Antalet människor som Cecilia Hagen har mött varierar mellan den tryckta upplagan och ljudboken – jag kan inte riktigt svara på varför, men det spelar inte så stor roll. Jag har hur som helst lyssnat på ljudboken, tyvärr inte i inläsning av författaren själv utan Anna Maria Käll, som inte är min favorit. Tyvärr. Men man får lära sig.
Det är inte så lätt att skriva en ”recension” om en sådan här bok, så det ska jag inte försöka mig på heller. Men det är en samling anekdoter, roliga och mindre roliga, om Cecilia Hagens långa liv som report, journalist och intervjuare. Vissa bitar är underbara, vissa inte särskilt intressanta men i stort är det en jättefin bok att lyssna på. Det känns lite som ett förlängt Sommarprogram eller något åt det hållet, en massa berättelser ur livet helt enkelt.
Så åter till Anna Maria Käll, och min oförmåga att förstå varför man inte gör sin research innan man läser in en bok. I detta fallet hade hon stenkoll på en hel del ganska obskyra ortsnamn i Storbritannien, vilket förstås tyder på viss research – men så har kallar hon det Arnold Schwarzenegger höll på med innan aktörskarriären satte fart för ”buddy building”. BUDDY BUILDING, mina damer och herrar, jag får utslag. Det var någon annan, liknande sak också men jag kan inte säga om det var i denna boken – tror att det var ”bear” och ”beer” vilket är oerhört vanligt bland svenskar. Men för den sakens skull inte okej.
Hur som helst så gillade jag denna, jag gillar Cecilia Hagen väldigt mycket och även om man kanske hajar till lite grann när man ser omslaget så är jag väldigt glad att det var denna bild som valdes – en bild där en kompetent och kunnig kvinna får vara precis som hon är. Så befriande!
Stories from the city, stories from the sea 