
Det finns en oerhört ironisk mening i denna boken. ”Hon var ju faktiskt ingen privatdetektiv” – nej, Cecilia Lund är ingen privatdetektiv, men lik förbaskat blir hon det i varje bok i serien.
Och även om det är förutsägbart att det kommer att uppstå någon sorts mysterium med historisk bakgrund, så är det ändå trevlig läsning som man inte kan låta bli att fastna i. Jag tycker att Janouch skriver bra och jag gillar hennes karaktärer – därför fortsätter jag förstås att läsa.
Jag tyckte kanske att handlingen var lite väl urflippad i detta fallet, även om man på något sätt kanske köper det. Eller ja. Gör man det? Spoilervarning – onda nunnor – hör väl inte till vardagen direkt. Sedanvar en av Cecilias relationer också fullständigt uppåt väggarna tokig i denna boken – pappan till ett barn vars mor dör under förlossningen när Cecilia arbetar? Nä, jag vet inte.
Men i stort så är det trevliga böcker, de passar bra att lyssna på eftersom tempot inte direkt är högt, och jag tycker att det är helt okej, om inte utmärkt. Jag fortsätter såklart med serien tills jag tröttnar! (Och det gör antagligen Katerina Janouch också.)