Det är skogstema på Kulturkollo denna veckan. Och jag är ingen skogsmänniska. Eller någon friluftsmänniska, överhuvudtaget. Skogen är obekväm, full av insekter och pollen, knagglig att gå i och… sånt. Samtidigt kan jag ju uppskatta stillheten som man kan uppleva i en skog… men det är ingenting jag längtar till eller efter.
Tisdagsutmaningen lyder, hur som helst: visa upp en bild på just din favoritskog.
Och jag har ingen. Jag kan inte ens komma på en enda skog som jag har läst om, förutom The Forbidden Forest i Harry Potter då, men det är ju ingen särskilt fridfull eller stillsam skog. Den ser kanske ut såhär:
Men min riktiga favoritskog finns inte på bild, för den finns endast i poesin, hos Hjalmar Gullberg.
Om i ödslig skog
ångest dig betog,
kunde ett flyktigt möte
vara befrielse nog.
Giva om vägen besked,
därpå skiljas i fred;
sådant var främlingars möte
enligt uråldrig sed.
Byta ett ord eller två
gjorde det lätt att gå
Alla människors möte
borde vara så.
Stories from the city, stories from the sea 
Ibland är skogen bäst på bild, ibland i dikt… 🙂
GillaGilla
Jag älskar skogen, men de saker du nämner gör ju att det blir lite obekvämt att vistas där 😉
GillaGilla
Ja, visst… det är synd att jag fokuserar på det negativa 😉
GillaGilla
Den är så fin den Gullberg-dikten! 🙂
Är själv en utpräglad "skogsmänniska" och längtar ut dit varje dag. Knaggliga skogsstigar, mjuka mossor och solvarma berg… underbart! 🙂
GillaGilla
Visst är den vacker! Älskar Gullberg.
GillaGilla