Jag tyckte att Anna Janssons första feelgood, Ödesgudinnan på Salong d’Amour, var jättemysig – och blev mycket glad när uppföljaren, Svärmödrar utan gränser, hade kommit ut på min födelsedag! Mycket trevligt att få återse Angelika och de andra igen.
Äktenskapsmäkleriet på salongen fortgår förstås. Magnus har mer eller mindre flyttat in hos Angelika – men gissa vad – det har hans mamma också! Deckardrottningen, veganen, legenden. Jag behöver knappast berätta att det inte direkt går som smort därhemma…
Angelikas lille vän Folke äter vit flugsvamp på en utflykt och hans små njurar skadas så svårt att han hamnar på sjukhus. Dialys och en ny njure är den enda lösningen, men vad ska man göra när ingen i närheten verkar matcha Folkes behov? Detta var en väldigt fin bit av berättelsen, naturligtvis uppblandad med en stor skopa humor.
Så, trots vissa mörka element är detta precis vad jag önskar mig av en feelgood. Det är ganska kravlöst, lagom humoristiskt, lite spännande och här och där rent dråpligt. Jag tycker att Jansson har lyckats väldigt bra med sitt persongalleri – jag gillar verkligen (de flesta) av hennes Visbybor. Och de jag inte gillar älskar jag att hata, sådär, ni vet.
Varmt rekommenderad, alltså! Mycket trevligt.
Stories from the city, stories from the sea 