Toner i natten, eller Night music, kom ut i Storbritannien redan 2008 – men efter succén med de övriga böckerna, Livet efter dig är förstås den mest kända, gör Printz Publishing förstås helt rätt i att ge ut de tidigare också! Tack Printz för recensionsexemplaret!
Huvudpersonen här heter Isabel. Hon har just förlorat sin make Laurent i en bilolycka och lever ensam med sina barn – dottern Kitty från ett tidigare äktenskap, och sonen Thierry som har försvunnit in i tystnad efter faderns död. Isabel var tidigare firad violinist i en symfoniorkester och hon älskar musik och sitt instrument.
I en annan del av Storbritannien ligger Spanska Huset. Matt och Laura, som bor grannar, hoppas på att ärva huset efter surgubben som bor där nu. Laura passar upp på honom och gör allt för att få ärva – men det blir Isabel som ärver sin gamle släkting. Och det blir i grevens tid, för det visar sig att Laurent lämnat efter sig en massa skulder, och Isabel och barnen måste flytta från London. Till Spanska Huset.
Det blir en stor omställning för dem, och Isabel inser att hon måste göra vissa förändringar i livet.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om denna. Jag blir fullständigt vansinnig på Isabels fullständiga avsaknad av sunt förnuft – hon är så naiv att man kan gråta åt det. Vissa karaktärer är helt otroliga klichéer – som gayparet som driver närbutiken – det känns inte särskilt fräscht. Och boken är alldeles för lång – man hade kunnat hyvla bort en ganska försvarlig bit utan att den skulle bli tunn…
Men det finns förstås bra bitar också. Det finns en hel del tänkvärdheter, det finns en viss humor som jag gillar hos Moyes, texten är välskriven och genomtänkt och jag tror att Moyes fans kommer att gilla denna skarpt. Jag är inte såld, men det var inte bortslösad lästid heller.
Bonuspoäng för namngivning av en karaktär… äsch, jag kan säga det. Byron Firth! Vad ger du mig för den? 😀
Stories from the city, stories from the sea 