
Det finns faktiskt ingen. Alla är döda.”
Ja, det verkar som om alla är döda. Mamma, pappa och lillebror Ludvig ligger döda uppe i lägenheten, efter att ha drabbats av en mystisk febersjukdom. Alla andra är också döda. Det är bara så det är.
Hedvig gör det hon kan för att skaffa den mat och andra praktiska ting hon kan behöva för att överleva, tar cykeln och flyr ut i skogen. Flyr från de döda, faktiskt. Hon minns en 4H-gård som hon besökt med skolan, och tar sig dit. Lär sig att leva av det som finns, bäst det går. Det är lågmält, det är filosofiskt, det är otroligt spännande fast det är såpass lågmält – för varför fortsätta, när man inte har något kvar?
Hedvigs liv har verkligen gått från en vanlig trettonårstillvaro till raka motsatsen över en natt, som det verkar. Otroligt intressanta premisser, såklart.
Nästa bok i serien heter Spring så fort du kan och den tredje Som om jag vore fantastisk. Jag undrar så vad som kommer att hända – och hoppas att det inte är zombies…