Mamma Mia! – åh, mamma mia…

Jag försökte titta på Mamma Mia! igår kväll. 

 

Jag orkade med ungefär tjugo minuter, under vilken tid detta hände: 

 

•  en dotter läser sin mammas dagbok
•  sagda dotter sjunger en suggestiv sång om sin mammas sexuella äventyr i ungdomen (!) 
•  greker på landsbygden förlöjligas och är lite skitiga
• brudgummen får tydligt reda på att han inte har någon talan om sitt eget bröllop… 
•  …eller om hur mycket det ska kosta
• …eller att pengarna han hellre hade velat lägga på att resa absolut ska läggas på bröllopet, för här ska inte resas på ett bra tag
• singelkvinnor som inte letar sällskap måste det vara något fel på
• brudens skönhet är intressantare än att faktiskt återse sin guddotter (eller vad hon nu är) efter massor av år 

 

Sedan stängde jag av. Med en suck. Om någon vill förklara för mig vari tjusningen i detta spektakel ligger vill jag gärna höra! 

 

(Obs: Jag älskar Meryl Streep och jag älskar Christine Baranski – och jag kunde faktiskt tolerera Meryl Streeps rendition av Money money money för hon är så söt och charmig.)