Äntligen framme, efter en lång dags resande! Men det var en mestadels angenäm resa. Lite förvirring över sittplatsen då två äldre australiensare tyckte att de skulle sitta där jag satt och ja, platsen stämde på deras biljett men jag tror att de skulle med ett annat tåg. Förhoppningsvis hittade de någon som visade dem rätt, för de försvann till slut…
Det var en hård natt i värmen kan man säga. Herregud! Jag hade en fläkt och den var förstås på hela natten, men den lät väldigt. Men vad gör man? Jag är glad att jag hade en dubbelsäng, åtminstone, för det blir lite bättre om man kan breda ut sig. Stack ut handen genom fönstret vid tretiden någonting och det var minst lika varmt som det hade varit under dagen. Tokigt.
Men! Efter gårdagens inlägg slog jag förstås upp min tidning och hittade en väldigt rolig spalt av Hadley Freeman – ni vet, hon som skrev den underbara Life moves pretty fast? Hon skriver om stil och mode, och jag älskade detta:
Det trendigaste man kan bära är alltså en Vardytröja. Jag tror jag står över…
Promenerade ner till Hyde Park, eller om det är Kensington Gardens just där, och satte mig i skuggan med min bok en stund. Fullt av folk, både sådana som letade Pokémons och andra. Mysigt är det i alla fall, och jag slutar aldrig förundras över hur tyst det faktiskt är med tanke på att Bayswater Road brötar förbi på andra sidan häcken och staketet.
Promenerade sedan upp till Paddington för att hämta de där biljetterna. Jag hade ju blivit lovad i telefon att det inte skulle vara några konstigheter, men jag var ändå väldigt stressad över det och tyckte att det var lika bra att få det gjort. Så. Varmt. Och Paddington runt klockan sex en vardag är ingen rolig upplevelse ändå. Men jag fick tag på lapparna i alla fall även om jag höll på att missa en (det stod ”3 part coupon” på en lapp och då tar man ju det som att det ska vara tre stycken – men det var fyra – som tur var gick jag tillbaks på en gång). Varm och stressad sökte jag mig således till ett ställe som alltid har lugn, ro och air conditioning – W H Smith. Och kom naturligtvis därifrån med två bokfynd.
Sedan var jag i desperat behov av a) en toalett och b) lite wi-fi. Gick in på Caffè Nero som utlovade båda och hade nada. Så irriterande? De hade dock den omständligaste baristan jag någonsin varit med om, det tog närmare en kvart att få en iced flat white.
Sedan traskade jag upp genom smågatorna i Bayswater till Whiteleys, där jag jobbade under min första tid i London. Just centret ser likadant ut som förut och kommer väl alltid att göra – det är ett gammalt varuhus i stil med Harrod’s eller vad man vill, men är numera en galleria. De flesta butikerna var annorlunda – i ”min” gamla affär sålde man klockor och solglasögon – men H&M, där Linda jobbade, fanns kvar och såg likadant ut. Jag behövde ett par korta leggings – det blev två par och en klänning.
Fantastiskt skön – jag har den på mig nu – och det är så himla bra med fickor. Kan nog tänka mig den i fler färger faktiskt. Den är inte riktigt så kort som den ser ut på bilden här, ska sägas.
Till slut – en toalett på Costa, som låg där skivaffären låg förut. Det var den äckligaste toalett jag någonsin varit på, inräknat bajamajor på festivaler, men jag fick ju gjort det jag skulle…
Efter det hoppade jag i en taxi. Började få förfärligt ont i fötterna efter närmare en mils promenad och det var fortfarande ruskigt varmt. Hittade en liten italienare nära hotellet, Taormina, med mycket trevlig stämning, troligen genuint italiensk dessutom. Det var dags att fylla på salthalten i kroppen och en Napoletana visste var den satt. Och 750 ml bubbelvatten också…
Nu var klockan 21 och jag hade varit igång i sisådär 17 timmar, så tillbaks till hotellet. Längtade efter en ordentlig, sval dusch… hahaha! Det var stört omöjligt att få tryck i duschen om man önskade mer än 10 grader – så det blev en lång dusch med mycket varierande temperatur. Nej – jag rekommenderar inte Glendale Hyde Park Hotel. Bo inte där.
Men sängen var skön, som sagt, och jag låg och läste Fyren mellan haven tills jag slocknade. Har haft den på listan både länge och väl, men så tipsade kusin F om den på Instagram häromdagen och då kunde jag inte låta bli. Mycket lovande hittills.
Frukosten på hotellet var en intressant version av kontinental med flugor i osten och skinkan – jag nöjde mig alltså med rostat bröd och marmelad – men det var trevligt med en liten vinterträdgård så att man kunde sitta ute i skuggan. Kaffet var gott också…
…men inte lika gott som McDonald’s. Deras är verkligen gott på riktigt – och till vettigt pris och med wifi. Hotellet tog £2.50 i timmen och det är knappast värt det.
Tågresan var lång men ganska mysig, sista biten från St. Erth var så vacker att det värkte i tänderna, eller nåt.
Jag var osäker på hur långt det var till hotellet – det ser ut att vara en bra bit på kartan, men det är ju så svårt att bedöma när man inte vet hur stor staden faktiskt är och prata inte med mig om skalor. Det kostade effektivt 50 pence att åka taxi – så inte så långt alls! Men jag fick vänta på taxin i någon halvtimme, typiskt slöseri med tid men vad gör det med vacker utsikt?
Nu är jag alltså på hotellet. Laddar batterier – både mobilen och mina egna och har tvättat bort resdammet lite grann. Allt smink jag hade imorse har runnit av så jag ska piffa till mig lite, borsta håret kanske, packa en handväska och gå ner på stan en sväng. Födointaget idag har varit knapert:
så jag är vrålhungrig.
Har palmer utanför fönstret och till och med lite Atlanten om jag sträcker på mig – inte illa alls. Ska få en karta av den underbara kvinnan som förestår stället så jag får hoppas att jag hittar både dit och hem. Någon spelar Beautiful South. Det blir nog bra det här.
PS: Man kan se säsong 5 av Barnmorskan i East End här… trevligt för mig som inte springer på barer på kvällarna 😉 DS
Stories from the city, stories from the sea 