Veckans bokbloggsfråga hos Barnboksbloggen är inte riktigt mitt expertområde, men jag ska försöka svara utifrån vad jag själv tänker:
Ska man styra barns läsning? Ska barnen få välja att läsa precis det de vill, eller ska man tvärtom jobba för att försöka få dem att läsa en viss sorts litteratur? Vad är viktigast, att barnens läslust bevaras, att barnen utmanas i sin läsning eller att barnen tar del av vissa välkända böcker beroende på sin ålder (klassiker, litteraturkanon). Och måste det ena verkligen utesluta det andra? Ska deras litteraturval skilja sig åt hemma och i skolan?
Jag tror att det viktigaste är att barn läser, inte vad de läser. Och inte heller hur de läser – det må vara böcker, serietidningar, på iPad eller på datorn. Eller ljudböcker!
Jag tror definitivt att läslusten är allra viktigast. Det är klart att man ”måste” utmana barn i läsningen också, annars blir det ju tråkigt och jag tror inte att det är jättebra om tioåringar fortfarande är fast i Max potta – men jag tror att barnen utmanar sig själva också, blir intresserade av svårare och kanske mer spännande böcker med åldern.
Klassiker och litteraturkanon kan man ta itu med när man blir äldre tycker jag. Emma Hamberg berättade i SöndagsMorgan i söndags om när hon gick i högstadiet och ville skriva bokrapport om Jackie Collins istället för någon klassiker. Jag har en liknande erfarenhet – min svensklärare Karin lät mig slippa Trägudars land i åttan eller nian, hon förstod att det inte var den sortens böcker jag ville läsa och det hade hon ju alldeles rätt i.
Och jag har allt tuggat i mig klassikerna ändå. Mer eller mindre motvilligt, visserligen – men vad spelar det egentligen för roll om jag har läst och uppskattat dem när jag varit 25+, eller om jag hade plågat mig igenom dem och avskytt dem på högstadiet eller gymnasiet?
Litteraturvalet i skolan och i hemmet skiljer nog på sig ganska spontant, skulle jag tro. De böcker som vi hade som högläsning på låg- och mellanstadiet var i somliga fall sådant jag hade valt själv (Bert och Sune) och i andra sådant jag definitivt inte hade plockat upp (Bilbo, Oliver Trist Twist och Robinson Crusoe) men ändå hade stort utbyte av. Men annars läste jag gärna Britta och Silver och Nan Inger Östman, som kanske inte lämpar sig för allas intressen i skolan.
Stories from the city, stories from the sea 
Jag tror det är som en generationsfråga om vi skulle kritisera att det inte är läsning på t.ex iPads, men det är som du säger viktigast att de läser 🙂
GillaGilla