Veckans ord – G

Ny vecka, ny bokstav, nya Veckans Ord! Vi är redan framme på G och orden är som följer: 
 
gata
 
givmild
 
groda
 
gråta
 
gröt
 
   

      
 
De fyra vindarnas gata är en prosabok av Evert Taube, om skaldens återkomst till sitt älskade Paris, sjungande en normandisk visa i taxin på väg till hotellet på Boulevard Raspail, nära Jardins du Luxembourg. Jag har inte läst den, men jag är väldigt nyfiken på Evert Taube i största allmänhet – allting utöver de visor och valser vi kan, alltså – människan, maken, fadern och vännen. Det kanske borde bli ett sommarprojekt! 
 
I Mary Ann Shaffers underbara roman Guernseys litteratur- och potatisskalspajsällskap finns det många givmilda och varma karaktärer. Jag tänker särskilt på den småtokiga Isola, men även Dawsey, Sidney och Sophie. Hela boken är full av värme och generositet – även om det inte finns mycket att ta av på krigstidens Guernsey under ockupationen så delar man med sig av det man kan – vare sig det är potatisskal eller boktips. 
 
När jag var liten – och kanske än idag – hade mina föräldrar en bok som heter Samlade grodblad, full av felskrivningar och felsägningar. Jag älskar sådant, och har spenderat många timmar med den boken, och med olika websidor som samlar felhörningar i låtar – och med Lasse Anrells Sportgrodor. Det finns få saker som får mig att skratta så jag får kramp som några av Bo Hansson och Arne Hegerfors grodor. Jag menar – ”Och Sverige spelar med 4-3-3, trots att Stefan Schwarz är utvisad” och ”Thomas Gustafsson faller! Thomas Gustafsson faller! … Nej! Förlåt mig, han skymdes bara av en snödriva!” – ovärderligt, löjligt kul. 
 
Det finns inte så många böcker som fått mig att gråta – men det har givetvis hänt. (Jag brukar inte gråta så mycket till litteratur, jag gråter till bröllopstalet av prins Daniels pappa och sådant istället.) En, som jag är helt säker på att jag skulle börja gråta av även idag, är Godnatt Mister Tom av Michelle Magorian. Detta lilla mästerverk. Så, så sorgligt. 
 
Och så gröt – jag är ganska säker på att jag inte är ensam om att svara med Vilhelm Mobergs Utvandrarna på detta ord. Denna fantastiska svit, där korngröten spelar en stor och fruktansvärd roll i första boken. Ja, det äts en farlig massa gröt i alla böckerna, men det är väl just händelsen med Anna och gröten som man minns. Sorg och elände! 

0 reaktioner till “Veckans ord – G”

    1. Åh ja, jag är mycket förtjust i sportgrodorna! Misstänker att jag kommer att hitta många Moberg nu när jag ska surfa igenom andras svar 🙂

      Gilla

      Svara

    1. Ja, den där gröten glömmer man inte i första taget. Ska spana runt på de andra svaren nu också och se vad jag kan ha missat 🙂

      Gilla

      Svara

Lämna en kommentar