Viveca Lärn är ju en gammal favorit för mig. Jag har älskat henne sedan Mimmi-böckerna på åttiotalet, genom böckerna om Eddie tills jag blev för gammal och sedan över till Saltön och böckerna om göteborgarna som så småningom vävdes samman med Saltön. Men det var först för några år som jag kom mig för att läsa Kvinnan som var en fyr och jag hade fortfarande Den blå vänthallen och Så länge solrosorna blommar kvar. Tills nu, då. Den blå vänthallen är alltså en given kandidat till rutan för Hyllvärmare i Sommarbingot.
Den blå vänthallen tar sin början under en dag som ingen som bodde i Göteborg 17 november 1995 har glömt – den stora snöstormen, när hela stan stod still i ett dygn. Bibliotekarien Markus har typiskt nog tagit ledigt från jobbet just denna dag, när alla ändå blev lediga. Efter en tråkig dag hemma ger han sig ut på promenad och hamnar på den lilla krogen Den blå vänthallen vid Brunnsparken. Det är inget blått eller särskilt vänthalligt med den, men hur det än är sätter han sig där för att ta en öl och träffar Samantha Svensson, som är helt olik alla han träffat förut. (Och ja – det ÄR samma Samantha Svensson – och hennes mamma Judit i Lysekil – som dyker upp i böckerna om göteborgarna i området Öster om Heden senare.)
Egentligen vill ju Markus helst endast leva ut sina känslor i sina gamla klassiska romaner, men när snöstormen väl bedarrat känner han inte längre igen sig.
Jag tycker att detta är en typiskt Lärnsk bok, mycket charmig, mycket Göteborg, mycket humor men då och då av den sorten en lätt sätter i halsen. Gillar alltså skarpt och rekommenderar!
Stories from the city, stories from the sea 
Hej! Började läsa Den blå vänthallen igår, efter att ha hittat den i min mammas bokhylla. Har inte hunnit långt men stött på ett mindre mysterium, som inte har med själva handlingen att göra. Redan i första eller andra kapitlet har huvudpersonen Markus nämnts vid fel namn TVÅ gånger, första gången stod det plötsligt Martin i en mening. Och några sidor senare Magnus! Det är så konstigt och jag blev tvungen att googla boktiteln för att se om nån har skrivit nåt om detta. Så hamnade jag här på din sida. Måste fråga: hur ser det ut i ditt exemplar? Heter han Markus på alla sidor? 🙂 Utgåvan jag läser är en återutgivning av Utbildningsförlaget brevskolan, 1997.
Hälsningar från en konfunderad läsare
GillaGilla
Ok, då kanske namnmysteriet begränsar sig till just den här utgåvan (som kom efter W&W). Nu har Markus i alla fall fortsatt att kallas Markus i halva boken. Tack för svar! 🙂
GillaGilla