Peo Bengtsson började följa mig på Instagram för ett tag sedan och jag blev nyfiken på vem han var. Och så insåg jag att jag har ju flera av hans böcker sparade i diverse appar, och då blev det såklart dags att läsa något av honom. Och det är jag glad att jag gjorde – nästan sträckläste, faktiskt.
Detta är en hudlös, känslig och hemsk kärlekshistoria – eller ”modern kärleksroman”, som det står på framsidan. Åh, det är så naket.
Samuel och Johanna träffades för ett antal år sedan på en skrivarlinje på en folkhögskola. Kärleken berättas i flashbacks – det är väldigt fint. De gifter sig, skaffar två barn och lever väl lyckliga i Stockholm… tills Johanna berättar att hon har träffat en annan. En författare som skickat in manus till förlaget där hon arbetar. Hon bedyrar att ingenting har hänt ännu, men är det verkligen så?
Det kommer kanske inte som en chock – Samuel såg Johanna ett kort tag ännu, när hon ignorerade hans telefonsamtal. Då förstod han nog, egentligen, men det är inte förrän hon berättar själv som katastrofen är ett faktum.
Sidoberättelsen om Samuels vänskap med Theodor är också väldigt fin. Man skulle vilja ha lite mer av den, kan jag tycka – men det är ju inte den som spelar huvudrollen.
Jag tyckte oerhört mycket om boken, men den gör ont att läsa. Riktigt fint hantverk. Jag ska läsa mer av Bengtsson och det snart.
Stories from the city, stories from the sea 