Denna boks titel är ett mysterium för mig – den finns alltså i handeln som såväl The little shop of happy ever after och The bookshop on the corner. Varianten på Storytel är den senare, och jag tänkte att det är väl den amerikanska utgåvan då (även om jag inte förstår varför den skulle byta titel i USA – originaltiteln är varken svår att förstå eller annat, och butikens namn har ju inte ändrats) – men den är åtminstone inläst ”på brittiska”. Onödigt krångel, med andra ord. (Jag tittade nu och ja, det är Harper Collins US som står som förlag på Storytel.)
Och detta är en ganska rar berättelse, det är det. Nina jobbar som bibliotekarie i Birmingham när beskedet kommer om att biblioteket ska göras om till någon sorts multimediacentrum istället, och bibliotekarierna måste söka om sina tjänster och genomgå tester och annat. Nina är inte så förtjust i tanken på att hamna vid ett skrivbord, men vad ska hon annars hitta på?
När det är dags att packa ihop alla böckerna på biblioteket får hon ett vansinnigt infall och köper upp varenda en. Hon hittar en annons på en minibuss på landsbygden i Skottland och innan vi vet ordet av har hon flyttat dit, bor i en bondes lillstuga och öppnar bokhandel. Minsann – man kan inte säga annat än att hon är driftig!
Men oj oj oj, stereotyperna. Inte bara dem om Skottland, utan även dem om den tjusige lettiske lokföraren Marek. Recensionen i The Scotsman sätter huvudet på spiken. Jag har aldrig varit i Skottland själv, men till och med jag blir lite illa till mods av alla generaliseringar. De där lokala ostarna som recensenten skriver om är skrattretande på riktigt.
Inläsaren har även valt att köra med skotsk dialekt där den passar, och nog för att hon är duktig – hon gör en försvarligt bra Brummie accent också – men det blir faktiskt rätt jobbigt att lyssna på i längden.
Men som sagt, en rar berättelse med mycket bokkärlek och ömhet, en hel del roliga karaktärer och en fullständigt onödig kärlekshistoria, om du frågar mig. Men Colgan kan skriva söta berättelser och det har hon lyckats med här också, även om jag hade lite högre förväntningar. Ett plus för att hon nickar i Pollys riktning när någon har hört talas om en tjej i Cornwall som till och med öppnat bageri i en minibuss! ❤
Stories from the city, stories from the sea 