Sista boken i Hammarbyserien! Det är ett gäng böcker som jag verkligen har gillat, men jag kände väl redan i Tjockare än vatten att jag började få mitt lystmäte – så det känns på något sätt rätt lagom att det är slut nu. Även i denna blev det lite för mycket på sina ställen. Vissa bitar var helt oförklarliga och kändes lite urflippade. Men men. Spännande och välskrivet är det ändå!
En vintermorgon hittas en liten pojke och en äldre kvinna, helt utan släktskap eller bekantskap, mördade utanför en port på västra Söder i Stockholm. Båda är ihjälslagna med en hammare. I en lägenhet i porten ligger även en tredje person mördad.
Conny Sjöberg och hans dream team kopplas förstås in, men flera av dem har tankarna på annat håll. Att den nya polismästaren motarbetar Conny å det grövsta hjälper ju inte, och när Hedvig Gerdin ringer sig sjuk med influensa blir det ännu jobbigare. Men är det inte något underligt med Gäddans sjukdom?
Jag blev helt utmattad av denna. Som sagt, spännande och välskrivet men alldeles för hoppigt och underligt. En sekvens som utspelar sig utomlands känns som en fantasi och av olika skäl fanns det anledning att tro att det faktiskt var en persons vanföreställningar, men tydligen inte. Helskumt.
Men serien knöts ihop på ett helt okej sätt ändå, och det hedrar Gerhardsen – det är ju inte helt lätt, och särskilt inte i en sådan här serie där fallen varit sammanbundna och där vissa bihandlingar funnits med i olika format under handlingens gång.
Stories from the city, stories from the sea 