Jag har tidigare läst Solviken och Croissants till frukost av Annika Estassy. Detta är tredje boken – de hänger samman, men inte som en linjär berättelse utan mer som att vissa birollskaraktärer blir huvudroller i en senare bok.
Något som de tidigare böckerna har haft gemensamt har varit att jag har varit väldigt irriterad på nästan alla karaktärer och det håller i sig i denna också. Man kanske ska nämna att jag var förkyld och riktigt uttråkad när jag lyssnade på denna – det kan förstås bidra till irritationen. Men jag undrar verkligen varför alla måste vara så himla jobbiga. Den värste av dem alla, Gabriel, har dessutom lyckats med att bli mer irriterande utefter berättelsens gång.
Anyway. Huvudpersonen här är Louise, som i början av boken begraver sin make Konrad utan att fälla en tår. Det var tulpanlökar hon hade tänkt få i jorden just denna dag, inte sin man. Han dog under mycket pinsamma omständigheter men nu är hon fri och ska äntligen göra det hon vill. Hon får dock snart reda på att han försatt henne i ekonomiska besvär och för att försöka glömma bort detta börjar hon dricka massor av vin och drar till Frankrike för att bo hos sin syster Carina.
Carina är väl inte jättelycklig över att få oväntat besök som tänker stanna rätt länge (undra på det) och som dessutom super (undra på det). Dessutom har de inte setts på länge och det finns en underliggande konflikt systrarna emellan. Louise är jättejobbig – jag hade inte orkat ha henne i huset i mer än en dag eller två. Flera gånger under lyssningen tänkte jag att nu måste väl någon ändå sätta ner foten och säga till henne – inte om drickandet för det lyckas hon på ett mystiskt sätt klara sig ur utan någon särskild hjälp, utan för att hon är oförskämd, pedantisk och petig kring saker som hon inte har ett smack med att göra.
Det är en ganska intressant bok, dock. Syskonrelationer intresserar mig, antagligen eftersom jag inte har några själv och aldrig kommer att ha några, och trots att Louise som sagt är skitjobbig har hon en viss självdistans också. Men jag vet inte om jag inte riktigt förstår vad författaren vill ha sagt med denna romanen – det som känns riktigt relevant på dessa drygt 300 sidor hade kunnat skrivas i en novell på 50 istället och därmed upprätthållit mitt intresse. Men det blir en trea i betyg i alla fall.
Stories from the city, stories from the sea 