Jag lyckades fånga denna helt otroliga soluppgång vid fem imorse. Bilden gör den inte rättvisa – det var som om himlen brann. Jag försökte googla hur man ska göra med inställningarna för att ta en bra bild men insåg sedan att klockan var fem och jag borde skärpa mig och försöka somna om istället.
Vaknade således tre timmar senare av… ösregn. Och vilket regn sedan, stoooora droppar som smattrade mot, tja, alla möjliga ytor. Men vad gör man? Man går och äter frukost, såklart.
Den ser inte mycket ut för världen – av någon anledning fick jag för mig att jag inte ville ha vita bönor, vilket var en väldigt konstig idé för jag älskar vita bönor. Hur som helst. Fantastiskt gott, allt närproducerat och ekologiskt. Imorgon ska jag be om det pocherade ägget lösare dock, har aldrig varit med om hårdpocherat tidigare. Det var i och för sig hemskt gott ändå, men jag tycker att det ska rinna… mycket bra kaffe i cafetière också, och en buffé med olika juicer, frukt, småyoghurtar och sådant. Jättetrevligt! Man kan få äggröra och rökt lax också, det ska jag nog prova imorgon.
Bytte ut min Lisa Jewell mot en Fern Britton i hotellets… hall, kanske man kan säga? Det är inte direkt någon foajé utan den leder rakt in i sällskapsrummet och matsalen. Har alltid gillat Fern, men det är tveksamt om jag kommer att hinna läsa den och jag tror inte att jag orkar släpa den härifrån. Men jag har ju flera dagar på mig.
Det satt en svensk – skånsk, till och med – familj vid ett av de andra borden vid frukosten förresten. Jag tjuvlyssnade naturligtvis när de pratade med servitören – eller ägaren, tror jag – och de har visst flyttat till London på vinst och förlust, barnen går i Svenska Skolan. Ändå ganska coolt att göra det när man är 40+ tycker jag! De flesta är ju hälften så gamla. Man får väl gissa på att föräldrarna, eller åtminstone en av dem, har ett välbetalt yrke.
Väntade ut det värsta regnet innan jag traskade ner i jakt på Barbara Hepworth-muséet. Här är ”min” kyrkogård i dagsljus – visst ser det ut som en introsekvens till någon brittisk deckarserie? Det finns väl ingen som utspelar sig här, men det skulle kunna ligga något lik där bakom en sten. Strax efter detta sprang jag på en polis som gick och tittade in i en massa pubfönster, jag hoppades nästan att han skulle behöva ”ställa några frågor” om något intressant. Fast jag hade ju inte sett något… utom en sorts trafikkaos där en buss och tio-tolv bilar fick backa uppför en skitbrant backe. En enkelriktad sådan. Det var skojigt.
Trafiken här är kaotisk i största allmänhet. Nästan alla gator är enkelriktade, de flesta otroligt smala och det är en enda labyrint med branta backar, gågator och mer trafikerade gator. Folk går mitt i vägen överallt och ja, jag är glad att jag inte behöver köra.
Jag blev hänvisad av en snäll man på Boots till en rolig liten järnaffär, där de tydligen skulle ha adaptern jag behövde. Det satt en gubbe därinne och… jag vet inte vad han gjorde, något praktiskt i alla fall, och jajamensan, han fixade en adapter för £3.50. Så nu kan jag använda datorn resten av resan vilket känns skönt.
Gick såklart till Cath Kidston också och fyndade mig en portmonnä och en fickspegel att ha i portmonnän. Var på British Heart Foundation också för att köpa den där boken jag spanade in igår kväll – den var väck! Jag tyckte ju att jag var där så tidigt. Men men, nya tag. Regnet kom åter och jag var kissnödig och behövde wi-fi – tack och lov för Wetherspoons som trollade fram alla tre saker man behöver när man är ute hela dagen – kaffe, kisseria och uppkoppling.
Fin liten… speceriaffär, kanske man kan kalla det? Strax efter denna såg jag en blomsteraffär som hade utökat utbudet till att inkludera några honungsmeloner och ett par korgar nektariner. Så otroligt charmigt!
Regnet försvann och puben blev full av barnfamiljer så jag gick ut igen. Man kan gå omkring på kullerstenarna och bara vara, det är ljuvligt. Och inte ens jag som saknar lokalsinne behöver vara särskilt rädd för att gå vilse. Förr eller senare får man syn på Atlanten någonstans i fjärran och då är det bara att knata ditåt 🙂 lite som i Hunnebo. Ner kommer man alltid 😉
Jag hittade inte det där muséet, som ni kanske förstår, och inser nu i efterhand att det nog var för att det finns… två stycken. Får jobba vidare på det där imorgon.
Lambeth Walk! Kan meddela att ruttnande tång luktar ungefär likt hur vackert det än är omkring den 😉
Charlotta hade tipsat om Blas Burgerworks så jag gick dit för att äta en sen lunch. Kornisk biff med kornisk mögelost och korniskt bröd och kornisk fläderläsk… ja, ni fattar. Superhärlig stämning, bra musik och fantastisk personal. Servitrisen hade bott i Gällivare! Tänk, av alla ställen att hamna på när man är från Cornwall – Gällivare. Hon var glad att ha kommit därifrån, men gillade Göteborg 🙂 (Hon kände väl igen Swedbank på mitt kontokort.)
Sedan gick jag omkring lite till – som man gör – köpte min favoritmascara som jag helt hade glömt bort, och en tub Nivea Soft då mina eksem har flippat ur totalt och mina skrapsår från fotstukningen likaså. Spanade på måsar, scoutade lite restauranger för middagen, kollade bioföreställningarna… ja, bara var. Man kan behöva det ibland.
Till slut pep jag in på Cancer Research UK – engelsmännen är fantastiska på charity shops, alltså second hand-butiker för välgörenhetsorganisationer – och vad hittade jag väl där om inte Den lilla bokhandeln i Paris, som jag har letat efter över hela Göteborg! Firade detta fynd med en mocktail på Rum and Crab Shack, som Cicci talat sig varm om.
Det blev lustigt för jag bad den turkoshårige bartendern att göra mig en ”virgin cocktail”, för det var så killen på Balcony Bar kallade dem igår, snarare än mocktail, så jag tänkte att jag går med flowet. Han började svamla om någonting jag kunde få för bara £5 under den närmsta timmen och pekade på en tavla där jag bara kunde se alkoholhaltiga alternativ och så vidare, men jag uppfattade ju ”lime” och ”mynta”. Undrade försiktigt om det var upptoppat med soda, då? Nää, med Prosecco! sa han. Det visade sig att han bara hörde ”gin” när jag sa ”virgin” och därför gav mig olika alternativ på gindrinkar! 😀 Sjukt trevlig kille för övrigt, han gjorde någon sorts virgin mojito med någon sorts bitters i – supergott. Det var ganska lugnt så jag fick ett fönsterbord där jag satt och hade det härligt en stund.
Nu är jag tillbaks på hotellet en stund för att ladda mobilen – främst för att jag vill kunna ta kort, såklart – och vila fossingarna lite grann. Det blir många kilometer på kullersten – jag är tacksam för mina fantastiskt sköna skor!
Åter lite senare, förhoppningsvis med ännu fler berättelser och vackra bilder. Nu skiner solen och det kan nog bli en riktigt vacker sommarkväll!
Stories from the city, stories from the sea 
Låter så härligt 🙂 Kul att få se alla bilder 🙂
GillaGilla