filmen. 
Så, där har vi lite litteratursvammel – det kanske vore bäst om jag skapade mig en bokklubb, vad tror ni? 😉 

haha!

Vilket underbart roligt erbjudande: 

Jag väljer att helt tänka bort den eventuella genusproblematiken här och tycker att det är roligt i alla fall 🙂 Så shoppa lite, varför inte? ELF, det vet ni, jag ska personligen köpa upp mig på foundation då den där Maybelline Dream Moussen inte riktigt verkar vara det jag är ute efter. Minst sagt. 
Jag måste jobba lite hemifrån ikväll men är så hungrig att jag höll på att DÖ, så nu står en hemgjord pizza (okej, jag köpte bottnarna) i ugnen, klar om knappt tio minuter, jag kan knappt skriva ordentligt för jag är så hungrig!   

now it’s time to say goodnight

Mycket trevlig kväll – vi tidigarelade middagen men hann ändå ses på Clause en snabbis. Maten var god men servicen sämre än man kan förvänta sig av en såpass fin restaurang som Kazan faktiskt, särskilt med tanke på hur bra det var sist. 

Det kan vara så att de är sämre när man bokat via TopTable och därför betalar ganska mycket mindre, men det känns ju inte heller rätt. Jag fick fel huvudrätt och det var knappt att de brydde sig om att be om ursäkt (jag vet att de inte hörde fel för killen repeterade min beställning), de vägrade lämna oss ifred med menyn (vi blev tillfrågade säkert fem gånger och det var ganska tomt därinne så det var inte så att de behövde vårt bord eller så, plus att de inte berättade att vissa sidor på menyn inte ingick i TopTable-grejen – det står all mat på nätet) och sedan utgick de från att vi var sugna på att betala deras gigantiska service charge. Vilket vi gjorde, mesar som vi är (eller jag är ;-)), men maten var god och sällskapet fantastiskt och det är ju alltid det viktigaste 🙂 Vinet var inte gott, men så kan det gå när man låter personen som anser sig veta ett och annat om vin välja! Ett halvt glas gick ner, och ungefär sexdubbelt det med vatten. De tog även extremt lång tid på sig när vi hamnat med dessertmenyn, säkerligen i förhoppning att vi skulle bli hungriga igen men jag hade superbråttom till tåget efter kaffet. Jaja, jag går säkert tillbaka någon gång, som sagt maten rekommenderas och välj det turkiska vinet om ni går dit! 
Nu, hemma, slappar en stund innan läggdags. Mitt intervjuobjekt dök inte upp idag, han har startat egen firma under Bank Holiday-helgen, kan man tänka sig 😉 

att läsa

Nick Hornby skriver i The Complete Polysyllabic Spree om skillnaden mellan bra och dåliga böcker, och särskilt då att klassiker inte måste vara bra. Det är okej att vilja sparka Wilkie Collins eller George Eliot i häcken retrospektivt för att de är asjobbiga och tunga om man inte är på rätt humör. Jag lyckades till exempel aldrig läsa Middlemarch på universitetet, jag höll på att dö av tristess, och jag läste inte ut The woman in white förrän långt efter jag borde, det gick inte, och sätter det stopp så ska man inte pusha. Man gör inte sig själv några tjänster på det viset. s

Hornby menar – och jag håller med – att en bra bok är en sådan som man bara vill plocka upp igen varenda gång man varit tvungen att lägga ifrån sig den. Förstår ni vad jag menar? Om jag har en riktigt bra bok på gång kan jag längta efter att typ gå på tåget till jobbet för att då finns det en chans att jag kanske hinner läsa en stund, eller gå upp tidigare än jag måste en lördag eller söndag för att kunna ta lite lugn och ro tillvara och läsa lite extra, eller för den delen stanna uppe alldeles för länge bara för att få läsa en stund.

Det är det som är en bra bok.

Som nu ser jag fram emot att plocka fram boken på lunchen, jag ser fram emot att anlända lite tidigare till mitt sociala åtagande i afton för att få sitta i ett hörn och läsa en stund, och jag ser fram emot att så småningom ta tåget eller bussen hem och förhoppningsvis även då en liten "ostörd" stund.

Lyxigt, känns det.

<3

En mycket fin dag. Vi hade tur och slapp bli regnade på speciellt mycket, jag hade otur med hundar på tåg (ser ALDRIG hundar på tåg och så dyker det upp TVÅ pitbulls och en jätteschäfer på en dag?!) men det gick ju också bra, förstås… jag blir bara lite oresonabel när jag får syn på dem, speciellt om de inte ser ut att vara under någon speciell kontroll. Men men. 

Dagens fråga är varför alla killar i Kent tar av sig på överkroppen så fort det blir över 20 grader. Jag kan förstå det på stranden, eller för all del hemma i trädgården, men mitt i stan, på shoppinggatorna? Det är över mitt förstånd. 
Shoppade lite – fyra grapefruktsskedar, Your Mother Doesn’t Work Here av Kerry Miller – samma stil som David Batras Den som spikar på julafton har allvarliga problem fast nytt material förstås, några slickepottar och en liten plastbricka som är till för att steka bacon i micron så att det blir krispigt och fettet rinner av (svårt annars, tycker jag, med engelskt bacon), två stora spiralanteckningsböcker (bra att ha på jobbet och nästan gratis också) och… just det, fyra flaskor Pepsi Max. Intressant beteende där, men vadå, fyra flaskor för £2, det är faktiskt väldigt resonabelt. Och det går ju åt. 
Lagade korv stroganoff när vi kom hem, fast det är mest till matlådor – vi är båda ute imorgon, Andy är ute onsdag (och kanske jag med men det är tveksamt) och vi kanske båda är ute torsdag kväll beroende på Carys och Russ och hur förtjusta de blir i sitt lyxhotell i Brighton, så det är bra att ha i frysen. Middag blev det på Brockley Jack istället, sallad med Shropshire Blue-ost och grillad biff till mig. Alldeles lagom mättande.
 Nu håller jag på att tvätta en maskin som skulle ha körts i typ förrgår. Kanske lägger mig på soffan och tittar på Seinfeld en stund i väntan på hängning… 
Just ja, läste ut This side of paradise av F Scott Fitzgerald idag, samt Pride and promiscuity – the lost sex scenes of Jane Austen – båda rekommenderas å det varmaste, av helt olika anledningar. TSoP är ju en sådan där fin, intressant amerikansk roman, PaP är bara helt totalsjuk. Men väldigt rolig. 
Nu blir det The Complete Polysyllabic Spree av Nick Hornby parallellt med en omläsning av The Virgin Suicides av Eugenides, innan jag ger mig på Middlesex och Eclipse, tredje Twilightboken. 
Kärlek och värme! 

vår!

Ja, idag har det sannerligen varit vårväder, eller kanske snarare full on sommar 🙂 Såg på TV att det var 24° på Upton Park och det ligger ju inte så långt härifrån. 

En tråkig dag fotbollsmässigt. Mer behöver jag väl inte säga, men jag känner verkligen med tusentals ledsna människor idag. Det suger stenhårt. 
Jag och Andy har varit ganska slöa hela dagen. Åkte till Brockley Barge och åt söndagslunch där, vilket var mysigt, men efter det har vi bara varit hemma. Jag har varit rätt allergisk så undvek att vara utomhus en del av eftermiddagen i alla fall, men jag underhöll mig med Sims 2 och nu har jag köttbullar i ugnen, med fetaost, soltorkade tomater, vitlök och chili i… mums! Blir potatisgratäng och sparris till. Lite sent kanske men inte så illa, det är ju ändå ledigt imorgon! 
Här förresten är ett klipp från Sims när jag tvingar Andys gubbe att göra hoppsasteg vart han än ska, visst ser det roligt ut? Vet inte varför kvalitén är så anskrämlig, men det kanske är för att Andys datorskärm är gigantisk och wide screen… 
Jag känner mig verkligen extremt vuxen och mogen… 
Imorgon, om vädret håller sig fint, tar vi nog en tur utåt Kent till. Jag var lite sugen på Margate för att få komma till havet, men pratade med min kompis Antony som sa ett absolut NEJ, det är inget att ha, så det blir nog Faversham och / eller Canterbury istället. Jag har varit i Canterbury förr och det är ju supermysigt, plus att jag missade katedralen sist – det var många år sedan nu men jag minns äventyret, det var då jag köpte min första digitalkamera minsann, på Dixons i Canterbury 🙂