Jag har bara läst en av böckerna om Kommissarie Morse tidigare, och så råkade jag nu hamna i den allra sista. Men det är inte första gången som jag läser deckarserier i fel ordning. Och i ärlighetens namn så vet man ju redan vad som kommer att ske med den gode Endeavour Morse.
I denna sköter han sin hälsa alldeles ypperligt illa. Kära nån. Hittar på blodsockermätningar och dricker om möjligt ännu mer Glenfiddich än möjligt. Och det är väl det som till slut blir… slutet.
Men, ett fall också. Nya tips kommer in i ett gammalt fall och motvilligt går Morse med trogne Lewis med på att försöka nysta vidare i det. Det är ingen speciellt intressant historia, jag kommer nätt och jämnt ihåg vem som var mördaren, men det är inte det som är det viktiga i denna boken – det är ju liksom ett avsked.
Jag har då inte följt serien, som sagt – det blev väl tretton böcker på tjugofem år om jag räknar rätt – men jag kan tänka mig att detta, för en Morse lover, är ett ganska fint om än oändligt sorgligt och vemodigt slut på serien. Riktigt fint.
Och jag ska läsa övriga böcker i serien när jag kommer över dem, för jag tycker att Morse är ohejdligt kul. Det är väl på gott och ont som jag kan känna igen mig lite i honom också 😉
Stories from the city, stories from the sea 