Folkets jubel – en ny Mhairi McFarlane! Och på lördag får vi träffa henne på Kulturkollos feelgoodmingel – jag kan knappt bärga mig. Och såklart ville jag ha läst den senaste boken i god tid – stort tack till HarperCollins Nordic för recensionsexemplaret med fint medföljande meddelande!
Edie jobbar med reklam i London. När två av hennes kollegor, Charlotte och Jack, gifter sig uppe i Harrogate hamnar hon i en minst sagt prekär situation i trädgården… med brudgummen. Trots att det inte är hennes fel blir hon praktiskt taget tvingad i exil från huvudstaden, men hennes chef lyckas ordna så att hon kan jobba på distans från Nottingham och barndomshemmet – med att spökskriva en TV-stjärnas självbiografi.
Det är inte helt lätt att bo hemma hos deppiga pappan och den ansträngande lillasystern som är låtsasvegan och oerhört kritisk till allt som Edie gör… men det blir inte så illa ändå. Hennes bästa vänner Nick och Hannah finns ju där hemma och av och till är det faktiskt ganska trevligt, även om superstjärnan Elliot inte är helt lätt att hantera alla gånger. Men när Edie inser att hon börjar återgå till sitt tonårsjag inser hon även att det är dags att upptäcka vem hon är – alldeles själv.
Det är, precis som man hoppas på, en rapp och rolig roman med en rejäl dos svärta och mörker. Det finns en händelse i Edies förflutna som påverkar henne och familjen dagligen, och det visar sig att hon inte är den enda som har en tung hemlighet att bära på. Dessutom är det alltid intressant när våra moderna hat-kärleksobjekt, sociala medier, får spela en roll. Jag har läst flera böcker på sistone som får mig att fundera över hur enkelt det är för mindre trevliga typer att utnyttja sociala medier – antingen för att sprida information eller för att ta reda på dito.
Jag sträckläste boken – nästintill, åtminstone, det tog ett par sittningar – och jag blev inte besviken, även om det inte är den bästa av McFarlanes böcker. Lite väl förutsägbar. Men det kan ju faktiskt feelgood och chicklit få vara – det är inte ofta man blir chockad och det är väl inte meningen heller 🙂
Ser nu ännu mer fram emot lördagen – jag hoppas att jag kan få en signatur i min fina bok!
Stories from the city, stories from the sea 