Elvira, som vi träffade i Rum 213, är tillbaks i stan. Boken börjar med att hon får ett sms från Melker, killen hon träffade på kollot förra året – det verkar som om han, helt utan förvarning, vill göra slut! Hon måste cykla hem till honom och reda ut detta. Men i all hast glömmer hon hjälmen, det börjar regna och hon tappar kontrollen över cykeln och åker i backen ganska ordentligt. Det blir några nätter på sjukhus med misstänkt hjärnskakning – urtråkigt, förstås!
Från sitt rum på sjukhuset har hon utsikt över det gamla mentalsjukhuset, Dåris i folkmun. Det ska byggas om och bli till lyxiga lägenheter, men varför lyser det i ett fönster på nätterna? Då är det väl inga byggarbetare där?
Och vad var det egentligen för kille som låg i sängen bredvid hennes en natt? Varför vill ingen berätta vem det var, och varför hade han en helt annan sorts säng, en gammaldags en?
Elvira måste reda ut vad det är som händer. Till hjälp tar hon dels bästisen Sibel, men hon kontaktar även Meja och Bea. De har bestämt sig för att inte tala mer om det där som hände förra året, men nu måste de få klarhet.
Det är ryyysligt spännande och så välskrivet! Ännu en gång, jag förstår verkligen varför dessa böckerna är så otroligt populära bland ungdomar och det är de välförtjänta av – mycket, mycket bra!
Stories from the city, stories from the sea 