Jag läste Den osynlige mannen från Salem av Christoffer Carlsson för ganska precis ett år sedan och föll pladask, men har inte kommit mig för att fortsätta med serien ännu. Det är inte av någon särskild anledning, jag har bara inte hunnit med. Detta är Carlssons första ungdomsbok.
Det är höstlov, det är ruskväder och det råder en sorts råkall stämning genom hela boken. Mycket skickligt. Vega är sexton år och den som öppnar dörren när polisen Viktor Franzén knackar på för att fråga om hon råkar veta var hennes bror Jakob befinner sig. Det vet hon inte, men hon förstår varför polisen är ute efter honom. Hon vet nämligen att Jakob har varit inblandad i ett brott… men hon vet inte exakt vad det är som har hänt. Bara att någon är död.
Nu måste hon leta reda på Jakob, och få klart för sig vad det är som har hänt. Det gör hon genom att ta sig runt bygden, den lilla orten där de bor. Och det är så ödsligt, kallt, kargt och klaustrofobiskt. Jag har skrivit om mitt obehag inför glesbygd och småstäder förut – ni vet, där alla känner alla och vet allt om varandra – och det är verkligen aktuellt även här.
En fantastiskt välskriven bok. Spännande, vacker, hemsk och kuslig.
Stories from the city, stories from the sea 