Detta är uppföljaren till den underbara, filmiska Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket och handlar om vad som händer med Morris och Betty när kärleken tar slut.
Och om att springa. Och om Morris pappa och hans hjärta. Om ny kärlek och gammal, och familj och bipolaritet och det förflutna.
Jag skrev om första boken att den var ”ny och fräsch, den är så rapp, så påträngande, så vacker” och jag skriver under på detsamma med denna. Jag gråter sällan när jag läser böcker (eller överhuvudtaget när jag konsumerar kultur, insåg jag i biosalongen i fredags) – men nu var det rätt nära.
Mycket, mycket bra. Jag gillar Ardelius otroligt mycket.
Och jag gillar titeln, såklart. Jag hoppas att det är St. Etienne-versionen som åsyftas och inte Neil Young…
Stories from the city, stories from the sea 