Tyvärr är jag inte riktigt lika imponerad av bok tre, Fjällgraven. Den var ba’ lite för mycket. Tusen olika spår och intriger, lite väl mycket om Bergmans privatliv och ja, jag vet inte, jag blev lite trött av den. Men samtidigt är det ju svårt att sluta läsa…
Vad som händer? Ja – två medelålders kvinnor på fjällvandring i Jämtland upptäcker en massgrav bland fjällen – det är sex personer varav två är barn. Riksmordkommissionen kallas in – Sebastian är numera en del av teamet – för att klara upp det här. Två personer identiferas som ett holländskt par som försvann för ett antal år sedan, men de andra verkar inte ha någon koppling till dem – förutom att de begravts samtidigt.
Sedan är det den där bilen med en amerikansk kvinna i, en bit bort. Hon verkar ha falska ID-handlingar…
Och en försvunnen asylsökande med hemligstämplad utredning. Och TV-reportern som gräver i det. Och hustrun som går hemma och väntar. Hon vet att mannen aldrig bara skulle försvinna sådär…
Ja, och så det där kaotiska privatlivet, då.
Ni fattar, va? Det är lite rörigt. Men visst är det välskrivet, och visst undrar man vad som ska hända härnäst. Naturligtvis kommer jag att fortsätta läsa serien. Särskilt som den senaste, De underkända, låter så spännande att det är inte klokt. Men först Den stumma flickan som naturligtvis inte låter helt oäven heller 🙂
Stories from the city, stories from the sea 