Lida av Stephen King

                                    

 

Jag behövde ju läsa en Stephen King-bok för att bli klar med Bokutmaningen 2016 – var helt säker på att jag inte hade läst något av honom förut men kom på att det har jag ju visst gjort – jag läste Carrie för några år sedan.

 

 

Varför jag valde just Lida är lite av ett mysterium – jag har ju velat läsa Varsel ett bra tag, men av någon anledning blev det denna. Jag minns att min kusin E läste den när hon var kanske tolv-tretton, så jag kanske blev nyfiken? (Och är nu förundrad över att hon vågade!) 

 

 

Nåväl. Författaren Paul Sheldon vaknar efter en svår bilolycka hemma hos Annie Wilkes, en sjuksköterska som ”tagit hand” om honom efter kraschen. Hon är dessutom ett av hans största fans, hon älskar hans serie om hjältinnan Lida Chastain. Men när hon upptäcker att han tagit kål på hjältinnan i den senaste boken blir hon vansinnig och kräver att han återupplivar henne, och att han bränner manuskriptet han arbetar på nu. Paul har inget val – han är beroende av morfinpreparatet hon ger honom och det är bara att skriva. 

 

 

Naturligtvis spårar det ur fullständigt, Annie är spritt språngande galen och det blir en enda orgie i tortyr och blod och paranoia. Läskigt? Nja. Lite grann i slutet kanske. Skräck har aldrig riktigt funkat på mig, vare sig i skrift eller på film, och det gjorde det inte här heller. Dessutom är den alldeles, alldeles för lång – man hade kunnat kapa 150 sidor där inget särskilt händer. Antagligen är det meningen att det långsamma förloppet ska bygga upp spänningen och det kanske funkar på vanliga människor, men jag är visst smått immun mot det 😉 

 

 

En fyra får det bli, i alla fall, för det är en intressant berättelse.