Jag började på Beckomberga – Ode till min familj för ett knappt år sedan, men var inte riktigt på rätt plats mentalt för att läsa den just då. Sedan har den legat och väntat, och det har inte blivit av att jag läst mer. Men så i helgen, efter den fina nyheten om att Stridsberg blivit invald i Svenska Akademien, hade BookBeat en specialare med hennes böcker och då plockade jag upp debuten, Happy Sally. Och läste den på mycket kort tid, jag fastnade på en gång.
Det är en berättelse om två urstarka kvinnor. Sally Bauer, som blev den första skandinaven som simmade över Engelska Kanalen, och så vår samtida Ellen som försöker att göra om bedriften 50 år senare.
Vi läser Sallys fiktiva dagboksanteckningar, och Ellens dotters berättelse. Och det är gripande och fascinerande, hela vägen igenom. Detta blir på sätt och vis den tredje ”litterära fantasin” jag läser på kort tid, efter Den bästa dagen är en dag av törst och Drömmen om Ester och jag börjar gilla formatet mer och mer.
Och språket! Stridsbergs språk är helt ljuvligt att läsa. Så medvetet, så väl avvägt, så underbart vackert.
Drömmar, frihet, kärlek, att överge någon kär för att uppnå sitt mål. Fantastiskt bra. Jag ska läsa mer Stridsberg mycket snart.
Stories from the city, stories from the sea 