Någon gång i vintras började flera av mina kompisar på forumet prata om Maken. Gun-Britt Sundström var bekant, eftersom jag nyligen läst Den allvarsamma leken som hon skrivit en pendang till ur Lydias perspektiv, men jag hade aldrig hört talas om Maken förut.
Men jag beställde den från Bokbörsen. Plockade upp den flera gånger om, tog med den på ett antal resor, men det blev aldrig att jag kom någonvart. Antagligen för att den var så jäkla tjock och svårmanöverlig, tunna sidor med små, små bokstäver…
Så dök den upp i Nextory och nu tog jag till slut tag i den. Och åh, vad glad jag är att jag gjorde det. Jag fastnade totalt. Hade det varit en pappersbok – och jag hade haft tålamod med den – hade den antagligen blivit en av få böcker i min hylla full med blyertsanteckningar. Så mycket klokhet finns det i den.
Är den inte lite väl klok och bildad, frågade någon när jag pratade lyriskt om den i veckan. Jo, visst kan man tycka att Martina, vår berättare, är något av en karikatyr av Ung Bildad Intellektuell i slutet på 60-talet. Men det köper jag, det får man göra. Gustav, den andra huvudpersonen, är väl inte mycket bättre han isåfall.
Detta är alltså en förhållanderoman – så lyder även undertiteln. Martina och Gustav träffas i akademiska kretsar mot slutet av sextiotalet, han läser filosofi, hon litteraturvetenskap. De inleder en relation – som tar slut och börjar om otaliga gånger boken igenom – stormig, varm, tjatig och allt det där andra som förhållanden tenderar att innehålla.
Gustav vill helt enkelt mycket mer än Martina – det gäller allt. Han vill gifta sig, flytta ihop och allt det där – hon behöver ensamhet och självständighet. Ett öppet förhållande verkar vara lösningen, men då blir svartsjukan och avundet en del av förhållandet i stället. Kan de verkligen lösa det här?
Ja – ni får läsa själva. Eller googla! Jag väljer att inte behandla slutet här. Och jag var väl inte överförtjust i det heller, kanske. Och den är lite för lång. Men trots det hade jag enorm behållning av läsningen, det är definitivt en av de bästa böcker jag ha läst i år och den förtjänar sin femma på Goodreads. Men ja. 995 sidor i e-boken med lite större text – det är mycket att ta sig igenom.
För Lydia ska läsas, dock, för jag gillar Sundströms feministiska infallsvinklar och tror att hon kan ha lyckats väldigt bra med att ge Lydia en röst som hon inte fick genom Söderberg.
Stories from the city, stories from the sea 