Jag har läst tre av Johan Theorins Ölandsböcker tidigare – älskade Skumtimmen och gillade de andra – jag tycker att han är en väldigt skicklig författare.
Detta är något helt annat – en psykologisk thriller som verkligen fick mig att bita på naglarna. Så spännande!
Jan är i trettioårsåldern och söker jobb på en förskola i en mindre stad i Bohuslän – Valla. (Rimligtvis är det Uddevalla vi pratar om här.) Det är ingen vanlig förskola – den ligger nämligen i anslutning till ett sjukhus med rättspsykiatrisk inriktning – här på Sankta Patricia, eller Sankta Psyko, finns några av Sveriges farligaste patienter. Tanken med förskolan är att barn till de intagna ska kunna träffa sina föräldrar i en säker miljö – förskolans personal följer barnen genom en underjordisk gång där de skickas upp i en hiss och blir mötta av en vakt som för dem till sjukhuset. Förskolepersonalen får aldrig vistas i sjukhusets byggnader.
Han får jobbet och flyttar sitt pick och pack till en andrahandslägenhet. Det finns en baktanke med att Jan söker sig just hit – han har en gammal vän som han tror kan finnas på sjukhuset och som han är desperat att få kontakt med igen.
Jan lever med ärr efter sina skolkamraters svåra mobbing, och i hans värsta stunder fanns Alice där för honom. Nu har han anledning att tro att hon finns på Sankta Patricia och han måste ta reda på om det stämmer.
Ja – som sagt – nagelbitande spänning och intressanta frågeställningar.
Allt fruktansvärt går nämligen inte att stänga in… varken psykiskt eller fysiskt.
Jag var helt fast och tyckte att den var strålande. Rekommenderar varmt!
Stories from the city, stories from the sea 