Vi är bortskämda nog att kunna välja mellan att lyssna på denna på engelska, i inläsning av författaren herself, eller i översättning i inläsning av Josephine Bornebusch – som är en ypperlig inläsare. Jag ville nog hellre lyssna på Schumers egen inspelning – men det är inte alls omöjligt att jag kommer att lyssna på Bornebuschvarianten också. Ja, boken är så bra att jag kan tänka mig att lyssna på den igen. Och igen, antagligen.
Detta är en fantastisk samling essäer om att vara sig själv, om hur det kan vara att försöka ta sig fram som ung kvinnlig komiker, om faderns MS och alkoholism, om moderns otrohet, om familjens relativa fattigdom i Schumers yngre år, om att gilla att dricka, röka på, ligga och festa och inte skämmas nämnvärt för det, om bra val och mindre bra val (som tatueringen som betitlat boken – vansinnigt rolig titel, för övrigt), om att vara om sig och kring sig för att få det man vill ha… ja, ni förstår.
Och det är underbart. I en text skrattar man hejdlöst, i nästa är tårarna inte långt borta. Jag gillar verkligen Amy Schumer i allt jag sett henne i, och nu älskar jag henne för alltid. Riktigt, riktigt bra. Inläsningen är också strålande.
Stories from the city, stories from the sea 