Låt mig bara börja med en sak – jag är väldigt besviken på att jag lyssnade på denna boken istället för att läsa den. Den står faktiskt i tryckt version i hyllan i Hunnebo, men jag såg att det var Gunilla Leining som läser och jag tänkte att den säkert är väldigt trevlig som ljudbok.
Och det hade den varit också – om Leining hade gjort sin research. (Ja, jag tycker nog att det är uppläsarens ansvar och ingen annans.) Ett ord som dyker upp väldigt ofta i boken är Islington, som i stadsdelen i London. Islington uttalas som det stavas – Is-ling-ton. Dock har jag full förståelse för att man kan tro att det ska vara Aj-ling-ton. Men vet man inte så kollar man. Det blir så ofantligt störande. Det var ett par andra platsnamn också, bland annat Fowey i Cornwall som uttalas Foy – men det kan jag stå ut med.
Nästa sak jag inte kunde stå ut med var att hon uttalade huvudpersonen Adrians namn på svenskt vis, men en av exfruarna heter Caroline och hon fick heta det på engelskt vis. Dottern Cat eller Kat fick heta ”Katt” vilket är helt okej om man är konsekvent, men nja.
Så det var synd, för jag störde mig betydligt mer på en väldigt bra bok än jag hade behövt göra. (Och undrar verkligen hur det gick med Cirencester i Fågelburen som Leining visst också läst in.)
Men nog om det. Det är boken jag ska skriva om, och det var den som förtjänade betyget på Goodreads också. Den fick en välförtjänt fyra.
Jag har skrivit om Jewell ett par gånger tidigare i år och jag slutar inte att häpnas över hur hon har mognat som författare från ganska flamsig chicklit på nittiotalet till välarbetade böcker med bra story, en stor skopa humor men även mycket svärta.
En sen natt kliver Maya, Adrians tredje hustru, ut framför en buss på Charing Cross Road i London. Var det medvetet, självmord? Eller helt enkelt en olycka då hon hade druckit alldeles för mycket sprit? (Här kom även en översättningsmiss – man säger att Maya hade 0,2 promille i blodet och alltså var stupfull. Det är man inte på 0,2 promille även om man är en nätt liten kvinna – antagligen hade hon hela 2 promille. Man räknar inte i promille i England utan procent, så antagligen stod det bara 0,2 i originaltexten.)
Adrian är alltså numera änkling, men har två tidigare hustrur bakom sig som han har en god relation till och fem barn – dock inget med Maya. Han måste få reda på varför Maya lämnade dem.
Det är ingen deckarhistoria men det är spännande. Man förstår att det finns mycket mer under ytan, och i flashbacks får man reda på vad som hänt förut. Mailen Maya fick från anonym elak avsändare, och hennes relation till barnen och exfruarna.
Och – vem är den mystiska Jane som uppenbarligen till varje pris vill komma åt Adrian?
Riktigt bra och intressant, alltså. Och åh, vad jag ser fram emot att faktiskt få träffa Lisa Jewell om en dryg vecka! ❤
Stories from the city, stories from the sea 
Det låter verkligen som en riktigt bra bok!
GillaGilla