December Darlings #10 – W B Yeats

På självaste Nobeldagen tycker jag att det passar bra att dagens Darling blir just en Nobelpristagare. Men oj, vad svårt det var att välja! Ska jag tipsa om verk av de (ganska få) som jag faktiskt har läst? Eller skriva något om Bob Dylan, vars utmärkelse jag inte är särskilt arg för? Eller berätta om någon mer intressant person? Eller spela Norges nationalsång? 

 

 

Nej – det får bli en dikt, av William Butler Yeats som fick priset 1923. Mycket fin text, tycker jag! 

 

WHEN you are old and grey and full of sleep

And nodding by the fire, take down this book

And slowly dream, and dream of the soft look

Your eyes had once, and of their shadows deep; 

 

How many loved your moments of glad grace, 

And loved your beauty with love false or true; 

But one man loved the pilgrim soul in you, 

And loved the sorrows of your changing face. 

 

And bending down beside the glowing bars, 

Murmur, a little sadly, how love fled

And paced upon the mountains overhead, 

And hid his face among a crowd of stars. 

 

Läs gärna mer om W B Yeats här på Poetry Soup! 

 

Som bonus ska ni få en låt också – Cemetry Gates – ja, det är felstavat med flit – av The Smiths, där texten så oförglömligt lyder: ”A dreaded sunny day, so I’ll meet you at the cemetery gates / Keats and Yeats are on your side…” – och ja – Yeats uttalas så att det rimmar på Keats!