Jag har dragit mig för att börja skriva om denna romanen eftersom jag helt enkelt inte riktigt vet vad jag tycker om den. Det är så komplicerat och intrikat, det finns bitar jag tycker så otroligt mycket om och bitar som jag inte alls njuter av att läsa, och jag är inte riktigt van vid känslan.
I centrum av romanen finns manuskriptet till romanen De polyglotta älskarna, skrivet av Max Lamas.
I första delen träffar vi Ellinor. Hon är i början av medelåldern och lever ensam på landsbygden i Skåne. Hennes största hobby är att slåss. När hon sätter in en kontaktannons träffar hon Callisto, som bor i Saltsjöbaden och är litteraturkritiker och expert på just Max Lamas. Manuskriptet finns just nu i hans ägo för ett utlåtande, men efter ett övergrepp bränner Ellinor upp boken.
Lamas är huvudperson i nästa del av boken. Han har glidit ifrån sin fru och vill undkomma vardagslivet, gärna medelst en polyglott älskarinna som är hans överman såväl fysiskt som psykiskt. Han reser till Italien för att göra en intervju, hamnar i en adelsfamilj där han ska skriva på Romanen, den som ska få honom att komma vidare.
I adelsfamiljen finns Lucrezia, dotterdotter till markisinnan som Lamas inleder någon sorts sexuell relation med. Hon är förskräckligt rik och försöker hitta fotfästet och sin egen plats i den värld som inte längre är den överdådiga societeten som förr.
Anna skriver: ”Med risk för att det blir lite rörigt här så är det här alltså en roman om en romans tillblivelse, förstörelse och eventuella återuppståndelse och mest av allt är den en roman om de människor händelser styrda av slumpen/ödet/förnuftet/känslan som gjort att texten existerar, eller inte existerar eller eventuellt existerar igen. Ur askan kan det komma nya berättelser, något bättre eller bara ingenting.” och jag vill gärna låna den beskrivningen eftersom jag inte får ihop någon sammanfattning själv.
Och jag vet fortfarande inte riktigt vad jag tycker. Det var en väldigt intressant och intensiv läsupplevelse, men jag är inte riktigt säker på hur bra jag tycker att det är. Jag älskar första delen, tyckte att andra var sådär och i tredje hade jag blivit så förvirrad att det stod still.
Trots denna förvirring inser jag att det är en välarbetad text med intressanta idéer och tankar, och den är värd sin femma.
De polyglotta älskarna vann Augustpriset 2016.
Andra som har skrivit om boken: …och dagarna går, Kulturloggen, Bokblomma, Ugglan och Boken, Boktokig, Bibliophilia.
Stories from the city, stories from the sea 