På baksidan står det såhär:
”Molly Hennessy lämnas ensam när hennes make David oväntat dör i hjärtinfarkt. Deras hus i byn Kilfinn är charmigt men befinner sig till stora delar i förfall. Till Mollys förskräckelse hör dessutom banken av sig och vill att hon betalar av lånen på huset.
Hennes brorsdotter Kim behöver en ny start i livet. När Molly får en idé om hur Mossbawn House ska räddas gör de båda Gina, som jobbar i byns kafé, delaktig i planerna.”
Det är ett imponerande (obs ej ironi) koncist sammandrag av en bok där det händer SÅ mycket och persongalleriet är SÅ stort! Men i detta fallet är det inte negativt, för det är verkligen helmysigt och lagom roligt hela vägen igenom. Jag älskar de irländska miljöerna, dialogen flyter på ett fint sätt och även om det inte är så omtumlande läsning så är det hela tiden intressant nog så att man vill läsa bara ett kapitel till…
Om man gillar Maeve Binchy – det gör jag – och böcker med en massa god mat i så ska man absolut passa på att läsa Den glömda rosenträdgården. Ibland när jag kallar en bok trevlig är det inte enkom positivt, men i detta fallet så är det det. En mycket trevlig liten roman!
Stories from the city, stories from the sea 