Stories from the city, stories from the sea

2016: 332 – Tio över ett av Ann-Helén Laestadius

 
 
Maja bor i Kiruna – i ett av husen som ska rivas när hela staden måste flyttas. Hon har en väska under sängen med kläder och annat nödvändigt till hela familjen. Varje natt ringer väckarklockan tio över ett, för tjugo över ett spränger de nere i gruvan, och om det är just denna natten måste ju någon rädda mamma, pappa och lillasyster. Maja har lagt det ansvaret på sig själv. 
 
Och Maja vill inte flytta. Hon vill bo kvar i det fina hus som hon alltid har bott i, inte flytta till de nya lägenheterna. Hon tror inte ett ögonblick på politikerna och LKAB:s chefer som lovar och svär att gruvan inte kan rasa. Det finns annat hon oroar sig för också – som att bästisen Julia ska flytta till Luleå till mammans nya kille, och att Albin i parallellklassen ska bli kär i någon annan. 
 
Men mest av allt är det gruvan som skräms. 
 
Jag tycker så mycket om Ann-Helén Laestadius böcker om en del av Sverige som jag vet alldeles för lite om – nämligen vårt största landskap, Lappland. I böckerna om Agnes handlar det om den samiska kulturen, renskötare och kulturkrockar (serien börjar med Sms från Soppero), här är det Kiruna och ”gruvarbetarkulturen” vi får besöka. Dessutom med ett underbart inslag av litteratur – Maja är ett stort fan av Yukiko Duke, ni vet litteraturkritikern i tv och Vi läser – fantastiskt kul. 
 
Det är en jättefin bok om att vara tonåring, om ångest och oro för något som ändå är ett reellt hot, och att tro sig vara tvungen att ta alldeles för mycket ansvar. Och om fina och bra vuxna som ser när något behöver göras och ser till att ta tag i situationen.