2016: 282 – Skugghäxan av Katerina Janouch

 

Sedär – nu är jag faktiskt i fas med böckerna om Cecilia Lund! 

Egentligen är jag ju lite trött på dem – men samtidigt är de oemotståndliga. Och de är väldigt trevliga att lyssna på. Dock undrar jag varför ingen kan lära Anna Maria Käll att uttala ”body”? I Cecilia Hagens bok pratade hon om ”buddy builders”, nu är det ”buddy lotion”. Det är väldigt tråkigt när det blir fel, tycker jag, särskilt när det är så enkelt att ta reda på. Men – det slår inte Gunilla Leining i Lisa Jewells Den tredje hustrun – mer om det inom kort. 

 

Cecilia Lund startar denna boken i Paris. Åh, vad härligt. Där borde hon vara oftare! Hon är betydligt roligare att ha med att göra när hon sitter på bistro, Tinderdejtar fransmän och går på fest hos voodoopräster i förorterna. 

 

Men – hem kommer hon förstås, och då upptäcks det att Gretas kompis Tiffany är försvunnen. Eftersom Cecilia Lund tror att hon är privatdetektiv är det väl ingen som blir förvånad när hon tar största ansvaret för utredningen? Nej, jag trodde inte det heller. Men jag får säga att den biten är lite mindre jobbig i denna boken än i flera av de andra, det är lite mer lågmält och stillsamt och faktiskt spännande och det är bra. 

 

Gillar även att äldsta dottern börjar bli vuxen, och även om det kanske verkar lite urflippat med voodoopräster i Paris förorter så är det ett ganska roligt inslag också. 

 

Klart lyssningsvärt om man gillar böckerna, men jag undrar hur länge serien egentligen kan fortsätta innan den överlever sig själv.